Hur komma över ångesten

Hade utan tvekan skickat ett sms med "Du behövde ju inte ljuga mig rätt upp i huvudet efter 15 år. Jag vet att du varit otrogen. Lycka till med kollegan." 

Sen hade jag aldrig pratat med människan igen utan endast kontakt ang barnen. 

Jag förstår att du är sårad, för förutom att du har blivit lämnad  så har du ju blivit lurad. Ditt ex trodde antagligen att hen skötte det smooth. Låt hen veta att du vet. 

Men handen på hjärtat, om hen är kapabel att göra såhär mot dig efter 15 år ihop och barn så är hen inget att ha. Sörj och kom sedan igen. Du kommer ta dig förbi det och hitta glädje igen. Fokusera på barnen.

Jobbigt men det KOMMER bli bättre. Just nu är du så klart chockad och ledsen. Så småningom kommer du vara glad att du slipper henom och kommet få en nystart på livet.

Så otroligt jobbigt för dig, nu har ju jag ett jättefint förhållande det är så skönt när man är säker på sin partner! Så kan inte erbjuda någon hjälp men du har ju blivit övergiven? Det måste ju vara jättesvårt för någon har aktivt valt bort dig! och vill inte ha dig längre, fy du måste ju känns dig helt värdelös! Jag bröt ihop för jag slig i tån i sängkanten och det gjorde så jäkla ont, tänk på det att såna saker är värre 

Hur gammal är hen som gör något sånt här? Känns väldigt omoget, vilken ålder har hen?

Såklart att det känns helt ruttet nu - vore ju konstigt annars. Men så är livet och det "lustiga" är att det oftast blir bättre efteråt. Som om man gör smartare val för sig själv och tillåter sig att leva mer som man vill. Tänk vad trist det hade varit om er relation fortsatt medan partnern hade känslor för någon annan eller bara velat därifrån men ändå fortsatt.

Nu är det dags att sörja ett tag men sen får du börja fokusera på det som gör dig glad. Bjud dig själv på sådant som är trevligt och känn efter om det finns vänner/bekanta som du vill umgås mer med. Har du några intressen? Bitarna kommer falla på plats. Kram

Tråkigt läge. Jobbigt med så klart. Har du haft tråd tidigare där hon pep iväg till kollega. Du själv i huset med barnet. En liten tös. Svärföräldrarna stöttade osv. Där sa många att du skulle ta hand om barnet i första hand. Sedan var du lite för ivrig att börja dejta igen. Samma? 

Vet du - bara av ditt svar att göra ser jag att du redan har förmågan att se vad som gör dig glad. Menar inte YIPPI DU ÄR ÅTERSTÄLLD, självklart är du jätteledsen, men du svarar inte nattsvart.
Det kommer gå.jättebra för dig. Att söka sig till en annan säng i det här läget är ju bara desperat och barnsligt. Nej du, du kommer fixa det här på ett mycket elegantare sätt! Kram

Jag har tyvärr inga konkreta tips att ge men skickar dig en stor kram. Kanske det hjälper att höra att du inte är ensam i din situation... ungefär samma hände mig 6-7 veckor sen. Två barn, 19 år tillsammans. Ingen kollega, men han träffas i smyg med en (redan gift!) mamma till barn som går på samma sport som mina. Själv tycker jag det stundtals känns som att stirra ner i en bottenlös avgrund. Det sägs att det blir bättre när man har ordnat upp det praktiska, så jag försöker hålla fast vid det... förhoppningsvis blir man en starkare och visare människa, men jävlar vad ont det gör emellanåt. 

Fy fanken. Lider med dig. Tråkigt att inte kunna prata med varandra om något skaver hos någon av er. Att bara dra är ju riktigt uselt gjort. Då ger man ju inte förhållandet en chans heller. Kommunikation är ju som bekant a och o. Din sambo inser snart att gräset inte var grönare på andra sidan. Kommer dragande med svansen mellan benen. Har du någon nära vän du ja prata öppet med. Stöta och blöta situationen du hamnat i. Det blir ju en livskris när något oväntat och i det här fallet stort inträffar. 

Det är en förfärlig situation att uppleva. Men det kommer att bli bättre, helt garanterat. Jag hade en liknande händelse, då var jag helt förstörd inombords under en ganska lång tid faktiskt, det tog kanske 3 år innan jag blev mig själv igen efter 19 år och två barn tillsammans. Idag är mitt liv mkt mkt bättre än med den mannen, jag lever betydligt mer efter mina egna önskningar och drömmar. Jag såg det inte då eftersom jag var så van vid att ha honom som min livskamrat.

Försök att se framåt och inte bakåt. Man kan ha haft många bra år tillsammans, dom minnena finns kvar och senare går det att glädjas åt dom även om det är gräsligt just nu. Satsa på vad som gör dig mer tillfreds, lev ditt liv som du vill. Och var snäll mot dig själv, det tar tid att må bra igen men det kommer.

Kram