Bisexuell, vänskspscrusch eller symbiosönskan?
Är en kvinna som under min uppväxt varit överdrivet tight med och beroende av min mamma. Haft problem med separationsångest.
Har nu under flera år uppmärksammat ett mönster i att jag "fastnat" extra mkt för några kvinnor (vissa nya vänner) när vi börjat lära känna varandra och blivit mer och mer personliga/nära. Jag har lagt mkt tankeverksamhet på den aktuella personen, velat att personen ska gilla mig, har uppmärksammat och förstärkt våra likheter och haft en förhoppning om att utveckla en nära relation.
För att komma till sak så har jag även spanat in personernas kroppar och fantiserarat om sexuella intima stunder med personerna. Flera av relationerna har utvecklats till djupa och fina vänskaper och den sistnämnda biten har släppt, liksom den överdrivna tankeverksamheten på personen och biten med att uppmärksamma våra likheter.
Jag har tidigare sett mig som hetero, men har nu börjat fundera på om jag kan vara bi. Eller är det bara så att mitt psyke på ngt sätt försöker skapa symbiotiska relationer på ngt sätt? Eller är det vänskapscruscher då vi kommit varandra så nära? Hur 17 ska jag veta? Vet inte hur jag ska reda ut det här.