Törstar efter närhet

Sådär försöker jag också tänka; när barnen är större ska jag leva mitt liv! Äldsta är 10 (mitt från tidigare förhållande). Den minsta är under året. Den äldsta kommer att vara 20+ och förhoppningsvis flyttat. Den lilla... tjaa... Den får bli tonåring iaf så att man kan förklara.

Jag själv är 35. Mitt mål är att resa och börja leva när jag är 50! Låter helt sjukt egentligen. Man vet väl idag att det inte finns några garantier och att man ska leva här och nu. Oh well...

Hur ser det ut med åldrarna hos er?

Försöker citera inlägg #7 nu men vill inte funka. Snark. 

Personligen tror jag att det är hans drickande som dödar all lust. Att han blir lat och bekväm. Jag har påpekat hans drickande men det togs inte emot väl. Han dricker, blir lite lullig, äter massa skit och somnar i soffan. Alltså 7 kvällar i veckan. Jag tycker det låter och ser fruktansvärt deprimerande ut. Jag dricker inte alls pga samma anledning. Det är avtändande, liksom. Så jag gör det motsatta: försöker leva hälsosamt, tränar, tar hand om mig själv, är positiv och vill må bra! You feel good, you do good!

Då är du ju ung fortfarande och har större delen av livet framför dig!
Vill helst inte skriva så mycket personlig info här.
Jag kan skicka dig ett pm om du vill?

Stackars dig. (Har inte läst hela tråden. Bara din kommentar). Min omedelbara reaktion är när jag läste att du var 35 år; -  börja planera för separation. Det blir nog inte bättre. Kanske en vecka efter besök hos familjeterapeuten, sen blir det som vanligt igen. 
Efter separation är stormigt en tid Börja sen försiktigt se dig om efter en man som ger dig närhet. Herregud, det är fundamentalt. Skratta kan man göra åt ett TV program. I en relation är närhet och intimitet ett kitt. Nåt som särskiljer från vänskapsrelation. Sen varierar förhållanden genom åren men det där verkar hugget i sten. 

#13 (samma) Go ahead! 

Åh nej. Är det verkligen så illa?

Så där kan ju hon inte ha det i 20 år till....

utforskasinnet.se/att-ha-en-kanslomassigt-otillganglig-partner-kan-vara-skadligt/

Kanske nåt att läsa

Okej, damer och herrar! Jag har lämnat!

Det fanns mycket mer bakomliggande orsaker än sexlöst. Jag har insett att det pågick en hel del psykisk våld och NU ÄR JAG FRI!

Det är fortfarande väldigt nytt men jag är glad och mår bra. Nu ska jag leva livet :) :) :) :)

psykiskt våld?

Makt, kontroll,  glåpord som haglar, nedvärdering, förminskning etc etc.
"Alla mår så bra och är så glada när du inte är här. Kan inte du bara försvinna" är en fras jag hört ofta det senaste halvåret, helt utan förvarning, utan att jag gjort något eller att något speciellt hänt. Mysig sambo, eller hur :) 

Heja dig som sparkade bort rövhålet, nu kanske du äntligen kan bli lycklig! 

Först på egen hand, och sen lite längre fram av en vettig mans sällskap, om en sån råkar dyka upp.

Klassisk psykisk misshandel är det ju att berätta för sin partner att den är så dålig och trist att ingen annan kommer att vilja ha honom/henne.

På det hade jag tänkt/svarat: Men du då, som väljer varje dag att vara kvar med mig om jag nu är så kass- varför gör du inte slut om du är så mycket bättre? Du borde ju kunna få någon bättre? Är du lite dum i huvet då eller bara för lat för att lämna?

För stöd och pepp av andra kvinnor som lämnat katastrofrelationer- följ instagram- mansbebisar

Följer mansbebisar! Så bra. Fick stöd och pepp där också. Det psykiska våldet är svårare att upptäcka och kommer smygandes. Först tänkte jag jaha, han har en dålig dag. Och igen. Igen? Va? Vänta nu... tar ett tag att inse. Nu ska jag bearbeta allting. Tanken på någon annan känns så långt borta just nu. Tack för dina ord :)