Känner ni glädje med Escitalopram?

Fler som känner sig avtrubbade av medicinen? vill Inte minnas att jag känt så här innan?.

Det är en mycket vanlig bieffekt av Escitalopram - och andra SSRI - att både känslomässiga dalar OCH toppar kapas. Om det ändå är värt att ta medicinen är ju upp till varje enskild patient.

Men just den där känslan av kola i huvudet, kan inte minnas att jag haft det tidigare när jag ätit SSRI. Får kanske testa att sänka lite och se om det lättar?.

Jag tog escitalopram under 8 månader ca. Insättningen var inte bra, det var en för svår period faktiskt. Sen fick jag liksom en stillhet inombords, det var skönt just då. Men just denna brist på glädje som jag fick sen, den gjorde att jag slutade. Jag fick ångest av att inte längre glädjas åt saker jag normalt får en stark lyckokänsla av, så ingen bra medicin för mig. Och jag vet att utsättningen blir svårare ju längre man använder ssri.

På det hela taget kan jag önska att jag inte hade tagit Escitalopram, insättningen gav mig för många veckor av svår ångest som jag aldrig upplevt i mitt liv. Jag minns den rätt väl och den har gjort mig rätt rädd för ångest så att säga. Men jag vet ju inte hur jag hade mått när det var som svårast efter en svår händelse.

Så jag tycker att man ska stå på så låg dos som man får effekt nog av. Jag tar mig hellre igenom ångest på andra sätt än med ssri om det går eftersom det gör mitt liv grått. Eller bara står ut med ångesten, tänker att det kommer att bli bättre och gör allt för att göra mitt liv bättre på olika sätt. Då var det rätt tuff ångest jag hade innan insättningen.

Jag gick också på Escitalopram en period och efter ett tag kände jag mycket "stillhet" som ovan beskrev. Väldigt känslokall också. Men depressionen försvann också vilket var skönt.

Jag käkar Venlafaxin och den tar bara bort ångesten. I övrigt är jag rätt pigg och väldigt pysslig Av mig. 

Existensiell ångest som att jag är för gammal för att få jobb, vara snygg, kunna vara en sexmaskin som förr är värre. Där är den ett svart hål att stirra in i. Att jag knappt kommer få någon pension vid 70 års ålder är också en tanke som får mig att kalla hagelbössan för ?framtidskikaren?. Att se nån mening med att gasa vidare som nån jävla halvfigur har jag skitsvårt för. Skulle verkligen uppskatta ett fallande kassaskåp i skallen på kungsgatan vilken dag som helst  Jag är klar med livet som jag ville ha det, kvar är nån slags plikt för andra att hasa runt i nån rutig skjorta med pennor i fickan och se trevlig ut tills sjukvården misshandlat än till döds med felmedicinering eller fotbollsstor cancer i pungen. 

1-19 var en plåga
19-22 var hoppfullt
22-40 var toppen. 
sedan är ju faktiskt det meningsfulla livet mest ett minne. Impotens, ledvärk, skatter och avgifter, vänner och släkt dör som flugor, de man tyckte var roliga när man var 25 sitter nu och rabblar lagboken för en för att man klättrat ut genom fönstret i 70 blås. Man är ju redan död för fan.