Om ni skiljer er vill jag bo hos pappa!

Klart orden i sig kan såra. Men du får komma ihåg att ditt barn inte har nån uppfattning om precis det du skriver här. Det kanske tyckte pappa var snällare igår eller så skulle de göra nåt kul i helgen. Eller så hade kompisen valt att bo hos pappa. 

Jag utgår från att tråden är skriven för att vara "lustig"?
Du kan inte lägga på ett barn att tänka på graviditet och att mamma tex "sprack från snippan till rumpan". Ja, hen har varit 9 månader i magen - ska du ge barnet dåligt samvete för det? 

Om inte, får du får ta det med lite ro. Barnet fick väl nån slags panik när det hörde om kompisens situation. 
De flesta barn bor  50/50, det kan ni ju förklara. 

Nej, om det här verkligen är på riktigt får du nog distansera dig en aning. 

Så bara för att du burit barnet i 9mån, och som du så fint uttrycker fått f****n spräckt, så ska barnet efter att ha funderat kring detta välja dig? Du låter enormt mogen och sansad som mor.

Barn säger alla möjliga saker utan att tänka sig för,  sanningen är att dom har ingen aning och oftast är det inte så mycket sanning i det för dom förstår helt enkelt inte, ett av mina syskonbarn har sagt att dom är kär i mig, vilket jag tar som att dom inte förstår skillnaden än helt enkelt genom att vara kär eller att älska en familjemedlem. 
Hon kanske sa så för att hennes kompis har sagt nått liknande, eller kanske pappa va rolig just den dagen. Hur som helt så är det inte så farligt.

Dock din reaktion, du kan inte tänka så när hon inte ens har valt att blivit född, du valde att ha barn och bära det i 9 månader och ta konsekvenserna som tillkommer. Det har inte hon något med att göra, och inte behöver hon visa någon tacksamhet för det heller 

Kan nog förstå varför er dotter vill bo hos pappa. Du verkar läskig.
Hon är inte i någon tacksamhetsskuld till dig. Du kanske ist ska fundera på hur du är som mamma så kanske du hittar svaret där?

Om du har uppfattningen att ditt barn är skyldig dig nåt pga att du varit gravid, ammat etc så har barnet säkert anledning att välja pappan istället för dig. Dels så kan du inte skuldsätta barnets känsloliv på det sättet, du har skaffat barn utifrån eget val, inget barnet har nån tacksamhetsskuld för.

Dessutom måste även barn ha lov att uttrycka känslor, och detta är hennes känslor. Du kan i din tur uttrycka att hennes kommentar gjorde dig ledsen, men inte utifrån tacksamhetsskuld utan i så fall utifrån att du vill vara med henne, ha henne i ditt liv och följa hennes liv under uppväxten. 

Tror du på riktigt att en sexåring funderar i de banorna? Att hon har spräckt din fiffi, att du har ammat och att det var jättejobbigt mm?? 

Man kan inte ta åt sig av saker som små barn säger, men du kanske inte har samma barnperspektiv som din man och det känner ditt barn av? 

Hade en kompis vars 5 åring kläckte ur sig samma sak... När min kompis av nyfikenhet frågade varför fick hon till svar att pappa inte kunde ta hand om sig själv så han behövde nog hjälp men hen skulle sakna mamma mest av allt i hela världen... Så måste inte vara att barnet väljer den de gillar mest utan den de tror inte skulle klara sig utan!

Hade faktiskt ett ex som gjorde det valet. Han insåg att hans mamma klarade sig själv, men hans pappa kunde inte göra något själv så pappan behövde hans hjälp på ett sätt som mamman inte gjorde.

Han var 12 när han valde aktivt att bo kvar hos sin pappa för att ta hand om honom... Eller ja... han valde att pappan fick bo kvar hos honom för lägenheten familjen bodde i hade han ärvt av sin morföräldrar... Så pappan fick boende och son medan mamman fick flytta ensam. Hans mamma var helt och hållet med på det hela och hon gifte dessutom om sig ganska snabbt (hon träffade en ny efter skilsmässan så inget sånt) och trotts att han valde att bo med sin pappa så har han och mamman en väldigt bra relation!