3 missfall, någon som varit med om samma?

Först och främst vill jag bara beklaga det du tvingas gå igenom, missfall är bland det värsta jag gått igenom. 

Vi har varit ofrivilligt barnlösa i sex år. 5 missfall i v 5-6, även 2 utomkvedshavandeskap utöver det. Flertalet IVF. Lågt AMH och ärrvävnad i äggledare men utöver det ingen förklaring till alla mf.

Graviditet nr 8 blev till med hjälp av äggdonation. Har även fått kortison, progesteron och blodförtunnande för hjälp på traven. Går nu in i v 35 med vårt mirakelbarn. Så hopp finns! Ge inte upp.

Tack för omtanken och stödet! 

Åh vilken resa ni oxå haft, måste varit så tufft! Man tror verkligen detta inte ska hända en själv och det känns så orättvist när många andra har det så lätt och inte förstår. Pallar inte med att alla andra vänner oxå blir gravid bara sådär och får bebisar. 

Så glad att höra att det ni äntligen gått bra för er! Skönt att höra att det finns lite hopp. Pratade med vår gynläkare men hon ville prompt inte skriva ut progesteron, kortison eller trombyl fast man helt gott om det. Testat receptfritt progesteronkräm men det funkade tydligen inte heller. 

Ja ofrivillig barnlöshet är ett helvete jag inte önskar någon...

Känslan av att alla andra blir gravida känner jag väl igen.
Har tyvärr inget bra råd att ge där. Mer än att vara snäll mot dig själv. Tvinga dig inte att gå på alla babyshowers, barnkalas etc om du inte orkar. Var så öppen med din omgivning som du orkar om din situation. Jag var väldigt öppen med min omgivning, det lustiga är att man märker snabbt hur vanligt missfall är när man börjar prata om det.

Fick kämpa väldigt länge för både Trombyl och Prednisolon samt Fragmin. Många läkare i Sverige anser tyvärr att det inte finns tillräckliga evidens trots att dessa läkemedel används utomlands i ganska hög utsträckning i IVF sammanhang. 

Nej det är sjukt jobbigt...

Jag har berättar det för en del i min omgivning, mestadels för den som jag vet har varit med om samma eller liknande. Och det är ju som sagt vanligare än man tror. Dock är jag inte öppen med det för alla, tycker det blir för mycket då. Men alla är ju olika. 

Suck, jobbigt att du oxå fick kämpa för det så. Helt otroligt att dem inte forskar mer i det här med tanke på att så många är drabbade. Jag har upplevt att jag inte fått det stöd som jag önskar inom vården heller. Känns som att dem saknar empati. ?Det är bara att gå hem och försöka igen?. 

Ja jag fick kämpa länge för medicinerna och bollades runt mellan olika läkare innan jag slutligen fick en underbar läkare som var lite mer öppen för att testa saker. Vi det laget hade vi redan hållit på med IVF i två år, dock med lång paus emellan. Blev två år till där innan vi lyckades, bla pga pandemin.

Innan den här återföringen såg de på ultraljud att jag hade sammanväxtningar i livmoderslemhinnan, vilket togs bort via hysteroskopi. Märkligt att ha gjort så många ultraljud utan att det har upptäckts tidigare. De kunde inte säga om sammanväxtningar var en rest utav missfallen eller orsak till dem. Men kan också vara värt att kolla upp vid upprepade missfall.

Jaa jobbigt att behöva kämpa sig till det. Man förösker ju med allt och det känns ju bättre att testa allt och funkar det inte så har man i alla fall försökt. Vet inte om jag ska söka mig vidare till någon annan läkare? 

Låter konstigt att dem inte sett sammanväxningarna innan.  Jag har både gjort ultraljud några gånger och HSS. Spolning av äggledare och livmoder. Dem såg inget då iaf. Men man kan ju aldrig veta verkar det som. 

Hade  missfall /ma 2019, 2020 och 2021. Fick bebis oktober 2022. Så det kan absolut gå vägen . Ge inte upp. När man minst anar så

Tack för peppen! Hoppet går ju ner lite när man fått missfall efter missfall. Man tror att det är något fel. Tack!

Anonym (6 månaders hemma) - grattis! Gjorde du nåt annorlunda när det inte blev missfall? Nån medicin eller nåt?