Prata känslor med chefen?

Har du lagstöd för detta? Jag kan inte hitta någon lag som reglerar det, inte ens i arbetsmiljölagen? Men det kan finnas kultur och policys som styr internt. 

Men det är ju som du skriver, inte optimalt att en chef tar det steget. Men som chef har man också ett ansvar för sin kommunikation till anställda och känslor är en del av en övergripande kommunikation och för att kunna arbeta proffesionellt så behöver man ibland göra ett öppet ställningstagande och ta avstånd istället för att söka närhet. 

Kika in i gluggarna på kexet och säg, hörru bejb,
kom över på en liten sängfösare ikväll vettja 

då lä?ru få veta

Jag hade inte själv lyft det som chef utan att vara väldigt säker på min sak och framförallt varit beredd att ta konsekvenserna av det. Men med erfarenhet från båda sidor skulle jag nog säga att man har mindre att förlora som chef än som anställd eller underställd i sånt här så det enklaste för mig hade såklart varit att hon tog upp det. Det enklaste för henne kanske är att vi bara släpper det. 

Steget känns milslångt just nu! Kanske landar jag själv i att jag måste ta upp det, jag har inte riktigt kommit dit än. 

Nej, du har rätt. Det är inte olagligt, blandade ihop det med lärare/elev där det handlar om myndighetsutövning.

Men, som sagt, de flesta organisationer har interna regler och man kan iaf bli av med jobbet som chef om man inleder en relation med anställda.

Om alternativet är att ändå byta jobb så har du ju inte så mycket att förlora, lite beroende på om du kan ta upp det på ett snyggt sätt.

Att bara byta jobb utan att lätta ditt hjärta innebär ju att du dels släpper ett jobb där du trivs, dessutom missar chansen till en fin relation. I onödan.

Nyckeln är att ta upp det på ett sätt som innebär att du har en möjlighet att backa, dvs. försiktigt isf.

Kanske nåt i stil med: "Du, hoppas det är ok att jag tar upp det här men.. jag trivs bra med dig och i ditt sällskap. Det känns ju som det är ömsesidigt.. men finns det nån mer vibb än så? Det vore ju mysigt men jag vill inte göra bort mig heller. Jag kanske har lite för bra fantasi bara :)"

Det bero väl på om du och/eller chefen redan är i en relation.

1) Om du och/eller chefen redan är i relation ska du givetvis ge fan i att fucka upp din egen eller chefens relation.

2) Om båda är singlar och du är så kåt att du tycker det är viktigare än ditt jobb så är det nog bäst att du byter jobb först och sen kan du stöta på chefen. Att skita där man äter är sällan en bra idé.

Har du kommit till skott eller är det fortsatt dödläge? 

Återkoppla gärna! 

Till viss del, får jag väl säga. Jag har passat en boll till henne om du förstår hur jag menar.

Jag har nått den punkten att jag har accepterat att jag känner mycket för henne och att det inte gör så mycket om det är besvarat eller ej, för jag går inte och hoppas eller visionera att hon ska ha samma känslor för mig. Såklart hade jag blivit mer än glad om det visade sig vara så, men jag låter inga sådana funderingar uppta min tid eller störa mig mer? Jag analyserar inget hon säger eller skriver, för att inte lura fram tankar eller förhoppningar. Jag vet vad jag känner, jag tillåter mig att känna men har landat i att inte låta det påverka mig just nu. 

Hej TS hur har det gått för dig? 
Jag har också varit i samma situation för nägra år sedan. Halkade in här av en slump och tyckte det var intressant då jag känner igen mig själv i situationen. Har ni familj eller är det så att ni är singlar båda två? Det spelar ju såklart in också hur man skulle vilja gå till väga. Jobbar du kvar förresten? 

För min del lyckades jag dämpa mina känslor  lite så vardagen blev lättare till slut. Hoppas det har ordnat sig för dig också. 

Starkt att du jobbar kvar ändå ju. För mig gick det lite upp och ner ett tag, men kändes ändå riktigt skönt när det började avta, och jag dessutom fick en annan chef.

Har ni partners eller är ni singlar? Det spelar ju in också.
Har du pratat med chefen om detta? Jag tänker mig att det ändå ligger nära till hands att göra det om ni nu ändå har flirtat liksom. 

För mig ligger känslorna på samma nivå hela tiden håller det på den nivån att jag bejakar det jag känner men låter bli att mata det med hopp och försöker inte tyda signaler eller så Hon är en människa som jag hade kunnat falla handlöst för! tvingar mig själv att byta fokus så fort hon dyker upp i mina tankar, har aktivt börjat träffa andra för att förhoppningsvis få ut henne ur tankarna

En av oss är ledig den andra kan vara öppen för något annat. Jag har pratat försiktigt om det väldigt försiktigt för att jag tycker så mycket om henne att jag inte vill sätta henne i en obekvöm sit och att hon inte ska behöva hantera något hon inte har valt själv! Hade hon kommit till mig och berättat att hon känner starkt för mig på ett romantiskt sätt så hade jag inte kunnat motstå henne

Förstår att det måste vara väldigt jobbigt! För mig kände jag en besatthet och kände mig hopplöst förälskad i ca 1,5 år. Sedan började det släppa efter något när jag lyckades distansera mig något mer. Det som hjälpte för mig var också att jag funderade på varför jag fick såna känslor. Och det är ju såklart dels för att hon var en sån fantastisk och underbar person, men i mitt fall så kom jag in som ny medarbetare och blev mycket väl omhändertagen av min chef, som tog hand om mig, coachade mig osv. Förutom hennes underbara personlighet kände jag mig bekräftad och sedd. Det spädde nog på min förälskelse. 

Jag är ju ingen psykolog men det låter ändå sunt att du träffar andra just för att bryta detta. Förhoppningsvis går det ju över någon gång och kanske övergår i en fin vänskaplig relation, eller bara en mycket bra arbetsrelation. Man önskar man kunde få veta exakt vad man skulle göra för att det skulle bli så bra som möjligt! 

Skrev i en annan tråd men fick inga svar, så försöker här. Behöver mest prata av mig för det börjar bli så otroligt jobbigt.