Hur många barn ville ni ha innan ni fick barn, hur många blev det?

Vid 20 ville jag ha minst 5, uppåt 10
Vid 30 5-7
Vid 35 4-5
Vid 40- ett efter några års barnlöshet som blev många fler år innan vi väl fick barn.

Bidde till vår stora förvåning två barn till slut. 

Orealistisk önskan: 10
Realistisk önskan: 2-3
Blev: 5
Nöjd? Ja, absolut.

Jag ville ha tre och sambon två. Det blev fyra i två omgångar, dock är nr fyra oplanerad och om hon inte kommit kanske vi hade stannat vid tre. Nu är de snart 10, 8, 3 och 1 år. Känner mig nöjd, är 35 år så tiden för en till börjar rinna ut och även om dörren inte är stängd så är det mycket mer än bara bebistiden man måste väga in, Plats, bil, ekonomi, tid, ork osv. 

Jag ville ha ett (eller inget egentligen), men maken ville ha två och det var så pass viktigt att det var det eller inget förhållande. Och det blev ju bra. 

Kan tillägga att maken gärna ville ha två barn, medan jag kanske hade varit nöjd med ett. Nu fick vi inte välja,  vilket kanske var det bästa . 

Sambon hade redan två sedan innan vi träffades, han var väldigt klar med barn men ändrade sig när vi träffades. Han gick med på EN till. Jag kände att jag kunde nöja mig med en.
Men när första föddes så kändes allt perfekt. Både jag och min sambo kände att det här är meningen, att det ska vara vi och barn. Så det blev en till, 14 månader efter föddes andra.

Om det är jobbigt? Ja gud ja. Men nu vet jag ju inget annat än att ha två barn med 14 månaders åldersskillnad 

Nu är maken steriliserad så blir nog ingen tredje, men har hört att det går med IVF trots det. Så man ska aldrig säga aldrig 

hade ingen barnlängtan alls tills jag blev gravid oplanerat, vilket ledde till abort (30årsåldern) 
men nu har jag ett planerat barn. Vill egentligen ha ett till men sambon säger stopp 

Tänkte 3 
Var färdig efter 3
sålde alla bebisgrejer 
skilde mig
träffade ny
blev 2 till, dvs totalt 5

Är kvinna och tycker graviditet, bebis etc är mysigt men speciellt nummer 5 slet rätt mycket rent fysiskt på mig. Fattar inte hur kvinnor förr klarade av uppåt 10 barn eller mer.

Ville ha 2. Fick första och kände att jag absolut inte ville ha fler.
Separerade och träffade min man och fick 2 till. Sen steriliserade jag mig. 

Älskar mina barn över allt annat men fy fan vad slitigt det är. 

Som yngre inga alls...
Senare typ 3-4  för har själv 3 syskon och vi var/är ett bra team.
Träffade aldrig den rätte så fick 2 själv. Hann bli för gammal för fler. Sista fick jag då jag var 41.

Ville ha många, 4-5 eller ännu fler. 

Det blev ett barn. Enkelt barn, enkelt barnliv men frånvarande pappa till det barnet. Sen träffade jag mitt livs kärlek och vi började löst prata barn, innan han oväntat dog. Så det blev nog bara ett, jag börjar bli för gammal. Men tacksam att det blev ett i alla fall, att det inte blev fler är ingen stor sorg för mig idag, utan kan se fördelar med det också.

Jag ville ha ett eller två barn, det blev två och det är jag väldigt nöjd med.

Aldrig har någon barnlängtan, så för mig var frågan mer barn eller inte barn. Landade i barn. Fick en fulländad dotter och har aldrig längtat efter flera. Även om normen pressar på. Vi har det jättebra i vår familj på tre.