Embla twopointoh skrev 2023-02-12 17:27:41 följande:
Man kan ju läsa det som står/vad forskaren säger också, och inte bara vad journalister utan vetenskaplig skolning vinklar det till och vad man själv vill att "forskning visar".
"These results suggest that humans may feel affection for their companion dogs similar to that felt toward human family members,"
said Dr Miho Nagasawa, from the department of animal science at Azabu University in Sagamihara, Japan. "Oxytocin plays a primary role in regulating social bonding between mother and infants and between sexual partners."
Det som står i citatet ovan, stöder inte det du tvärsäkert hävdade i inlägget jag svarade på: "För faktum är att det finns människor som älskar sina hundar som en förälder älskar sitt barn, på pricken lika mycket om inte mer. Det har vetenskapliga undersökningar visat."
Det finns inget "faktum är" eller "på pricken lika mycket om inte mer." i artikeln du hänvisade till.
En del hundägare älskar sina hundar lika mycket som en förälder älskar sitt barn. Så enkelt är det. Sedan är det inte alla som gör det, en del ser bara hunden som ett redskap och bryr sig knappt. Finns människor som begått självmord när de förlorat sin hund eller som blivit psykiskt sjuka av det. Det finns människor som förlorat sitt barn och som bara ryckt på axlarna, även om det är ovanligt.
Men jag tror att det som gör att en hundägare generellt tar sin hunds död bättre än en förälder tar sitt barns död när båda älskas lika mycket är flera saker. Den ena är att hunden är ersättningsbar, vilket man undermedvetet förstår även om det inte känns så i stunden. Det andra är att hunden förväntas dö innan en själv, den ska oftast inte leva mer än i 15 år. Det tredje är de sociala normerna.
Men jag är helt övertygad att många människor älskar sina hundar precis lika mycket som en förälder älskar sitt barn.
