Forum Sex & samlevnad När man inte vill
  • Meyer
    Meyer
    48 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Passion eller Intimitet?

    Jag som många andra har följt FL av och till i rätt många år och det är några ämnen som ständigt återkommer. Det är personer runt 50 (+/-10 år) som startar trådar med rubriken "Hjälp min fru/ min man vill inte ha sex längre!"  Ofta beskrivs en situation där man på det hela är väldigt socialt, emotionellt och intellektuellt intima. Varandras absolut bästa vänner i livet helt enkelt. Livskamrat som det så fint heter. 

    Men man har helt slutat ha sex. Oftast är det TS som lider mest av det och har försökt alla möjliga vägar för att få igång sexlivet utan resultat.  De råd TS då brukar få varierar om denne är man eller kvinna. En man brukar få rådet att, gå ut med soporna oftare, sluta kalla sin partner för "regeringen" och börja jobba bort gubbmagen. En kvinna får i regel rådet att lämna träbocken och byta ut denne mot en yngre och mer livlig älskare. Sedan varvas svarsinläggen med kommentarer om att "jag skulle aldrig kunna leva utan sex"  eller "djävla egoist! ser du inte vad din partner gjort för dig hela sitt liv!" osv.


    Men ponera att du själv befinner dig i den situationen. Runt 50. Barnen är så vuxna att de klarar sig, men drabbas på barns vis vid förändringar och uppbrott. Du lever i en helt sexlös relation där ert samliv består i att er partner vet exakt hur ni vill ha er frukost, ni löser melodikrysset ihop på lördagsmorgon och kommer iväg på en vinresa tillsammans framåt hösten.


     


    Plötsigt dyker en person upp i era liv och erbjuder er sin passionerade kärlek. Adonis eller Afrodite personifierad. Ett mirakel av erotisk energi och ni lever upp på ett sätt ni inte minns att ni någonsin gjort på tjugo år. 

    Vad gör ni?


     


     

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svara i tråden
    Svar på tråden Passion eller Intimitet?
  • Eurydike
    Eurydi­ke
    #31
    Citera Visa endast Anmäl

    Vilka svåra val 🤔 Jag kan inte välja, för jag skulle aldrig (som det känns nu) kunna lämna någon för någon annan. Alltså bara direkt hoppa vidare till någon ny, utan att sörja relationen som tog slut. Min hjärna (och mitt hjärta) skulle inte klara det. Jag tycker inte det är fel att göra så, men skulle inte kunna göra det själv. Men jag skulle inte heller ha velat stanna i den sexlösa relationen.

  • Anonym (beror på)
    Anonym (beror på)
    #32
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Long Dong Silver) skrev 2023-03-13 16:55:46 följande:

    Det blir stora problem när den ena inte VILL kommunicera om problemet. Så var det med mitt ex. Hennes lust hade i princip försvunnit men hon ville inte se det som ett problem, än mindre prata om det. Det var jättetydligt och hon kunde byta ämne varje gång jag ville prata om det. Fortsatte jag att pressa henne blev hon sur och diskussionen rann ut i sanden.


    Samtidigt hintade hon om att hon kunde vara sugen (när jag inte var hemma) eller att ikväll skulle vi verkligen ha sex. Det blev sällan nåt och hennes totala ointresse lyste igenom. En gång gick hon mitt i förspelet och satte sig vid tv:n utan ett ord. Hon ville inte prata om det då heller och förstod inte varför jag kände mig sårad och förvirrad. Det sorgliga är att om jag gjort så mot henne hade det blivit ett jäkla liv.

    Det kändes som att jag inte hade rätt att må dåligt av hennes ointresse. För henne var sex inget viktigt och då skulle det vara så för mig. Det värsta var inte sexbristen utan att mina känslor inte gällde för de passade inte henne.


    Vilket otrevligt beteende av henne. Jag misstänker att hon även var egoistisk när det gällde andra saker.
  • Anonym (Long Dong Silver)
    Anonym (Long Dong Silver­)
    #33
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (beror på) skrev 2023-03-14 06:52:58 följande:
    Vilket otrevligt beteende av henne. Jag misstänker att hon även var egoistisk när det gällde andra saker.
    Ja, på vissa sätt. Andra sätt kunde hon vara väldigt omtänksam. Lite som att hennes omtänksamhet mot andra berättigade hennes egoism mot mig. Naturligtvis har jag en del i detta också, men jag ville åtminstone prata om det och finna en lösning. Det ville inte hon.
  • SecretGuy
    Secret­Guy
    #34
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Nyfiken) skrev 2023-03-13 12:21:30 följande:

    Berätta mer om planen och vad ni gjorde!!


    Tror många är i liknande situationer och behöver tips!


    Jättesvårt att säga då ingen situation är den andre lik.
    Men grunden är att skapa tid för varandra oavsett vad, då menar jag inte tid framför TV med mera utan tid där man tar på varandra, pratar om allt eller inget osv.
    Det löste ju just ena delen att vi kände det som att vi inte han med, det finns tid för allt om man bara vill.
    Andra problemet är väl att frugan kommer från ett förhållande där hon mer eller mindre blev våldtagen med dagens lagar. Därför har den biten fungerat sådär, här är det knepigt att komma med någon underkur. Men vi satte oss helt enkelt ner på vår egentid och sa rakt ut vad vi vill, kan tycker om osv. Jag måste tänka innan jag gör något på vad hon varit med om, med den lilla biten sä är det jag som slits in i städskrubben utanför vår egentid 😀

    Så dunderkuren ÄR kommunikation, vill en inte ha detta så är det med all sannolikhet dött lopp. Jag visste ju om vad hon varit med om med sitt X men tänkte att hon var trygg med mig (vilket hon är), det jag inte tänkte på är att hon hade kraven på sig med sig och blev stressad och rädd för dem så att säga. När det lugnade sig så fick jag vad jag ville ha och ibland lite väl mycket men hellre så än för lite mys med tantan.
  • Kaede
    Kaede
    #35
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Sex är inte allt) skrev 2023-03-13 15:18:15 följande:

    Inget av alternativen. Jag kommer svepas bort ett tag förmodligen men inte lämna min relation.

    Har drabbats förut och kommer göra det igen. Kanske tar jag steget, kanske inte?! Livet innebär frestelser men få saker skulle få mig att bryta upp från en annars bra relation och från min allra bästa vän. Så är det nog för många. Andra saker i tillvaron är så mycket viktigare att få att fungera än sex och väldigt få personer passar man ihop med.

    Man kan inte få allt av en person så man får offra något. Kanske sexet, kanske den intellektuella stimulansen? Kanske resorna och spänningen....

    Så långe man har det intima med någon och beröring kan det räcka långt.


    Har levt precis som du skriver. Tänkt att man får avstå vissa delar. Nöja sig. Insett att det ändå inte var nog efter många år. Kämpat ytterligare år för att man ju inte kan få allt. Gett upp det. Varit nöjd med att vara själv och sedan träffat rätt person. Avstår inte en enda grej som är viktigt för mig i nuvarande relation. Intellektuell stimulans, resor, gemensamma aktiviteter, enskilda, kamratskap, intimitet, bra sex, förtrogenhet, humor, you name it. År i plural och barn i plural har inte gjort sexet sämre eller mer sällsynt, vi har fortfarande kul. Jag är fortfarande kär och förälskad. intimiteten är kvar. Man kan visst få allt i samma relation. Men det kanske inte är så lätt att hitta och då gör man kanske det aktiva valet att hellre ha mycket än inget om än det inte ä allt. Eller hellre lite än inget även om det är långt ifrån nog. Men om TS man känner att han visst behöver ett sexliv eller att få bli åtrådd  ser jag inget fel i att han bryter upp. Bara för att många människor hellre stannar kvar och nöjer sig (rädsla, bekvämlighet eller för att inget bättre just nu finns?)
  • Anonym (Beeen there)
    Anonym (Beeen there)
    #36
    Citera Visa endast Anmäl
    Meyer skrev 2023-03-13 10:15:11 följande:
    Passion eller Intimitet?

    Jag som många andra har följt FL av och till i rätt många år och det är några ämnen som ständigt återkommer. Det är personer runt 50 (+/-10 år) som startar trådar med rubriken "Hjälp min fru/ min man vill inte ha sex längre!"  Ofta beskrivs en situation där man på det hela är väldigt socialt, emotionellt och intellektuellt intima. Varandras absolut bästa vänner i livet helt enkelt. Livskamrat som det så fint heter. 

    Men man har helt slutat ha sex. Oftast är det TS som lider mest av det och har försökt alla möjliga vägar för att få igång sexlivet utan resultat.  De råd TS då brukar få varierar om denne är man eller kvinna. En man brukar få rådet att, gå ut med soporna oftare, sluta kalla sin partner för "regeringen" och börja jobba bort gubbmagen. En kvinna får i regel rådet att lämna träbocken och byta ut denne mot en yngre och mer livlig älskare. Sedan varvas svarsinläggen med kommentarer om att "jag skulle aldrig kunna leva utan sex"  eller "djävla egoist! ser du inte vad din partner gjort för dig hela sitt liv!" osv.


    Men ponera att du själv befinner dig i den situationen. Runt 50. Barnen är så vuxna att de klarar sig, men drabbas på barns vis vid förändringar och uppbrott. Du lever i en helt sexlös relation där ert samliv består i att er partner vet exakt hur ni vill ha er frukost, ni löser melodikrysset ihop på lördagsmorgon och kommer iväg på en vinresa tillsammans framåt hösten.


     


    Plötsigt dyker en person upp i era liv och erbjuder er sin passionerade kärlek. Adonis eller Afrodite personifierad. Ett mirakel av erotisk energi och ni lever upp på ett sätt ni inte minns att ni någonsin gjort på tjugo år. 

    Vad gör 


    Stanna i en intim och trygg men sexlös relationLämna för en oskriven men garanterat passionerad livsbana

     


    Anser att frågan är felställd.
    En sexlös relation där bara den ena partnern vill ha sex kan aldrig vara intim. Det kommer alltid att vara en mur imellan, en elefant i rummet.

    Själv gick jag en medelväg.. Föll för frestelsen och längtan efter riktig intimitet och bekräftelse och hade en passionerad affär. 
    Inget jag är stolt över, men jag lyckades med mycket vånda avsluta den, fast det var som att amputera en bit av sig själv. 
    Vinsten var iaf att jag fick tillbaka lite av mitt självförtroende, stolthet och driv och tvingade oss att prata om elefanten i rummet.
    Resultatet blev att vi schemalade sex till en tidpunkt i veckan när hon var som minst trött. Vi hade som tur var aldrig helt slutat ha sex och hon gillar närheten och intimiteten som vi nu har.

  • Anonym (beror på)
    Anonym (beror på)
    #37
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Long Dong Silver) skrev 2023-03-14 09:26:38 följande:
    Ja, på vissa sätt. Andra sätt kunde hon vara väldigt omtänksam. Lite som att hennes omtänksamhet mot andra berättigade hennes egoism mot mig. Naturligtvis har jag en del i detta också, men jag ville åtminstone prata om det och finna en lösning. Det ville inte hon.
    Då var kanske sexbristen inte det enda problemet i ert förhållande utan hennes attityd överlag.
  • Eurydike
    Eurydi­ke
    #38
    Citera Visa endast Anmäl

    Kommunikation är oerhört viktigt, men också att veta när det är dags att sluta kommunicera och börja agera. Jag försökte prata (nej, inte tjata) med mitt ex i fem års tid i hopp om att nå fram till honom. Sexlivet (eller bristen på det) var bara ett av många problem och jag försökte verkligen lösa det. Jag vände in och ut på mig själv på ett osunt sätt och ansträngde mig till en gräns där jag kände att jag nästan blev galen. Han ville ha sex, men inte förspel. Helst ville han bara slita tag i mig och då skulle jag vara redo. Ekvationen gick inte ihop. Slutligen föreslog han att jag skulle göra mig själv upphetsad i duschen och komma ut och ha sex med honom. Det var en bra idé. Hans bästa. Det var bara det att jag gjorde som han sade, men kom aldrig ut igen. Jag förflyttade hela mitt sexliv från sovrummet till badrummet. Sedan flyttade jag från badrummet till en annan lägenhet. Så ibland hjälper det inte hur mycket man pratar, för man kan ändå inte mötas.

  • Eurydike
    Eurydi­ke
    #40
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Me) skrev 2023-03-15 11:35:51 följande:
    Klarar inte en du lösa något sånt som e så öppen ] lyhörd person,  så skulle en nog kasta in handduken för längesen,  dock en barn i bilden !
    Tack! Det var snällt sagt 😊 Ja, det var en hård nöt att knäcka och jag fick slutligen inse mig slagen 🐿
  • Meyer
    Meyer
    #41
    Citera Visa endast Anmäl
    Eurydike skrev 2023-03-15 09:59:05 följande: ..... Så ibland hjälper det inte hur mycket man pratar, för man kan ändå inte mötas.
    Ja precis så. All kommunikation som man har för att bota ett torftigt sexliv kan ju också leda till att man helt enkelt kommer fram till att man inte är sexuellt kompatibla. Man har helt skilda tändningsmönster och det som är hett för den ena är en turn-off för den andra. Som att den ena vill ha lång och långsam uppvärmning utan penetration och den andra vill helst rusa mot orgasm så fort som möjligt.

    Att stanna i relationen för vänskapen, melodikrysset och de gemensamma vännerna och intressena och ha sex med någon annan i hemlighet är ett val jag har full sympati för. Jag har själv gjort det. Men att ha en långvarig relation med mycket passion och kärlek var något jag helt enkelt inte kunde motivera för mig själv. Det är ju bara en tidsfråga innan ett sådant arrangemang upptäcks.
  • Aviga
    Aviga
    #42
    Citera Visa endast Anmäl
    Meyer skrev 2023-03-15 13:15:12 följande:
    Ja precis så. All kommunikation som man har för att bota ett torftigt sexliv kan ju också leda till att man helt enkelt kommer fram till att man inte är sexuellt kompatibla. Man har helt skilda tändningsmönster och det som är hett för den ena är en turn-off för den andra. Som att den ena vill ha lång och långsam uppvärmning utan penetration och den andra vill helst rusa mot orgasm så fort som möjligt.

    Att stanna i relationen för vänskapen, melodikrysset och de gemensamma vännerna och intressena och ha sex med någon annan i hemlighet är ett val jag har full sympati för. Jag har själv gjort det. Men att ha en långvarig relation med mycket passion och kärlek var något jag helt enkelt inte kunde motivera för mig själv. Det är ju bara en tidsfråga innan ett sådant arrangemang upptäcks.
    Att stanna kvar i en kärlekslös relation av bekvämlighet är nog väldigt vanligt, 
  • Meyer
    Meyer
    #46
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Rost) skrev 2023-03-21 19:26:18 följande:

    Hur går det Ts?


    Tja. 

    Nu försökte jag hålla en allmän diskussion om två lite extrema och fiktiva case. Baserat på alla 100-tals olika trådar i ämnet "lustdiskrepans" jag läst de senaste 10+ åren.

    Ämnet intresserar mig eftersom jag genom hela vårat 20+ åriga äktenskap varit den med mest lust i förhållandet. Och jag tamigfan testat allt. Jag har läst på, tagit hand om markservicen, kommunicerat om det utan att tjata,  Lyssnat. Varit taktil. Vårdat mitt utseende. Skapat erotiska miljöer hemma, you name it.

    Det visar sig att problemet inte ligger så mycket hos mig utan i det faktum att hon säkert sedan vi gifte oss gått med ett kroniskt medicinskt tillstånd som hela tiden skapar små infektioner i kroppen. Som att ständigt gå och vara lite febrig och förkyld. Hon har fått diagnosen "utbränd" fyra-fem gånger eftersom det dels går att skylla allt på patientens livsstil och dels är tillräckligt luddigt för att det ska vara rimligt. En cancerdiagnos hade varit svårare att ge eftersom det då krävs andra "bevis". Men läkarna var inne på både MS och LS ett tag. Och när jag är småförkyld är jag inte heller så sexuellt initiativtagande. Min fru har varit det i 20 år.

    Nu får hon medicin som hjälper henne men jag är rädd att det inte hjälper vår relation. Efter alla år av avvisande har jag slutat se henne som erotisk varelse. Jag tänder helt enkelt inte på henne. Varje situation som skulle kunna hetta till lite har min hjärnas synapser kopplat till ett misslyckande och min lust stendör. Men vi är varandras absolut bästa vänner. Vi har kul ihop och har fortfarande spännande diskussioner. Vi är kärleks Vi har byggt upp ett rikt socialt liv av gemensamma vänner baserat på gemensamma intressen och jag skulle verkligen sakna allt sådant vid en separation. 

    Och nej. Det innebär inte att man förlorar allt bara för att man separerar. Men jag får ändå bilden av att kasta upp allt i luften för att se vad jag lyckas fånga på vägen ner. 

    Men likt det fiktiva caset i min grundfråga, så träffade jag någon annan ett par gånger. Jag kunde helt enkelt stå emot. Men jag avböjde en situation som skulle innebära en långvarig sexuell relation utanför äktenskapet. Och nej ett menage-a-troi är helt uteslutet som lösning. 

    Så jag stannar.

    Jag har helt enkelt kunnat hitta formuleringen som jag kan använda till mina barn eller mina föräldrar som motivering. Jag kan inte säga att " Jag och mamma älskar inte varandra längre" för det är inte sant.

    Men det är ett val jag aktivt gör varje vecka. Jag frågar mig ständigt "är det tillräckligt bra för att stanna".

    Och svaret har hittills alltid varit "ja" på den frågan.

    Tillräckligt.
  • Anonym (Stuten)
    Anonym (Stute­n)
    #47
    Citera Visa endast Anmäl
    Meyer skrev 2023-03-23 09:08:05 följande:
    Tja. 

    Nu försökte jag hålla en allmän diskussion om två lite extrema och fiktiva case. Baserat på alla 100-tals olika trådar i ämnet "lustdiskrepans" jag läst de senaste 10+ åren.

    Ämnet intresserar mig eftersom jag genom hela vårat 20+ åriga äktenskap varit den med mest lust i förhållandet. Och jag tamigfan testat allt. Jag har läst på, tagit hand om markservicen, kommunicerat om det utan att tjata,  Lyssnat. Varit taktil. Vårdat mitt utseende. Skapat erotiska miljöer hemma, you name it.

    Det visar sig att problemet inte ligger så mycket hos mig utan i det faktum att hon säkert sedan vi gifte oss gått med ett kroniskt medicinskt tillstånd som hela tiden skapar små infektioner i kroppen. Som att ständigt gå och vara lite febrig och förkyld. Hon har fått diagnosen "utbränd" fyra-fem gånger eftersom det dels går att skylla allt på patientens livsstil och dels är tillräckligt luddigt för att det ska vara rimligt. En cancerdiagnos hade varit svårare att ge eftersom det då krävs andra "bevis". Men läkarna var inne på både MS och LS ett tag. Och när jag är småförkyld är jag inte heller så sexuellt initiativtagande. Min fru har varit det i 20 år.

    Nu får hon medicin som hjälper henne men jag är rädd att det inte hjälper vår relation. Efter alla år av avvisande har jag slutat se henne som erotisk varelse. Jag tänder helt enkelt inte på henne. Varje situation som skulle kunna hetta till lite har min hjärnas synapser kopplat till ett misslyckande och min lust stendör. Men vi är varandras absolut bästa vänner. Vi har kul ihop och har fortfarande spännande diskussioner. Vi är kärleks Vi har byggt upp ett rikt socialt liv av gemensamma vänner baserat på gemensamma intressen och jag skulle verkligen sakna allt sådant vid en separation. 

    Och nej. Det innebär inte att man förlorar allt bara för att man separerar. Men jag får ändå bilden av att kasta upp allt i luften för att se vad jag lyckas fånga på vägen ner. 

    Men likt det fiktiva caset i min grundfråga, så träffade jag någon annan ett par gånger. Jag kunde helt enkelt stå emot. Men jag avböjde en situation som skulle innebära en långvarig sexuell relation utanför äktenskapet. Och nej ett menage-a-troi är helt uteslutet som lösning. 

    Så jag stannar.

    Jag har helt enkelt kunnat hitta formuleringen som jag kan använda till mina barn eller mina föräldrar som motivering. Jag kan inte säga att " Jag och mamma älskar inte varandra längre" för det är inte sant.

    Men det är ett val jag aktivt gör varje vecka. Jag frågar mig ständigt "är det tillräckligt bra för att stanna".

    Och svaret har hittills alltid varit "ja" på den frågan.

    Tillräckligt.
    Nu kan det där ändra sig med synen på partnern.
    I vårt fall så blev det totalt stopp i 9 års tid, testade också allt som över huvud taget gick att testa. Sen när jag förklarade att vi inte bara kunde bo ihop som kompisar för det trivdes inte jag med så hände det saker hos henne. Hade dock svårt att se henne som en icke kompis ett bra tag men nu fungerar det sjukt bra. Hon vet dessutom inte varför det blev som det blev men vet vad som inte får hända igen. Vi har helt olika driv på det planet men det är inte det som var problemet innan.
  • Anonym (beror på)
    Anonym (beror på)
    #48
    Citera Visa endast Anmäl
    Meyer skrev 2023-03-23 09:08:05 följande:
    Tja. 

    Nu försökte jag hålla en allmän diskussion om två lite extrema och fiktiva case. Baserat på alla 100-tals olika trådar i ämnet "lustdiskrepans" jag läst de senaste 10+ åren.

    Ämnet intresserar mig eftersom jag genom hela vårat 20+ åriga äktenskap varit den med mest lust i förhållandet. Och jag tamigfan testat allt. Jag har läst på, tagit hand om markservicen, kommunicerat om det utan att tjata,  Lyssnat. Varit taktil. Vårdat mitt utseende. Skapat erotiska miljöer hemma, you name it.

    Det visar sig att problemet inte ligger så mycket hos mig utan i det faktum att hon säkert sedan vi gifte oss gått med ett kroniskt medicinskt tillstånd som hela tiden skapar små infektioner i kroppen. Som att ständigt gå och vara lite febrig och förkyld. Hon har fått diagnosen "utbränd" fyra-fem gånger eftersom det dels går att skylla allt på patientens livsstil och dels är tillräckligt luddigt för att det ska vara rimligt. En cancerdiagnos hade varit svårare att ge eftersom det då krävs andra "bevis". Men läkarna var inne på både MS och LS ett tag. Och när jag är småförkyld är jag inte heller så sexuellt initiativtagande. Min fru har varit det i 20 år.

    Nu får hon medicin som hjälper henne men jag är rädd att det inte hjälper vår relation. Efter alla år av avvisande har jag slutat se henne som erotisk varelse. Jag tänder helt enkelt inte på henne. Varje situation som skulle kunna hetta till lite har min hjärnas synapser kopplat till ett misslyckande och min lust stendör. Men vi är varandras absolut bästa vänner. Vi har kul ihop och har fortfarande spännande diskussioner. Vi är kärleks Vi har byggt upp ett rikt socialt liv av gemensamma vänner baserat på gemensamma intressen och jag skulle verkligen sakna allt sådant vid en separation. 

    Och nej. Det innebär inte att man förlorar allt bara för att man separerar. Men jag får ändå bilden av att kasta upp allt i luften för att se vad jag lyckas fånga på vägen ner. 

    Men likt det fiktiva caset i min grundfråga, så träffade jag någon annan ett par gånger. Jag kunde helt enkelt stå emot. Men jag avböjde en situation som skulle innebära en långvarig sexuell relation utanför äktenskapet. Och nej ett menage-a-troi är helt uteslutet som lösning. 

    Så jag stannar.

    Jag har helt enkelt kunnat hitta formuleringen som jag kan använda till mina barn eller mina föräldrar som motivering. Jag kan inte säga att " Jag och mamma älskar inte varandra längre" för det är inte sant.

    Men det är ett val jag aktivt gör varje vecka. Jag frågar mig ständigt "är det tillräckligt bra för att stanna".

    Och svaret har hittills alltid varit "ja" på den frågan.

    Tillräckligt.
    Jag förstår att det inte är enkelt. Kanske skulle ni dock kunna hitta tillbaka nu när hon fått medicin om du har lite tålamod.

    Själv har jag lämnat ett förhållande delvis för att sexlivet inte fungerade, fast det fanns även andra orsaker.
Svara i tråden
Svar på tråden Passion eller Intimitet?

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies