• Anonym (A)

    Får så mkt skit för att jag ännu inte lyckats få ett jobb

    Jag har sökt jobb aktivt sedan oktober i höstas och jag har ännu inte fått napp eller komma på intervju. Söker mängder med jobb, främst okvalificerade trots att jag har utbildning. I dagsläget klarar jag nämligen inte av prestationskraven i min bransch. 

    Har inte mycket till arbetslivserfarenhet men har som sagt utbildning. Samt praktik. 

    Jag har en bakgrund av att varit utmattad och långtidssjukskriven. Haft både psykiska och fysiska symptom. Kommer kanske aldrig bli helt återställd så har detta i bakhuvudet nu när jag söker jobb, måste t ex välja bort butiksjobb pga att jag blir överstimulerad av för mycket ljud, rörelse och saker som händer hela tiden. Min hjärna klarar inte av att stänga ute sånt. 


    Jag tycker ändå att jag har lyckats skriva ett rätt så bra personligt brev och CV utifrån mina förutsättningar i dagsläget. Känner mig nöjd. Kanske inte så konkurrenskraftigt om man jämför med vissa andra, men ändå det bästa som går att åstadkomma utan att ljuga liksom. 


    Så har vi då min sambos föräldrar som är på mig om jobb. De har noll förståelse för både utmattning och jobbsökande verkar det som. Har fått kommentarer om att nästan ingen går arbetslös just nu då det kryllar av jobb, att jag måste fokusera på fel typ av jobb osv. Får även förslag på jobb skickade till mig som är helt åt fanders gällande mina svårigheter och där det ställs höga krav på att man är alert, flexibel, klarar av att vara social och ständigt brus. Dvs allt jag inte klarar av nu. Jag har försökt förklara, men då får jag på omvägar höra att jag är otacksam och inte konstigt att jag går arbetslös när jag inte sänker kraven. Sänker kraven? 


    Kan ju tillägga att svärföräldrarna knappast ens sett mig i vardagen utan baserar allt på någon kortare stunds möte här och var när jag verkligen anstränger mig och sen är helt slutkörd efteråt. 


    Hur tacklar man sånt här? Jag vill verkligen inte ha nån osämja mellan dem och mig, men ändå sätta ner foten. Tyvärr är det inget alternativ just nu att bryta kontakten helt med dem, men detta har gjort att jag håller kontakten till ett minimum och drar mig undan. Det är tillräckligt dränerande att söka jobb på jobb på jobb utan ens ett nej tack, orkar liksom inte med kommentarerna från dem dessutom. 

  • Svar på tråden Får så mkt skit för att jag ännu inte lyckats få ett jobb
  • Anonym (hmm...)

    Gå en promenad varje morgon efter frukost. När du kommer hem har du "kommit till jobbet". Då sitter du vid datorn och skickar iväg några jobbansökningar. Bockar av på dagsagendan.

    Ditt "jobb" är att söka jobb.
    Lider du av ångest? Jag lovar att promenader och rutiner hjälper mycket! likaså att sätta upp mål, både kortsiktiga och långsiktiga.

    Sök några utbildningar som alternativ också! Sätt igång! Du klarar det! 

  • Anonym (T)

    Jag var arbetslös ett långt tag trots att jag sökte flera jobb om dagen. En gång mejlade jag och frågade varför jag inte fått komma på intervju för en tjänst då jag hade relevant erfarenhet, fick svaret att de haft ca 4000 sökande.... detta var mitt i pandemin men tänk att varje okvalificerat jobb lär ha allt från 50 till hundratals sökande, så känns mest som att det handlar om tur :/

  • Anonym (A)
    Anonym (ja) skrev 2023-02-11 11:45:13 följande:

    Och just det, hur kontaktar dom dig? Eftersom det låter som ni inte träffas irl så mycket. Skit i så fall i att svara när dom ringer. Säger dom nåt om det så säg att du söker jobb på heltid och då inte svarar i telefonen, precis som på ett jobb. 


    Via Messenger oftast. Men vi springer på varann lite då och då också eftersom vi bor rätt nära i ett mindre samhälle. Umgås dock inte med dem, om man säger så.
  • Anonym (Lina)

    Vill lägga till det som är viktigast: gör vad du kan för att må bra och stärka dig själv.
    Be om att få prata med en kurator via vårdcentralen om du tror att det skulle vara bra. Börja med avslappningsövningar och till exempel yoga. Ta en promenad varje dag. Undvik sociala medier så gott det går, det tar bara en massa energi. 
    Börja skriva dagbok, skriv ner mål och dela upp det i små delmål. 
    Om det är främst via sms som svärföräldrarna är på dig så blocka dom. Om de frågar din kille varför du inte svarar så säger ni bara: Vad konstigt, hon får inga sms från er. Sen byter han samtalsämne. Han kan gott också säga till dom att hon vet hur man söker jobb osv så ni behöver inte tjata på henne. 

  • Anonym (Funderar)
    Hej TS! 
     
    Först och främst vill jag säga att du inte ska ge upp! Du klarar detta! Med rätt hjälp och dina egna tankar att guida dig med. Det är även modigt av dig att berätta och be om hjälp och råd. Tänker såhär: 
     
    1. Lyssna inte på dina svärföräldrars åsikter om hur du är och hur du bör leva. Bara du själv som bor i din kropp och som känner dug själv. Även dina begränsningar om sådana finns. 
     
    2. Att vara arbetssökande idag, år 2023, och även innan dess, är otroligt jobbigt. De flesta arbeten, för att inte säga alla, kräver idag någon form av utbildning. Detta är något som den som har ett jobb idag och kanske haft det länge, inte riktigt förstår eller har koll på. Men det vet däremot den arbetssökande.
     
    Dina svärföräldrar verkar inte vara hur svårt det faktiskt är på arbetsmarknaden idag. Hur stor konkurrensen är om jobb, samt att dom flesta jobb kräver utbildning. Det fungerar inte som förr i tiden då en gick runt och knackade på dörren hos företag, träffade ansvarig eller chef, och kunde börja jobba dagen efter. Dagens arbetsmarknad har förändrats mycket. Tyvärr blivit mycket svårare att få ett jobb. 
     
    3. Dina behov. Du verkar ha en utbildning sen tidigare? Du kanske kan vidareutbilda dig inom det via exempelvis AF? Om du har särskilda behov, så  kan du kanske ta upp det med dessa och att det går att anpassa utbildningen lite? Eller kanske välja en helt nytt yrke? Omskola dig hekt enkelt? 
    Mår du väldigt dåligt tänker jag som någon annan skrev att du kanske kan bli sjukskriven en liten period. 
     
    4. Ta hand om dig. Det är ångestfyllt att befinna sig utanför och att inte ha ett jobb och en lön. Som  någon skrev tidigare. Försäk ta långa promenader. Gärna i skogen.  skingra tankar och du kommer hem till din "arbetsplats" med mer energi. Straffa inte dig själv heller om du inte orkar. Gör små delmål. 
     
    Önskar dig all lycka till från en som också vet och förstår hur du känner dig ❤️
  • Anonym (GHT)

    De är väl oroliga för att deras barn ska leva med någon som saknar driv  

  • Tow2Mater

    Sök alla jobb, och minska eller avsluta helt sociala media inklusive messenger. Blir din hjärna överstimulerad, måste du prioritera och jobb borde vara viktigare än all annan social överstimulation.

  • Anonym (ja)
    Anonym (A) skrev 2023-02-11 12:50:59 följande:
    Via Messenger oftast. Men vi springer på varann lite då och då också eftersom vi bor rätt nära i ett mindre samhälle. Umgås dock inte med dem, om man säger så.
    Stäng av notifikationen på just dom, så får du inga notiser om att dom skrivit förrän du aktivt går in i messenger. Så slipper du iaf bli stressad av att se att dom skriver. Sen tar du 2 min varje kväll och läser och svarar. 
  • Anonym (Städare)

    Vad är det för jobb du söker?
    Om du har svårt med ljud och mycket människor så kanske ett städjobb  är något gör dig just nu. Du går och städar själv och du kan ha på dig hörselskydd medan du går och städar.

  • Anonym (hmm...)

    Äter du medicin så försök sluta med det! 

  • Anonym (Jobbiga svärisar)

    Tråkigt  med oförstående, jobbiga svärföräldrar..... Oktober är inte så lång tid egentligen och du söker ju aktivt jobb som jag förstått...det är inte så enkelt i dagens samhälle som förr i tiden.
    Jag tror inte att din svärföräldrar kommer att ändra sig. Det som jag tror du kan göra är fundera över hur du kan bemöta deras frågor och kommentarer. 
    Du kanske kan förekomma dom, tex hur är läget. Ja, jag söker fortfarande jobb. Jag är fullt upptagen det. Men det är inget som jag vill diskutera med dig, det är min privat sak, jag meddelar dig när jag har fått ett jobb. Typ så kanske...Om dom har åsikter och förslag kring dit jobbsökande så säg tex tack men jag har full kontroll över mitt jobbsökande, jag är inte intresserad av förslag ifrån er, har andra som bättre förstår mina behov som kan tipsa mig om jobb.
    Tänker att det vore bra om du kan markera att deras åsikt inte ska påverka dig och att du inte delar deras uppfattningar om hur lätt det skulle vara att få jobb och att du skulle vara kräsen.... Du kan säga att i dagens läge är det ett heltidsjobb att söka jobb och om dom inte har något peppande så behöver dom inte ta sig tiden att skriva överhuvudtaget...typ så... eller de kanske är för skarpt...?!
    Det jag tänker är ta hjälp av någon du känner som du vet har skinn på näsan och fråga ...vad tycker du jag ska svara på det här... så kan du säkert på tips... 
    Jag har förstått  som att det inte är bra att söka städjobb och vara högutbildad....visa jobb kan vara svåra att få för att man är överkvalificerad.. men kanske om du förklarar att du tillfälligt vill jobba inom tex städ och att du i framtiden om något/några år kan tänka dig att jobba inom det du är utbildad för. Att du varit utmattad men är redo för detta jobbet som du söker....att det skulle passa dig just nu och några år framöver.....
    Kom ihåg att dina vänner och din sambo stöttar väl dig och du gör väl så gott du kan.... tuff situation du har och då vill man ju bli mött med förståelse och pepp inte såna idiotkommentarer från dom som inte vet....

    Lycka till!!

  • Anonym (,,,)

    Jag har samma bakgrund som dig ts och min fd svärmor skällde ut mig för att jag inte hade jobb och skrek att jag borde sitta på psyket..

    Det är ingen mening att försöka förklara för vissa. Kolla bara en del svar i tråden..

    Undvik dom är enda sättet att tackla och ta det inte personligt. Idioter som bara tror man är lat ska man inte lägga energi på. Energitjuvar är det sista man behöver när man är utmattad.

  • Myten7891

    Vill man ha ett jobb får man det om man vill jobba och kan tänka sej lite vad som för att få mat på bordet.. känner en del sen skolan som aldrig haft en heltidstjänst.. men dom har heller aldrig velat jobba.. jobb serveras inte.. det förtjänar man.. är 35 år. Har varit egenom ett par finans och övriga kriser.. blivit permitterad. fått nytt jobb veckan efter. Hårt men.. vill du inte så jaaa.. sluta känn efter så in i helvete.. ett jobb är ett just jobb.. behöver inte alltid va kul.. livet är ingen dans på rosor..


    John
  • Anonym (Försörjning)

    Tråkigt om de är på dig på ett negativt sätt, men samtidigt kan jag förstå deras oro. Man måste ju jobba så man kan försörja sig. Tänk om ni får barn? Då har du också försörjningsplikt för barnet/barnen. Hur försörjer du dig idag? Har du också övervägt att plugga och omskola dig om det yrke du nu är utbildad till som det verkar absolut inte passar dig?

  • BaraLillaJag84

    Fy fan vilka vidriga människor det finns här i världen!!! Blir gråtfärdig av vissa svar du får här, ts! 😭
    Kan bara säga att Fortsätt kämpa och Sluta bry dig om vad svärföräldrarna tycker!! ❤️❤️❤️

Svar på tråden Får så mkt skit för att jag ännu inte lyckats få ett jobb