Någonting står inte rätt till...

Hej! 

Jag har alltid varit duktig på att märka när något inte är så bra med någon. Har liksom alltid kunnat känna det nästan som om det stod det skrivet i pannan på de. 

Nu till problemet. Min pojkvän har betett sig konstigt på senaste tiden. Han har varit väldigt lättirriterad och bara verkat allmänt stressad över allt. Tänkte att han kanske bara var sur över något men jag märkte förra veckan när han sov hos mig att han vred och vände på sig, nästan skakade, andades fort och pratade oroligt i sömnen. Han lät ledsen och rädd men det var svårt att höra vad han sa. Jag tyckte så synd om honom och höll försiktigt om honom och då lugnande han ned sig. 

Jag förstår ju att han är stressad, orolig, ledsen eller har någon form av ångest. Men så fort jag frågar hur allt är så kommer den sura sidan fram. 

Hur ska jag göra för att få honom att berätta för mig vad som är fel, eller överhuvudtaget erkänna att något är fel? 

Jag tror att han skulle må bra utav att få prata ut och bli tröstad (med tanke på att iaf tröstandet i form av att hålla om honom fungerade rätt effektivt och han verkade må bättre då) 

Jag är ingen sån tjej som några utav mina bekanta som tycker att killar ska inte visa känslor och inte gråta för då är de svaga. Tvärtom skulle jag tycka att det var jättemysigt att få trösta min pojkvän om han behöver det. Jag kan lyssna på vad som är fel och hålla om honom. Han får gärna krypa upp i min famn om han vill. Och nej jag skulle inte flippa ur om han skulle gråta, like snälla det är lite vätska som kommer ut ur ögonen. 

Tror att detta problem är rätt vanligt bland unga män då normen säger att de intefår gråta (vi är båda 17 om någon undrar)