Separation med bebis.. hur?

Som du är inne på, ta hjälp av parterapi. Handlar kanske mycket om att ta er igenom kommande föräldraledigheten och få in barnet på "dagis". Sedan blir det inte lätt, men lättare att få i hop det. Försök komma överens om ett gemensamt mål att kämpa för. Men börja direkt leta boenden.

När barnet är så litet så tycker jag det viktigt att få träffa båda föräldrarna ofta , helst varje dag.
Bäst är väl att göra upp ett schema att den som är föräldraledig har barnet på dagen och den som jobbar har barnet på kvällen  etc.
Om det inte går, prata med era jobb att ni måste ändra på föräldraledigheten pga separation!

Att ena föräldern är föräldraledig och hemma med barnet tex mån- ons, andra föräldraledig och hemma med barnet to- fre etc..

Ja, planen var att ta oss igenom föräldraledighet för hur eller hur så förenklar det ju livet något efteråt. Men kan man klara att bo ihop så länge utan att bli galna? Men parterapi kanske kan hjälpa på vägen.

Håller helt med dig! Allt nu och framåt måste ju göras med bebisens bästa i tanken hela tiden. Men jag tänker vad som är bäst. Pappan vill inte bo på denna plats och lägenheter är svårt att få så det allra bästa hade varit att lyckas bo ihop ett Tag till men hur undviker man att bli galen?

Vi var just i den sitsen, och vårt barn var ungefär lika gammalt. Omständigheterna var inte jätteroliga heller med dålig kommunikation och misstankar om otrohet så det var ett av mina första krav - att vi skulle boka familjerådgivning. För att få ett ok avslut efter en relation som till 99% varit helt underbar men som vi inte lyckats rädda. Och framför allt för att få stöd i att lägga den grejen åt sidan och lösa de praktiska bitarna kring barnet och föräldraskapet. Det var guld värt och det var ingen som gick dit med förutfattade meningar eller som inte ville utan vi fick möjligheten att gå via kommunen för någon symbolisk hundralapp och den hjälpen var ovärderlig. Jag tror vi gick 5 ggr.

Med ett så litet barn är det inte rekommenderat att man bor växelvis eller så utan vi var ense om att barnet skulle ha sin bas hos mig. Sen skulle hen sova hos pappa någon natt då och då när hen haft en bra dag och även vistas mycket hos pappa. Pappa skulle ta vissa bvc-besök och sånt, allt skulle inte ligga på mig. Dock vägrade han föra över dagar på mig så jag fick lösa det genom att börja plugga. Sunt i och för sig eftersom det var ett tecken på att han ville ta ansvar och vara f-ledig men det var inte så vi tänkt från början. 

Mitt bästa tips är just att ta stöd så mycket som ni behöver. Och sen lägga prestige och allt sånt åt sidan, lägg fokus på att vara föräldrar. Förenkla för varann. Hjälp varann om den ena vill byta dag eller så. Skit i om en hade ena påsken och nu är det min tur, om påsk inte betyder nåt för dig och du kan ta en annan helg. Sätt barnet i fokus.