Sambo gör slut när vi har smågräl

Hej TS.
Jag får ganska stor igenkänning kring det du beskriver. Har din sambo fått någon ADHD-diagnos? Både beroenden (alkohol i din sambos fall) och impulsivt känslomässigt beteende är hörnpelare i denna diagnos. Något som tyvärr kommer på köpet hos många av dem som har ADHD är att de har svårt för att tänka utifrån andra människors perspektiv. Du tog extra illa vid dig den här gången och du undrar hur hon kan göra såhär mot barnet. Well, det är den här oförmågan att sätta sig in i hur andra människor känner som ställer till det för henne. Hennes vilja och hennes känslor kommer i första rummet. Det är såklart svårt att jobba med den här oförmågan hos henne om hon inte själv vill jobba med den. Steg nummer ett för henne är ju att bli varse den.

Min erfarenhet är att ett barn kommer att bidra till att dessa brister hos henne ställs på sin spets. Och när det inträffar finns det två vägar. Antingen blir hennes beteende ännu värre, och hon är då ett hopplöst fall som kommer att fortsätta på detta vis livet ut. Eller så kapitulerar hon inför det faktum att hon har dessa beteendeproblem, och då finns det en väg framåt, något att jobba med.

Tänk på att ert barn kommer att ha 50% av generna från henne. Enligt mig är det alltså troligt att din sambo har ADHD och då kommer ert barn även att ha en del av dessa gener. Sluta aldrig att kämpa för ditt barns väl och ve. Och kämpa på även för din sambo och hennes utveckling i den mån du orkar. Kämpa på bro.

När ni lugnat ner er sätter du henne ner och förklarar att det här är sista gången. Om hon någonsin drar igen så är det slut på riktigt. Ni kan också göra upp en plan för vad hon kan göra istället när hon blir så arg. 

Se till att ni har gemensam vårdnad direkt. 

Låter inte ett dugg som adhd som ovan skrev.

Låter mer som ett trauma respons. 

Vad det än är, så låter det lite "diagnosigt" som hon försöker självmedicinera.
Att det gör ont i dig, TS, är såklart lätt att förstå. Men jag tror du måste se bortom det. För det här låter inte som en person som kommer bli speciellt bra mamma, när hon har de här egenskaperna.
Någon skrev "delad vårdnad" ovan, och det är viktigt. Men tror du måste göra mer. Dels ge henne chansen med hjälp av en terapeut, men också dokumentera allt som händer och sker, samt se till att du har bra backupp för att ni inte kommer leva i hop.
Som du beskriver det, kommer du förmodligen förr eller senare bli ensam vårdnadshavare. Ju förr dess bättre förmodligen.
Så fokusera bortom hennes utbrott och drama, för ditt barns skull

Tror tyvärr det är högst osannolikt att ts skulle få ensam vårdnad om inte mamman frivilligt går med på det.
Helt ärligt är det bästa för barnet att ha åtminstone en stabil förälder och det hänger isf på att ts är kvar med mamman första åren. Om hon nu är så instabil som mamma som hon är som partner.

Kanske är dumt spekulera runt vårdnaden från vår sida. Men tänker att mamman förr eller senare trillar dit i sitt missbruk igen, och då kan inte ens socialen med sina starkaste genusglasögon blunda.