• Anonym (Ensamstående mamma?)

    Ensamstående mamma i Stockholm?

    Jag har en dotter på snart 2 månader tillsammans med min sambo sen 6 år tillbaka. Vi har alltid haft våra upp och nedgångar, vi har bråkat mycket, men alltid älskat varandra och haft fantastiska perioder däremellan. Nu känner jag dock att jag inte vill att min dotter ska växa upp med den typen av drama. Jag känner allt som oftast att jag kämpar för att hitta något positivt med relationen och jag är ofta ledsen och känner att jag hade varit lyckligare utan min sambo. Jag växte själv upp med föräldrar som hade ett dysfunktionellt äktenskap och jag har alltid lovat mig själv att aldrig göra så mot mina egna barn. 
    Men förutom det känslomässiga så är det ju den ekonomiska och praktiska biten. Jag bor i Stockholm och så som bostadsmarknaden ser ut här vet jag typ inte ens vart jag skulle bo som ensamstående. Jag har ett jobb med hyfsad lön (35.000) och skulle ju klara mig ekonomiskt men det skulle bli tightare. Dessutom är jag uppväxt på annan ort i Sverige och har inte direkt något nätverk i Stockholm, även om jag har vänner. Jag har nog inte någon som skulle kunna hjälpa mig hämta på  förskola eller vara barnvakt som  bort nära. Samtidigt vill jag inte slösa mitt liv på en relation jag inte trivs med för praktiska saker. För er ensamstående, hur får ni det att funka? Går ni runt ekonomiskt? Hur får ni ihop vardagen? Tror inte det skulle funka att min sambo hade min dotter varannan vecka vid en separation, kanske varannan helg och någon annan strödag då och då.

  • Svar på tråden Ensamstående mamma i Stockholm?
  • Mrs Moneybags

    Det är generellt tuffare att vara ensamstående i de större städerna, just för att det är svårt att hitta boende för en rimlig peng. Känner flera som har det jobbigt just nu för att de är ensamma och knappt har råd att leva. Omöjligt är det förstås inte om man har en vettig inkomst. 

    Men, utan att veta ett enda dugg om din situation och utan att döma, så vill jag bara säga att du kanske ska härda ut ett år med ditt barns pappa innan du bestämmer dig för att lämna. Första året med ett barn (särskilt första barnet) är otroligt tufft ibland och man är påverkad av diverse hormoner och känslor som bubblar upp från barndomen och framåt. Det är lite bootcamp helt enkelt, att klara av alla känslostormar som drar förbi. Det är långt ifrån alla som har en harmonisk relation första tiden med babyn. 

Svar på tråden Ensamstående mamma i Stockholm?