Spucks skrev 2023-03-21 12:19:04 följande:
Medelålders .... //

Jag har visst en vuxen dotter, men jag är 29 - har varit det ett tag och kommer förbli det ett tag till
Förbjudna böcker fanns inte hos oss, men så var mina föräldrar inte de som läste böcker och jag själv blev en förtjust läsare först när jag blev vuxen. Så nej, det känner jag inte igen.
Min familj var en av de sista i min vänkrets som skaffade kabel-TV och en av de första som skaffade internet (för det skaffade vi tillsammans) och då var jag 17 år. Det fanns inte så mycket då (i alla fall inte vad jag visste), men jag hamnade ändå snart i ett sorts beroende när jag började vara med i ett chatforum. Såklart fanns det då ingen större medvetenhet om hur det kan vara farlig, att man kan stöta på människor som inte är vad de utger sig för att vara. Men i alla fall stängde mina föräldrar av nätet när de tyckte att jag var där för länge.
Nu finns mer vetskap om allt som pågår, men samtidig känns det som att folk bryr sig mindre hela tiden - både föräldrar och andra som har med barn att göra, som lärare.
CyniskOptimist skrev 2023-03-21 11:15:38 följande:
Tänkte efter lite läsande och grubblande ändå slänga in lite input då jag också fascineras (och skräms) av effekterna av social media.
Sociala medier är ännu ett steg till från det "vanliga" nätet. Min dotter fick inte ens vara med på sociala medier när hon som tonåring fick sin första smartphone. Jag ser inget som helst positivt med barn/ungdomar på sociala medier.
Utifrån din internethistoria kan vi båda ha träffat både varandra och de fula gubbarna i ett ännu mer uråldrigt chatforum än Familjeliv. Jag känner mig härmed manad att bjuda på ett minne från en privat chatrum på stenåldern. Ber om ursäkt ifall jag berättat det tidigare där du läst, människor är inte nådiga mot upprepningar i det här forumet.
I chatrummet:
-Vad har du på dig? Frågade han.
- Gamla blå joggingbyxor med blå rand och en T-shirt som jag har smulat på, svarade jag.
Jag minns inte vad han svarade men jag minns tydligt hans besvikelse. Jag anade vad den berodde på men visste inte vad jag vet nu.
Jag har också upplevelsen att internetberoendet är så utbrett att få orkar kritisera det, precis som med det kemiska knarket. Man orkar inte kritisera det trots att knarket också gör att unga dör av överdoser innan de fyllt 18. Jag förstår de som blir beroende av kemiska substanser bättre nu. Min hjärna är verkligen kidnappad av internet. Jag antar att dokumentären som det länkats till ovan handlar om sådana saker.
Min smala lycka är att jag inte orkar med ljud och bild så länge. Jag är beroende av nätet men bara av att läsa. Jag gissar att det är värre om man är beroende av att se på porr eller Tiktokklipp. Många barn verkar ha fastnat i det senare.