Inga mer försörjningsstöd - nu ska alla arbeta!

Ni är inte vänner numera hoppas jag? För jag gissar att om hon hade alkoholproblem (det låter så?) så skulle hon inte uppskatta din uthängning, och om du inte frågade henne då varför hon i ett år satt hemma och drack upp pengarna så tycker jag inte heller att du verkar vara något vidare som vän. 

Är det så konstigt tycker du?

Vem vill anställa någon som sitter och dricker vin hela dagarna? Kommer ju aldrig att fungera. Har dessvärre sett sådana personer som fastnat i missbruk och blivit av med sina arbeten. 
Någonting måste de leva av. Då återstår försörjningsstöd. Det är vad man ska få när man inte arbetar, inte går på a-kassa, inte får sjukpenning, inte får studiestöd. 

Givetvis ska man inte arbeta när man uppbär försörjningsstöd. När man arbetar ska man få lön. När man studerar ska man få studiemedel. 

Hon satt inte och drack vin hela dagarna. Ett glas varje eftermiddag kanske. Myspys. 

Vad jag är för typ av vän är ju off topic, men nej, vi umgås inte så mycket. Jag har valt att ta avstånd, bland annat p.g.a. att hon levde på bidrag trots att hon lätt skulle ha kunnat fixa ett jobb. Hon sa själv att hon kunde, men hon ville inte. Jobben dög inte åt henne. 
Och nej, inget alkoholmissbruk. 

Jag håller med om att det var OT. Tack för förklaringen. Jag tänker att det var rätt av dig att ta avstånd i den situation du beskriver. 

Okej, men det spelar ingen roll för min slutsats. Ingen vill anställa alkoholister. Det finns en syn på att de inte kommer att kunna klara av att utföra sina arbetsuppgifter och det är en slutsats som jag tror stämmer många gånger. 

Självklart ska de inte jobb. De kan inte jobba. Eller kommer du på rak arm på något arbete som man kan utföra genom att vara "lullig" varenda dag?

Alltså, du som har skrivit så många bra saker, och så kommer du plötsligt med osanningar kring just alkoholister? Jag känner flera alkoholister. De har haft olika utfall i arbetslivet. Jag ska inte ljuga och säga att det aldrig varit problem, för det har det verkligen. Men det går ändå inte att dra alla över en kam vad gäller beroendesjukdom. 

Okej. Vet inte om jag uttrycker mig oklart på något vis, eller om vi pratar förbi varandra. 

Min poäng är att om man inte vare sig jobbar, går på a-kassa, uppbär sjukpenning eller studiemedel. Ja, då ska man kunna få försörjningsstöd. Det ska inte vara något krav på motprestation. I vart fall inte för något som påminner om ett arbete. 

Att säga att person A ska inte få försörjningsstöd, för hon sitter och dricker hela dagarna. Det är inte ett argument i min värld. För vad är alternativet? Knappast ett arbete i vart fall. 
Prova att nämna att du är alkoholist i ditt CV och se hur många intervjuer du kommer bli kallad till. Inte en enda en skulle jag gissa. Samtidigt finns det inget legalt krav på att man ska hålla sig nykter. Vi har inget arbetstvång i Sverige och jag tycker inte vi ska ha något heller. 

Men hur är det relevant till vad jag skrev?

Jag uppfattade det som att du tyckte det var fel att hon fick försörjningsstöd, eftersom hon inte sökte tillräckligt med jobb enligt dig. Var det inte så du menade?

Jag menar att ett pågående missbruk knappast är skäl för att avslå försörjningsstöd, snarare tvärtom, eftersom en missbrukande person svårligen kan få ett jobb, ännu mindre behålla det. 

Tror att vi pratar förbi varandra. Jag håller med om det du skriver här. Samtidigt vore det bättre att en större acceptans för exempelvis beroendesjukdom fanns OM folk kan och vill jobba när de fått koll på beroendet: idag är det svårt för många grupper, beroende, kriminella avhoppare, sjuka att få en ny chans och det är just på grund av fördomar. Men jag kan tycka att om de inte ska få en chans ska man samtidigt slippa bli inlåst med andra man inte valt och tvångsköpa lunch som någon skrev ovan. 

Ja, men nu var hon inte missbrukare. Missbrukare bör få sjukpenning och rehabilitering. 

Ja, jag håller med. Det hade löst många besvärliga situationer jag själv varit i. Jag arbetar inom ett yrke där jag blir utbränd vartannat år pga att jag i grunden inte är tillräckligt frisk, det har tagit upp till ett år innan fk har godkänt min sjukpenning, då har jag fått söka försörjningsstöd. Efter ca ett år har jag mått bättre, där kunde att avsluta mina studier inom ett helt annat yrke ha varit en livräddare för mig, men istället måste jag tillbaka till samma yrke som jag inte i längden klarar.Vilket gör att detta bara fortsätter år efter år.

Hoppas innerligt att du kan hitta ett sätt att få avsluta dina studier! 

Av ren nyfikenhet: Varför får du inte studiemedel? Har du använt upp alla veckor?

Jag sparkar inte på några svaga bara för att jag anser att det ska va skillnad (jävligt stor skillnad också) på att jobba och att inte jobba om du är frisk. Om man inte har fått sin arbetsförmåga nedsatt så är det väl självklart att man ska utföra någon syssla på 100% för att få sitt bidrag som man i stort sett bara ska överleva på. Kan man jobba ska man ju få en spark i röven att ta sig ut i arbetslivet så att situationen inte blir långvarig. Sedan kan sjukersättningar vara högre och mer generösa.

Det är ganska få personliga uppgifter som en anonym person på nätet har lämnat ut och här finns inget mer att identifiera den vindrickande vännen med, så att påstå att det handlar om en "uthängning" av en vän/fd vän är en grov överdrift.

Ja, har använt upp alla. Har ju inte mycket kvar av min utbildning, men bara arbetet känns så stressigt att jag inte riktigt klarar av att studera också samtidigt, har försökt ett par gånger redan.

Jag kan hålla med om att det var ett alltför grovt ordval i sammanhanget. Vad jag menade var att om man är orolig för en väns drickande eller knarkande, eller undrar varför en vän väljer att inte söka arbete så är det förmodligen bättre att prata direkt med vännen än att skriva av sig på nätet. Om människor haft frågor kring hur mitt liv utspelat sig vill jag helst höra dessa frågor direkt till mig, inte höra att andra frågar om mig. Sådana "vänner" hade jag en period då jag hade stora ekonomiska och arbetsmässiga utmaningar. Till följd av det var jag mörk i sinnet och inte direkt någon man ville ha med sig i sällskapslivet. De brydde sig kanske, men inte mer än att de frågade en vän om mig istället för att höra av sig till mig direkt. Det är många år sedan nu. Jag har inte dessa vänner kvar och kan således välja att skriva allmänt om dem, precis som de kan välja att skriva allmänt eller specifikt om mig ifall de skulle vilja. Men jag skulle inte uppskatta att känna igen mig i en tråd på Familjeliv utifrån detaljer som vilket McDonalds som låg i närheten när jag var arbetslös och gick på försörjningsstöd osv, information som stod i det inlägget jag använde överord som "uthängning" för att beskriva.

Generellt sett håller jag med dig, men det är nog för många ett väldigt känsligt ämne att prata om. Inte minst då de som frågar ofta inte är beredda på att frågan har ett komplext svar som inte låter sig beskrivas med ett fåtal meningar.
Den som får frågan kan också känna sig ifrågasatt och får väldigt lätt känslan att den som ställer frågan är fientligt inställd, vilket såklart inte är bra för vänskapen.
Det kan också finnas skäl till att prata om det anonymt här för den som har vänner med ekonomiska och sociala problem. De vill kanske lära sig något om hur de bör hantera frågan som vän.