Vart gör man av sitt arv??
Jag har börjat fundera mer och mer på att skriva testamente. Nästan blivit fixerad. Jag har inga barn, kommer aldrig att få! Jag är inte gift, kommer troligtvis aldrig att bli! Lever tämligen ohälsosamt med psykisk ohälsa med allt vad det innebär. Såå, vad händer då om oturen/turen skulle vara framme i morgon??Då går allt jag äger till mina föräldrar, om inget annat finns skrivet. De är båda 70+, så alltså skulle mina besparingar tämligen snart gå till mitt enda syskon. Tror föräldrarna skulle dela med sig redan innan de själva vände skidorna i vädret.
Grejen är att jag har brutit med mitt syskon. Har ingen lust alls att sponsra den grisen med en massa pengar!!
Så vad gör man då?? Testamenterar bort det, medan man fortfarande kan. Men vart???? "Någon organisation"... Men då ska det ju vara en BRA organisation, där mina pengar inte bara försvinner i mängden. Inte typ Cancerfonden eller något sådant. Ledningen i dessa organisationer sitter på nog med lyxbilar utan att jag behöver sponsra! Jag vet flera mindre organisationer som jag gärna skulle testamentera till, men kommer de ens finnas kvar när det är dags?? Pratar vi en vecka eller 50 år??? Det är fasen inte lätt...!
Och jag märker även hur väldigt få som ens funderar över detta! "Vaddå, sånt pratar vi inte om! Det har jag inte tänkt på! Det löser sig!". Fast nej, det gör det inte...!
Grejen är att jag har brutit med mitt syskon. Har ingen lust alls att sponsra den grisen med en massa pengar!!
Så vad gör man då?? Testamenterar bort det, medan man fortfarande kan. Men vart???? "Någon organisation"... Men då ska det ju vara en BRA organisation, där mina pengar inte bara försvinner i mängden. Inte typ Cancerfonden eller något sådant. Ledningen i dessa organisationer sitter på nog med lyxbilar utan att jag behöver sponsra! Jag vet flera mindre organisationer som jag gärna skulle testamentera till, men kommer de ens finnas kvar när det är dags?? Pratar vi en vecka eller 50 år??? Det är fasen inte lätt...!
Och jag märker även hur väldigt få som ens funderar över detta! "Vaddå, sånt pratar vi inte om! Det har jag inte tänkt på! Det löser sig!". Fast nej, det gör det inte...!
Jag försöker prata med min särbo, som inte heller reflekterat ett dugg över detta, om vi kanske skulle gifta oss bara för att få en så enkel lösning som möjligt! (Vi är båda 40-45). Vill han att allt han äger ska gå till föräldrar, syskon, syskonbarn etc, som han knappt har kontakt med?? Men han viftar bara bort det. Känns ju ändå inte helt rätt att gifta sig enbart av den anledningen.
Så, hur ska man tänka?? Bäst vore om man visste när man skulle dö, så man hann nyttja sina tillgångar själv!
