Vilka rättigheter har jag?

Sätt dig ned i lugn och ro och läs igenom hela utredningen som ledde till ett omhändertagande. Gå igenom det med nån som kan hjälpa dig se vilka brister du har i din föräldraroll gentemot ditt barn.

När du inser dina brister så börjar du söka hjälp att få det iordning och då kommer soc se att du har självinsikt. 

Det har jag gjort, jag och min partner kan komma att bli en fara för vårat barn med tanke på att vi båda har diagnoser.

Jag kan tyvärr inte säga mycket mer utan att ge för mycket information, som sagt, jag är hatad av dem av någon anledning jag inte känner till.

Oavsett vill jag veta vilka rättigheter jag har för att ha någon oberoende/opartisk part med mig och var vänder jag i så fall mig när socialtjänsten vägrar?

Du har rätt att ha med dig en stödperson. Det finns undantag då man kan neka om personen uppför sig olämpligt och försvårar utredningen och insats. Stödpersonen ska vara där för att lyssna och komma ihåg och hjälpa dig förstå, och vara ett känslomässigt stöd.

Det är inte diagnoserna i sig som gör att ni blivit av med barnet många med NPF har barn och det går utmärkt. Ni har fått barnet omhändertaget för att ni har omsorgsbrist, är våldsamma eller lever i en miljö som inte är lämplig för barn. Diagnoser kan bidra till dessa problem men det är inte så att socialen tar barnet för att föräldrarna har diagnoser. Du säger att ni kan komma att bli en fara för ert barn det tolkar jag som att ni är våldsamma då är det något ni måste jobba på. 

 

Som föräldrar har man skyldigheter inte rättigheter.
Ingen är perfekt.Vilka brister har ni?
Att strida mot soc är dumt, ta emot deras hjälp, att ta hand om barn är svårt även utan några diagnoser.

Behöver inte handla om våld.
Kan ju handla om att de har svårigheter att läsa barnets signaler och svara på dem.
Vilket är väldigt skadligt för ett barns trygghet, identitetskapande och utveckling...

Det bör stå utförligt i utredningen hur omsorgsbristen yttrar sig och vilka risker som finns.
Inte bara att föräldrarna har diagnoser...

Nu vill inte TS gå in i detalj, vilket jag respekterar fullt ut. 
Men jag undrar varför ombudet inte vill hjälpa er?
Ni har ju rätt att överklaga domen.

Jag vet att vi har brister och det har vi frågat om hjälp för, hjälp vi inte får tyvärr, vi får inte veta vad de vill se från oss och vi får inte hjälp, mamman har en IF diagnos och det är vad de grundar sitt LVU på, hon har den diagnosen och jag har lindrig autism.

Jag vet inte vad jag kan säga mer än så men diagnoserna sattes för 10-20år sedan.

Vi döms för det och jag vill bara veta vad vi har för rättigheter, vi vill ha en oberoende part med under umgängena eftersom att Öppenvården i den kommun vi bor i far med osanningar så att socialtjänsten kan vidbehålla sitt LVU.

Vi är inte världens bästa föräldrar men vi bör kunna få hjälp med de brister vi har, men först och främst måste vi få höra vilka brister socialtjänsten tycker vi har så vi kan börja förbättra oss på det de tycker vi brister i.

Som intellektuellt funktionsnedsatt är det svårt att ta hand om ett barn tyvärr. Jag skulle inte låta barnet flytta runt i det läget utan låta honom/henne stanna i familjehemmet under hela uppväxten. 

Hur ska ni kunna förbättra de brister ni har om de är så grundläggande för er? En IF går väl inte direkt att förändra, och de brister i omsorg som kan förekomma vid autism är inte heller säkert att de går att förändra. 

Om ni anser att diagnoserna inte är giltiga längre så bör ni i första hand första göra nya utredningar och se om diagnoserna kvarstår eller inte. 

Ni döms inte för era svårigheter, men andra kan se att ni inte har förmåga till ett bra föräldraskap. Det är inte samma sak. 

Och ni borde fokusera på ert barns rättigheter till en bra uppväxt, inte era rättigheter som föräldrar.