Kan jag flytta bort med barnen?

Du kan antingen lämna dina barn hos honom eller bryta mot lagen, riskera polisanmälan och att helt bli av med vårdnaden, så det är inte bara "tekniskt sett" du behöver hans tillstånd och det spelar ingen roll vad den andra orten har att erbjuda i det läget. Frågan är däremot om han verkligen skulle ta energin till att gå igenom allt det juridiska om du flyttar utan förvarning, han verkar inte ha bra förutsättningar för att ha barnen på heltid ändå. Du kan ju ta ett prat med honom, lägga fram alternativen att du antingen tar med dig barnen eller att han måste ha dem på heltid eftersom du inte har råd att bo kvar på nuvarande ort.

Jag skulle tro att enda sättet att annars tvinga igenom en flytt är genom att stämma honom på vårdnaden i tingsrätten, men det ska mycket till eftersom sånt brukar bygga på samarbetssvårigheter (att vara osams om flytt räknas inte) eller att pappan är extremt olämplig (vilket han inte verkar vara ur den vinkeln sett). Eller om du på annat sätt får honom att skriva över vårdnaden men det blir ju genom att luras isf.

Jag tycker absolut inte du ska bita ihop, varken du eller barnen kommer att må bra. Du har olika alternativ, mer eller mindre fula, men om du verkligen vill att barnen ska ha sin pappa i närheten kan du inte flytta från orten ändå.

Har du verkligen ringt ALLA hyresvärdar i hela stan och närliggande orter? Även ALLA privata? Kollat Blocket efter privatpersoner som hyr ut? Kollat Marketplace på Fb? Även där läggs stugor och annat ut. Det måste ju finnas ett alternativ.

Bor i en dyr del av Stockholm, så stugor och liknande finns inte. Det bästa jag kan få fram är typ en tvåa eller trea i väldigt otrygga områden dit han inte heller kommer vilja att jag bor i med barnen. Det är tyvärr orimligt dyrt här och även om banken skulle bevilja ett lån så blir det ngt jag inte kommer kunna leva med ekonomiskt i längden även om jag byter jobb. Det blir att gå plus-minus noll varje månad utan en spänn i buffert. Att jag ens har 400 tusen att lägga in är för att vi inte har samboavtal på huset så jag har rätt till hälften av hans insats (och om någon tycker att det är stöld så fick jag ta nästan all föräldraledighet med barnen utan kompensation för han kunnat jobba extra och lägga pengar på hög till en nätt summa på ca 800tusen medan jag fick låna pengar av min mamma för att kunna laga en tand.. så jag har noll dåligt samvete att kräva ut den delen för att kunna överleva).  lite krasst kommer jag få lämna för att flytta till ett omkringliggande lån med eller utan barnen. Och han kommer inte på något sätt alls kunna ha dom ens 50%, det har han sagt själv när det här ämnet kommit upp genom åren. Jag vet att det är olagligt och att han kan stämma mig på vårdnaden. Samtidigt skulle nog hans stora skräck vara att behöva ta över ansvaret för barnen på det sättet. Han är inte den som går på utvecklingssamtal/BVC/läkarbesök eller läser skolans veckobrev om jag inte uttryckligen ber honom om det. Då gör han det ju men annars brukar han be om att få slippa för att ?det känns mer som din grej?. Däremot lär han tycka att jag stjäl hans pengar när jag tar min del ut huset, så jag vet inte vad han kan tänkas dra till med för att ge igen. och han älskar verkligen barnen, så även om han nu låtsas bry sig halvt om att bli av med tid med dom så vet jag ju att han inte alls vill ha dom så lite som typ varannan helg eller liknande.

jag känner att jag sitter i en rävsax. Jag kan inte stanna här utan att riskera att bli skuldsatt och på sikt ändå bli av med boendet på det sättet för som räntor/bränsle och el skenat uppåt kan jag inte överleva här på min heltidslön även om jag skulle ha barnen enbart halvtid så även om jag får tag i ngt blir det inget jag har råd med egentligen. Jag vet inte hur jag ska lösa det, då känns det bättre att stanna och låtsas vara lycklig. Otrohet och sådant beteende finns också med i vår historik. När jag blickar bakåt inser jag ju att jag blivit psykiskt manipulerad under en längre tid och att jag borde ha flytt fältet för flera år sen. 

DU har rätt att flytta.

Mitt tips är att skaffa dig en lägenhet och flytta bara. Om han inte kommer kunna sköta barn pga jobb och hobby kommer han snabbt låta dem flytta till dig.

Ja, rävsax är ett bra ord där... Tycker synd om alla som bor i Sthlmstrakten, dyyyyyrt, inte konstigt att folk inte har råd att gå skilda vägar hur väl det än behövs. Nej, enda sättet här är antagligen att lägga fram fakta för honom och försöka vädja till hans logiska sida. Ni ska göra slut. Du kan inte bo kvar. Du tar med dig barnen, han vet att han inte fixar att ha dem själv. Du kommer att se till att de fortfarande har kontakt/umgänge. Ge honom tid att smälta infon, svara inte emot, gå inte in i diskussioner, han behöver dig mest som bollplank då. Säg åt honom att fundera på saken och att ni pratar om saken igen om en vecka. Vägrar han så säg "ok" och ja, flytta går ju....

Fattar han att du kommer att få pengar i bodelningen...? Vänta med den tills du flyttat iaf. Han får bli hur sur han vill där, lagen är som den är och jag ser inga problem med att du får det makthavarna har tänkt att du har rätt till. Du har (som många kvinnor) offrat annat i relationen.

Ta kontakt med jurist så att bodelningen går rätt till för det låter som hög risk att han kommer bli så arg på dig att du inte kommer klara av att få ut det som rätteligen är ditt. 
Det låter också så att du gör bäst i att skaffa ett boende oavsett, och när du har ett kontrakt talar du om det för honom och säger att du tar hand om barnen om han inte vill ha 50/50.