Jag är en misslyckad högintelligent, fråga vad du vill

Inte som du tänker. Eller, ja, jag är inte tankeläsare, så jag vet ju inte hur just du tänker. Samhället kan inte ge någon något bortom möjligheter, och samhället bör vara så öppet att alla kan få möjlighet att frodas utefter sina förutsättningar. Det är något jag anser att det svenska samhället är lite halvdåligt på. Eller rent av väldigt dåliga på. Där finns mycket att jobba på, och även många som kommer med förslag på lösningar som ingen lyssnar på. Dövörat slås till av någon anledning. Man kan inte hugga sina egna träd om samhället förvägrar en yxan.  

Ingen familj eller släkt. Jo, de finns, min pappa har 9 levande syskon och de har alla barn, och deras barn är barn. Jag är lite av en mellangeneration, min yngsta kusin på det håller ät 10 år äldre än mig och mitt äldsta kusinbarn är 12 år yngre. Men det spelar inte så stor roll, jag har bara träffat den släkten 2 gånger som barn. Avstånd och att de aldrig gillade min mamma har gjort att jag inte har någon kontakt. Mamma å sin sida var ensambarn, liksom hennes pappa och hennes mammas syskon bodde också en bra bit ifrån, och några till och med på andra sidan atlanten. De flesta dog dessutom före henne. 

Jag hade aldrig riktiga vänner som barn, men jag blev utnyttjad av en del klasskamrater på olika sätt. 

Min skolgång var underlig.

Mitt korta arbetsliv var hysteriskt dåligt.

Vad mer?

Vad är det samhället förvägrar dig?

F ö det är svårt att ställa frågor då jag saknar en förklaring på vad just du anser ett misslyckande vara.

Hög intelligens här med, lever på mina sociala färdigheter så misslyckad är jag inte än.

Men intelligens är ett luddigt begrepp och pekar inte på mer än att man har ett sinne som tar emot information på ett bra sätt.

Vad man sedan gör med den har inget med intelligens att göra, jag har exempelvis ADHD och är en väldigt ostrukturerad person med hög förståelse, haha.

När jag som vuxen nu studerade är det tydligt att många kan lära sig sida ut och sida in ur materialet, lägga enorm tid och lära sig mycket.

Jag behöver bara lägga ytterst lite tid för att få bra betyg, men det betyder inte att jag är bättre på något sätt utan jag är väldigt duktig att hitta de nyckelord och meningar som är viktigast, resten hoppar jag över.

Visst, det är en otrolig tillgång i vissa sammanhang, men i slutändan blir jag mindre bildad i det vi faktiskt läser till, då min sk höga intelligens plockar fram den bråkdel jag behöver för att vara bäst på ett prov, resten sorterar jag bort och så funkar jag i ett brett perspektiv också, så mitt intellekt gör mig snarare street smart, inte bildad

Känner igen mycket av det där och du kan vara lugn, Bildningen kommer med tiden. Det hör i mångt och mycket ihop med hur ens intressen utvecklas. 

Om du är lik mig så kommer du att uppleva hur du tillslut har huvudet fullt av värdelöst vetande.  Det som intresserar mig fastnar,

Kan ju bero på att du är egoist.

Jag är en man med väldigt högt IQ 140+ och även högt EQ. En svår sits i Sverige där sådana precis som ni skriver i tråden gärna ses lite som udda. Jantelagen sätter enorma krokben, vilket visar sig i svensk ekonomi. Vi lever under en kakistokrati. Och ja det skiter väl jag i, inget jag kan ändra förutom rösta med fötterna och det kommer väl. Min slutpläddering är att har man hjärna kan man lyckas ändå. Jag har lyckats i alla fall anskaffa pengar med mitt höga IQ.

Ingen vill umgås med en egoist, inte varken jag som har högt IQ eller någon som har lägre IQ. Därav är du nog ensam med vården som din enda kontakt. Du observerar människorna på avstånd och det blir något form av aspergertillstånd där all social samvaro uteblir och när den infinner sig blir den kort och dålig.

Att vara intelligent betyder inte per automatik att man blir lyckad. Just saying.

Vad saknar du i ditt liv?
Lever du som du vill?

Haha ja, tack det får vi hoppas!

Jo det kan jag identifiera mig med, har jag en natt svårt att sova kan jag ha doktorerat i exempelvis ämnet Ted Bundy på min iPhone lagom till småtimmarna, hahaha. Det är det nog många som känner igen sig i och för sig 

Har ni andra gjort personlighetstestet 16personalities ? Tror det är en stor bredd där också bland de som har lätt med sk intelligenstest, själv vart jag debatör

Alla är ansvariga över sitt liv och vi alla har olika förutsättningar. Du kan välja att göra dig till ett offer och slösa ditt liv på det eller så kan du välja att agera så du får det liv du vill ha. Nej det är inte lätt. Och ja du kanske har det svårare än andra. Att vara högintellektuell innebär ofta att man är grymt smart inom vissa områden. Mitt råd till dig är att hitta dessa områden och hamna i rätt sammanhang. Ex har du otroligt lätt för matematik så läs en kurs i matte så du träffar andra som gillar det. Älskar du sällskapsspel och är bra på TP finns det säkert sådana sammanhang också. Sök på nätet. Använd dig av det du fick istället för att sörja det du tycker du saknar.

Så det finns intelligent liv på FL ändå? Jag började undra. .

Min uppfattning är att vi, som art, är sociala varelser.
Du känner inte att du har något större intresse eller behov av släkt, vänner men min erfarenhet säger mig att det beror på mående och din livssituation.

Utan sociala kontakter och en viss närhet går vi alla under till slut och det är troligen där din nöt finns att knäcka.

Jag har haft det här samtalet (isch) med en närstående och förstår (eftersom jag faktiskt lyssnar) att det inte handlar om hjälp med tips och lösningar, typ. gå med i en förening, skärp dig, ta ansvar, det är väl bara att...

Grunden till din situation är högst sannolikt att du lider av depression och har svårt att se en mening med ditt liv. Du är smart och fattar naturligtvis att du kan öppna dörren och gå ut, möta människor (i lagom dos) och odla vissa intressen/relationer.
Men varför, det är nöten att knäcka.

Ditt liv är ditt eget att nyttja och utforska, eller låta bli, utifrån egna önskemål.
Du har troligen funderat över att avsluta livet ett antal gånger, kanske även funderat över hur.

Uppenbarligen är det något som ändå håller dig kvar, någonstans (kanske) långt inne finns någon slags nyfikenhet fortfarande. Du ser ju andra människor omkring dig som lever livet fullt ut, som skapar sin egen lycka trots att de är långt mindre smarta än du. En del är rent av ganska svagbegåvade men lyckas ändå vara lyckliga.

Intelligenta människor är oftare olyckliga, har ångest och depressioner i högre utsträckning. Jag tror det dels beror på att man ofta har en svår resa genom skolsystemet och samhällssystemen.
Alla våra system är inriktade på medelmänniskor (enligt en normalfördelningskurva). De som har svag begåvning och inlärningsproblem får särskilt stöd men de mest intelligenta förväntas klara sig själva. Det gör de ju också, allt som oftast, men det beror på om man har ett bra socialt stöd i sin närhet.

Jag skulle säga att du har alla möjligheter att bli både lyckad och lycklig om du skulle bestämma dig för att verkligen satsa och försöka. Bryta mot din instinkt, testa att göra tvärtom, säga ja istället för nej.
Försök hitta en riktigt bra (intelligent) psykolog som kan matcha dig och bolla lite mer filosofiska tankar.

Fake it till you make it - kan funka också.
Bestäm dig för att du ÄR öppen och nyfiken på hur andra människor tänker, funkar, lever. Testa (i dina ögon) primitiva nöjen och kasta dig ut i ett slags socialt bungy jump.

Om du skulle måla upp en bild av en tillvaro där du skulle faktiskt skulle känna dig lycklig och lyckad - hur skulle en sån tillvaro se ut?

Om du inte redan har gett upp - vad har du att förlora, egentligen?

IQ mäter bara en form av intelligens, nämligen hur bra du kan se samband i figurer och nummer, inte mer än så. Sedan finns det andra sorters intelligens som egentligen är till större nytta om man vill bli framgångsrik. IQ är otroligt överskattat. 

Att ha en extremt hög IQ har inte visat sig till större nytta för någonting alls. Tittar man på alla de individer som i modern tid uppskattas ha en extremt hög IQ på 200+ så är det i stort sett ingen av de som uträttat nått av betydelse för mänskligheten ur ett vetenskapsperspektiv. Cancer, als, demens, psykiska sjukdomar fortsätter skörda offer. Miljön fortsätter förstöras och något mer effektivt än fordon baserade på el har inte utvecklats. 

Ts exeplifierar det faktum att IQ är väldigt överskattat.

Har man en komplett intelligens så blir man framgångsrik förutsatt att man inte drabbas av någon olycka, sjukdom eller växer upp under vedervärdiga förhållanden. 

Grejen är bara att IQ är en del av begreppet intelligens. Det visar hur bra en individ är på att lösa mönster och sifferkombinationer m.m. Det är intelligens, men bara en del. Ungefär som i friidrott. Usain Bolt är tidernas snabbaste man på 100 och 200 m än så länge. Det betyder inte att han är den kompletta friidrottaren. Det betyder att han är väldigt snabb bara. Men kanske är sämre än andra på att springa 10 000 meter då han har kass kondition och saknar muskelfibrer som är till nytta för uthållighetsprestationer. Han är dessutom för smal för att kunna bli en framgångsrik diskuskastare. Så är det också med intelligens och IQ.      

Jo, om man har en komplett intelligens ja, men det verkar TS inte ha, annars skulle hen ju vara framgångsrik, eller?

Det går naturligtvis att ha en saklig debatt och diskussion runt sånt här. Folk tycks vara intresserade och vill gärna relatera till en massa saker som är mer eller mindre relevanta.

I grunden är intelligenskvot (IQ) ett samlingsbegrepp som sammanställs genom att man mäter olika förmågor, tex. förmågan att resonera, planera, lösa problem, tänka abstrakt, förstå komplexa idéer, lära snabbt och lära av erfarenheten.

Det som är typiskt utmärkande för någon med hög IQ är att man snabbare förstår komplexa samband, man kan se/hitta mönster lättare än andra och har oftast lätt för att lära sig nya saker.

Inom områden som är teoretiskt krävande (enligt beskrivningen ovan) är det sannolikt att de som är framgångsrika har hög IQ. Det skulle kunna gälla schackspelare, matematiker, ingengörer, etc.

För att lyckas, konkurrera och klättra i karriären krävs dock fler kompetenser, inte minst socialt och kommunikativt. Man behöver kunna sälja sig själv och kunna läsa av människor.

Personer med högt IQ men brister på andra områden (främst socialt) är mer beroende av tillfälligheter, att råka hamna rätt, träffa på en kompanjon som kompletterar och kompenserar. Det är inte alls säkert att en person med hög IQ blir framgångsrik.

Alla har inte heller den ambitionen att bli framgångsrik och ev. berömd i arbetslivet. Kanske väljer man ett enklare arbete (relativt sett) och använder sin intelligens för att utvecklas privat, i nån hobby. Man kanske skriver musik, skriver på en roman eller annat som ger ett visst utlopp för behoven.

IQ är inget hokuspokus och inte särskilt mycket att spekulera runt. Det beskriver helt enkelt en del egenskaper som säger något om förmågan att analysera, lära sig etc.

Du kan ha hög IQ när det gäller matematiskt och logiskt tänkande, som är just det område som IQ-tester främst ska visa. Men dum i huvudet i övrigt. Förbluffande ofta har jag stött på högre utbildade människor som har väldigt dålig förståelse för orsak och verkan när det gäller människors handlande och dess konsekvenser. De säger sig vara analyserande, men tycks ändå inte förstå helheten i hur en människas handlingar i nuet får konsekvenser framöver.

Du kan vara intelligent på olika sätt. Matematiskt, verbalt (att ha ett stort ordförråd) och insiktsmässigt, dvs du kan ha nått insikter om livet och andra människor genom erfarenheter som många andra inte har.