• Anonym (Bekräftelse)

    Har vi inte alla behov av bekräftelse?

    Idag är det ju populärt att säga att "Man kan inte leva på andras bekräftelse" och "Man måste bygga upp en självrespekt så att man bekräftar sig själv och gör sig oberoende av andras bekräftelse".

    Det kan ju vara en bra inställning om man vill slippa bli besviken på utebliven bekräftelse från andra. Samtidigt ser vi hur folk på sociala medier bl.a. ofta har ett väldigt bekräftelsebehov.

    Om vi tar Facebook som exempel. Folk som får mycket bekräftelse, många gillningar och kommentarer, blir de som får stå i rampljuset. Dessa personer vill ofta bara ha bekräftelse för egen del, och gillar sällan sina "vänners" inlägg. En sorts barnslig inställning att "Bara jag är värd uppmärksamhet".

    Folk blir besvikna så fort de tappar 3 eller 4 facebookvänner, trots att de har fler fb-vänner än andra.

    Är det inte dags att inse att vi människor har ett bekräftelsebehov och att frånvaron av andras bekräftelse kan göra att vi "sjunker" som människor. Man kan ju bara hänvisa till Maslows behovstrappa, eller Hjalmar Söderbergs "Doktor Glas". "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till varje pris som helst".

    Ensamma människor får ofta höra att de måste "lära sig trivas med sin ensamhet" och att de ska sänka sina förväntningar på tillvaron och andra människor. Folk som säger så har ofta själva ett stort socialt nätverk som de finner tryghet i oh behöver sällan själva känna sig ensamma.

    Ingen människa mår i längden bra av att känna sig utesluten ur gemenskaper. Detta upptäcker ofta folk som går i pension, och inte längre har sina arbetskamrater att socialisera med. De upplever plötsligt det där tomrummet som de kanske t trodde aldrig skulle drabba dem.

    Hur tänker ni kring detta?

  • Svar på tråden Har vi inte alla behov av bekräftelse?
  • Anonym (Osynlig)
    "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till varje pris som helst".

    Det där håller jag bara delvis med om. Efter beundrad skulle jag vilja inflika- sedd på nåt sätt av nån på nåt lite positivt sätt. Där är jag. 99% av mitt sociala liv är på nätet. Utan Facebook finns jag inte. Jag är absolut inte ute efter 2000 vänner varav 790 gillar mina inlägg! Skriver f.ö sällan egna inlägg. Men jag gillar andras och jag skriver små kommentarer. Ibland får jag hjärtan till svar när det tycks som om jag faktiskt hjälpt nån. Det gör hela min dag. Eftersom det är allt jag har.
  • Anonym (Nej)
    Anonym (Bekräftelse) skrev 2023-03-14 19:47:04 följande:
    Jag baserar det på vad jag sett. I mitt flöde finns t.ex. personer som ofta lägger ut om sina funderingar och tankar kring olika företeelser, men som inte alls får många gillningar eller kommentarer. Samtidigt som folk som lägger ut selfie på selfie, bilder på sina maträtter, husdjur eller resor, får en massa gillningar. Eller folk som kopierar visdomsord som kopierats i det oändliga, utan att personerna som postar dem gör några egna reflektioner eller relateranden till dem.

    Det är nog individuellt och beroende på vilka sociala sammanhang man ingår i, vad man får höra att man måste "lära sig acceptera" eller vad man inte ska behöva acceptera. Jag har levt långa perioder i ensamhet, utan folk som ens har hört av sig och frågat hur det är, och jag vet andra som varit i samma situation. Har ofta fått höra att man måste lära sig klara sig själv, oavsett vad som händer en, och att man aldrig kan förvänta sig att ha människor i sin omgivning att prata med. Ofta sagt av personer som själva har större sociala nätverk och finner sin trygghet i det.

    Så det är absolut inte utan grund.
    Har full förståelse för att folk inte gillar inlägg från personer som "ofta lägger ut om sina funderingar och tankar kring olika företeelser".

    Jo jag tycker att det är utan grund. Man kan inte skriva "Varför är det si eller så" när man baserar det på sitt eget FB-flöde.
  • Anonym (Bekräftelse)
    Anonym (Nej) skrev 2023-03-14 21:57:54 följande:
    Har full förståelse för att folk inte gillar inlägg från personer som "ofta lägger ut om sina funderingar och tankar kring olika företeelser".

    Jo jag tycker att det är utan grund. Man kan inte skriva "Varför är det si eller så" när man baserar det på sitt eget FB-flöde.
    Det borde väl i rimlighetens namn vara mer intressant med folk som reflekterar och tänker kring saker, än folk som inte kan tänka alls. Själv älskar jag att diskutera saker och att ta del av andras funderingar. Jag gillar alltid inlägg där folk har tänkt till snarare än hjärndöda inlägg som "Nu ska jag se på Farmen", "Nu ska jag gå till restaurang X och äta" eller "Nu ska jag ta en mugg morgonkaffe". De kunde lika gärna skriva "Nu ska jag gå och kissa" och få en massa gillningar på det.

    Jag gillar folk som tillför något av värde, som har ett rörligt intellekt.

  • Freddie K

    Jag tänker att du TS har rätt i mångt och mycket. Människor behöver bekräftelse och jag är trött på att höra att vi ensamma människor måste lära oss leva med ensamheten!


    Du tror att du vet vem jag är. Då har du inte varit i min värld!
  • Anonym (Bekräftelse)
    Freddie K skrev 2023-03-15 05:49:17 följande:

    Jag tänker att du TS har rätt i mångt och mycket. Människor behöver bekräftelse och jag är trött på att höra att vi ensamma människor måste lära oss leva med ensamheten!


    Det går väl an att vara ensam i perioder om det är självvalt och frivilligt, särskilt om man känner att man måste ladda batterierna och få ny energi.

    Men även frivillig ensamhet kan snart gå över i ofrivillig sådan, och ofrivillig ensamhet är psykiskt tärande, och en nyligen gjord undersökning visade väl att långvarig och ofrivillig ensamhet är lika farligt som rökning och alkohol för hälsan.

    Vi människor är ju flockdjur och det är därför något grundläggande att behöva andras bekräftelse för att må bra och bibehålla sin självkänsla och sitt självförtroende. Sverige är väl också det land med störst antal singelhushåll per capita, läste jag någonstans. Många svenskar som är ensamma är därför tvungna att vara väldigt starka i sig själva och därför har vi blivit ett kyligt och reserverat folk. Smartphonens inträde har gjort det ännu värre, så sett att folk har blivit ännu mer asociala.

    När tekniska framsteg och ego-trender gör att vi behöver andra allt mindre, är det de som redan var ensamma innan som blir mest lidande.

  • Freddie K
    Anonym (Bekräftelse) skrev 2023-03-15 07:10:14 följande:
    Det går väl an att vara ensam i perioder om det är självvalt och frivilligt, särskilt om man känner att man måste ladda batterierna och få ny energi.

    Men även frivillig ensamhet kan snart gå över i ofrivillig sådan, och ofrivillig ensamhet är psykiskt tärande, och en nyligen gjord undersökning visade väl att långvarig och ofrivillig ensamhet är lika farligt som rökning och alkohol för hälsan.

    Vi människor är ju flockdjur och det är därför något grundläggande att behöva andras bekräftelse för att må bra och bibehålla sin självkänsla och sitt självförtroende. Sverige är väl också det land med störst antal singelhushåll per capita, läste jag någonstans. Många svenskar som är ensamma är därför tvungna att vara väldigt starka i sig själva och därför har vi blivit ett kyligt och reserverat folk. Smartphonens inträde har gjort det ännu värre, så sett att folk har blivit ännu mer asociala.

    När tekniska framsteg och ego-trender gör att vi behöver andra allt mindre, är det de som redan var ensamma innan som blir mest lidande.
    Jo, jag håller med och jag själv har varit ensam i åtta år nu och det är inte självvalt. Fast jag kan ändå trivas i min ensamhet, men som du säger, är den inte självvald så blir den psykisk tärande och jag längtar efter att träffa någon. Jag vet vara inte vart jag ska börja eller hur jag ska göra.
    Du tror att du vet vem jag är. Då har du inte varit i min värld!
  • Anonym (Kuvert)
    Anonym (Bekräftelse) skrev 2023-03-15 07:10:14 följande:
    Vi människor är ju flockdjur och det är därför något grundläggande att behöva andras bekräftelse för att må bra och bibehålla sin självkänsla och sitt självförtroende. 
    Olika. Jag trivs inte i folksamlingar. Jag gillar människor men i små och lagom dos. Bekräftelse gillar jag. Tycker bättre om när tjejer säger nåt snällt till mig, än nåt elakt.
  • Fröken Allvar
    Anonym (Osynlig) skrev 2023-03-14 21:50:57 följande:
    "Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till varje pris som helst".

    Det där håller jag bara delvis med om. Efter beundrad skulle jag vilja inflika- sedd på nåt sätt av nån på nåt lite positivt sätt. Där är jag. 99% av mitt sociala liv är på nätet. Utan Facebook finns jag inte. Jag är absolut inte ute efter 2000 vänner varav 790 gillar mina inlägg! Skriver f.ö sällan egna inlägg. Men jag gillar andras och jag skriver små kommentarer. Ibland får jag hjärtan till svar när det tycks som om jag faktiskt hjälpt nån. Det gör hela min dag. Eftersom det är allt jag har.
    Det där var jag, förut. 100 procent, inklusive osynlig. Jag skrev i och för sig egna inlägg, men som någon nämnde ovan var intresset för mina funderingar begränsat. Men mina dagar gick ofta ut på att följa och läsa inlägg från Facebookvänner och olika intressesidor och grupper. Jag kände mig väldigt osynlig mot slutet, hade träffat min partner men fortsatte ändå en tid.

    Jag blir lite orolig för dig när du skriver att du är så osynlig, men kanske är det så du vill ha det? Jag kände några via Facebook som verkade trivas med att ha sitt utanför, till exempel barn eller sexträffar, och sedan helt kravlöst umgänge via telefonen. Men om du orkar och vill ha annat umgänge tycker jag att du ska försöka. Som du skriver verkar du vare sig vilja vara osynlig eller förtjäna att vara ensam. 
  • Anonym (Osynlig)
    Fröken Allvar skrev 2023-03-15 07:48:43 följande:
    Det där var jag, förut. 100 procent, inklusive osynlig. Jag skrev i och för sig egna inlägg, men som någon nämnde ovan var intresset för mina funderingar begränsat. Men mina dagar gick ofta ut på att följa och läsa inlägg från Facebookvänner och olika intressesidor och grupper. Jag kände mig väldigt osynlig mot slutet, hade träffat min partner men fortsatte ändå en tid.

    Jag blir lite orolig för dig när du skriver att du är så osynlig, men kanske är det så du vill ha det? Jag kände några via Facebook som verkade trivas med att ha sitt utanför, till exempel barn eller sexträffar, och sedan helt kravlöst umgänge via telefonen. Men om du orkar och vill ha annat umgänge tycker jag att du ska försöka. Som du skriver verkar du vare sig vilja vara osynlig eller förtjäna att vara ensam. 
    Nej, jag vill ha vänner. Eller en vän eller nån bekant som ringde nån endaste gång och frågade hur jag mår. Eller nån enda som bjöd hem mig. Vi har 2 bekanta vi träffar 2-3 ggr per år och jag hade hoppats att hon skulle bli min vän. Men icke. Det finns liksom inte mycket att göra åt. Har inget sammanhang att vara i. Känner mig udda överallt. Jag är rätt udda. Fick barn som äldre vilket dels inte ses med blida ögon och dels gör att jämnåriga snarare har barnbarn. Men jag ska inte beklaga mig. Det leder ingenstans.
  • Anonym (Nej)
    Anonym (Bekräftelse) skrev 2023-03-15 03:47:43 följande:
    Det borde väl i rimlighetens namn vara mer intressant med folk som reflekterar och tänker kring saker, än folk som inte kan tänka alls. Själv älskar jag att diskutera saker och att ta del av andras funderingar. Jag gillar alltid inlägg där folk har tänkt till snarare än hjärndöda inlägg som "Nu ska jag se på Farmen", "Nu ska jag gå till restaurang X och äta" eller "Nu ska jag ta en mugg morgonkaffe". De kunde lika gärna skriva "Nu ska jag gå och kissa" och få en massa gillningar på det.

    Jag gillar folk som tillför något av värde, som har ett rörligt intellekt.
    För det första, den typen av kommentarer du skrivit har väl inte förkommit på Facebook de senaste tio åren? Det var väl ändå mest från början som folk skrev att de ska se farmen och har druckit kaffe?

    Och nej, jag håller inte alls med dig. Orkar inte med djupingar som ska "tänka till" och diskutera på djupet. Tror inte att folk letar efter intellektuella funderingar när de loggar in på FB och därför får dina djupa vänner inte bekräftelsen.
  • Freddie K

    Jag får ganska mycket bekräftelse på jobbet. Får ofta höra att det jag är är bra och jag får många skratt.(Jag är författare). Jag skulle dock vilja ha bekräftelse från en kvinna, men det verkar ju nästan kört. Fast jag har träffat en kvinna som ger mig bekräftelse så jag ska väl inte klaga.


    Du tror att du vet vem jag är. Då har du inte varit i min värld!
  • Freddie K
    Anonym (Osynlig) skrev 2023-03-15 13:00:54 följande:
    Nej, jag vill ha vänner. Eller en vän eller nån bekant som ringde nån endaste gång och frågade hur jag mår. Eller nån enda som bjöd hem mig. Vi har 2 bekanta vi träffar 2-3 ggr per år och jag hade hoppats att hon skulle bli min vän. Men icke. Det finns liksom inte mycket att göra åt. Har inget sammanhang att vara i. Känner mig udda överallt. Jag är rätt udda. Fick barn som äldre vilket dels inte ses med blida ögon och dels gör att jämnåriga snarare har barnbarn. Men jag ska inte beklaga mig. Det leder ingenstans.
    Jag kan bli din vän, om du vill. Jag har inte så många så jag skulle behöva fler. .
    Du tror att du vet vem jag är. Då har du inte varit i min värld!
  • Anonym (Bekräftelse)
    Freddie K skrev 2023-03-15 16:41:09 följande:

    Jag får ganska mycket bekräftelse på jobbet. Får ofta höra att det jag är är bra och jag får många skratt.(Jag är författare). Jag skulle dock vilja ha bekräftelse från en kvinna, men det verkar ju nästan kört. Fast jag har träffat en kvinna som ger mig bekräftelse så jag ska väl inte klaga.


    Även jag har en längtan efter en kvinna. Men det blir svårare ju mer åren går att alltid försöka vara den bästa versionen av sig själv för att kunna skapa attraktion. Jag har inte utseendet emot mig, var jag fått höra av andra, och jag har en spontan humor som brukar få många att skratta.

    Men jag har dessvärre en bakgrund som ligger mig i fatet och gör att jag kan ses som "skadat gods".

  • Anonym (Osynlig)
    Freddie K skrev 2023-03-15 16:42:11 följande:
    Jag kan bli din vän, om du vill. Jag har inte så många så jag skulle behöva fler. smile1.gif .
    Vi har pratat här på F.L flera gånger faktiskt. Glad
  • Fröken Allvar
    Anonym (Osynlig) skrev 2023-03-15 13:00:54 följande:
    Nej, jag vill ha vänner. Eller en vän eller nån bekant som ringde nån endaste gång och frågade hur jag mår. Eller nån enda som bjöd hem mig. Vi har 2 bekanta vi träffar 2-3 ggr per år och jag hade hoppats att hon skulle bli min vän. Men icke. Det finns liksom inte mycket att göra åt. Har inget sammanhang att vara i. Känner mig udda överallt. Jag är rätt udda. Fick barn som äldre vilket dels inte ses med blida ögon och dels gör att jämnåriga snarare har barnbarn. Men jag ska inte beklaga mig. Det leder ingenstans.
    Det leder kanske ingenstans men gör nog att andra i din situation känner sig mindre ensamma, att du öppnar upp. Nu skriver jag ju med mitt riktiga nick och därför vill jag inte berätta för mycket som jag inte redan har berättat här i tråden, men om du vill utbyta erfarenheter på temat "bli närmre vänner i vuxen ålder" så är du mer än välkommen att skriva till mig. 
  • Anonym (Osynlig)
    Fröken Allvar skrev 2023-03-15 18:18:27 följande:
    Det leder kanske ingenstans men gör nog att andra i din situation känner sig mindre ensamma, att du öppnar upp. Nu skriver jag ju med mitt riktiga nick och därför vill jag inte berätta för mycket som jag inte redan har berättat här i tråden, men om du vill utbyta erfarenheter på temat "bli närmre vänner i vuxen ålder" så är du mer än välkommen att skriva till mig. 
    Vi har pratat så smått i några trådar. Du verkar rak på sak, men trevlig. Säkert en sån jag skulle trivas med privat. Glad Men vi bor jättelångt från varann. Hur som... Jag får fundera om jag vill skriva. Tack för erbjudandet.
  • Anonym (Ensamvarg)

    Jag undrar vad det är som gör att en del har svårt att knyta kontakter och skapa relationer. Medan andra inte behöver anstränga sig alls. 

    Var går det snett? Vad har dessa personer för egenskaper som gör det så svårt? 

  • Fröken Allvar
    Anonym (Osynlig) skrev 2023-03-15 18:22:26 följande:
    Vi har pratat så smått i några trådar. Du verkar rak på sak, men trevlig. Säkert en sån jag skulle trivas med privat. Glad Men vi bor jättelångt från varann. Hur som... Jag får fundera om jag vill skriva. Tack för erbjudandet.
    Tack för ditt svar och din spegling. 
  • Anonym (Bekräftelse)
    Anonym (Ensamvarg) skrev 2023-03-15 18:25:01 följande:

    Jag undrar vad det är som gör att en del har svårt att knyta kontakter och skapa relationer. Medan andra inte behöver anstränga sig alls. 

    Var går det snett? Vad har dessa personer för egenskaper som gör det så svårt? 


    Jag tror det kan handla mycket om vad man utstrålar. Osäkerhet och brist på tillit till andra människor kan ju avspegla sig en del i ens yttre, och folk går ju mycket efter vad man ger för intryck till det yttre. Det kan ibland ligga en i fatet när det kommer till att försöka initiera sociala kontakter.

    Jag jobbar själv på att försöka ha mer personlig pondus, och vara mer bestämd i mina åsikter, samtidigt som jag förstås är ödmjuk och vänlig när jag pratar med folk och är en god lyssnare.
     
    Ingen gillar i längden en kameleont som anpassar sina åsikter och uppfattningar efter rådande umgänge. Den som alltid är rak och ärlig vinner på det, då en sådan person uppfattas som mer stabil och pålitlig och rotad i sig själv, och det är en sådan person jag vill vara.

    Många som upplevs ha sociala färdigheter och verkar ha lätt att komma in i sociala gemenskaper, har ofta ett större socialt nätverk från början, och kan använda detta som en "språngbräda". Sedan har det mycket med personlighet att göra och ens personliga uttryck. Vissa har lätt för att bjuda på sig själva, även inför människor de inte känner, medan andra kanske känner mer att de inte vill störa folk i onödan (som jag t.ex.) och därför går miste om en stor del av kakan. Att inte vilja störa i onödan kan ju även det ha med taskig självkänsla att göra.

  • Anonym (Kuvert)
    Anonym (Ensamvarg) skrev 2023-03-15 18:25:01 följande:

    Jag undrar vad det är som gör att en del har svårt att knyta kontakter och skapa relationer. Medan andra inte behöver anstränga sig alls. 

    Var går det snett? Vad har dessa personer för egenskaper som gör det så svårt? 


    Jag tror att en del har otur, träffar inte rätt.
Svar på tråden Har vi inte alla behov av bekräftelse?