Rituella inlägg och subliminala budskap

Jag processar fortfarande detta och återkommer när jag är färdig 😎

Min ursäkt, min tanke var att det skulle bli koncist och klart i och med formaliseringen. Ibland blir det inte så, klumpigt av mig! Enkelt förklarat så är en egenskap E subjektsberoende, om och endast om, den existerar i relation till x, där x i sin tur beror på ett subjekts och dess uppfattning, erfarenhet och kontext.

Riktigt bra formulerat. Mitt påstående utgick från att mod är en subjektsberoende egenskap. Om vi har en egenskap som vi betecknar som E, är den subjektsberoende om och endast om E8x)<->S(x, E), där S(x,E) innebär att egenskapen E endast existerar i relation till x, alltså beroende av subjektets uppfattning. Om mod är subjektsberoende, är då övriga egenskaper det med, så som vikt, avstånd med mera? Är det något vi skapar eller upptäcker? Om vi kallar upplevelser för A och en subjektsoberoende värld för B, så är sannolikheten då av nödvändighet lägre eller lika stor som sannolikheten är för antingen A eller B. Det leder alltså till P(A&B)<P(A), där A är givet och B är en teori. Man skulle förstås kunna förklara A som en produkt av B, vilket bara innebär att vi inte kan förklara B, vilket leder oss vidare till att både A och B inte kan förklaras. Men hittills har B inte kunnat förklara A. Jag tar gärna den debatten med, vad vi skapar respektive upptäcker.

Skulle detta innebära att du hänvisar till mod som en subjektsoberoende, rent av objektiv egenskap? Nej, inte då, istället hänvisar du till en intersubjektivitet. Ett leende är alltid ett leende, vi delar samma grundförståelse för många företeelser, eftersom vi har ett likadant, vad vi skulle kunna beteckna som användargränssnitt. Mod tarvar alltså en referenspunkt i form av subjekt och kan alltså, som du skrev, vara både mod och feghet samtidigt, utifrån ovan givna premisser. Snyggt balanserat!

Jag blev sugen på att spinna vidare på ovanstående resonemang. Intersubjektiv subjektsberoende. Om man skulle befinna sig på savannen och en sabeltandad tiger skulle dyka upp och ryta, då hade vi reagerat genom spända muskler, ökad puls och smalare synfält och tagit till flykten. Upplevelserna och reaktionerna hade lett till ett adaptivt beteende, något som hade gynnat oss. Hade man befunnit sig hemma i lugn och ro och samma, eller liknande rekationer hade uppstått, hade de varit ogynnsamma och kunnat betecknas som ångestproblematik. Kanske samma sak då, vad vi kanske kan kalla för feltolkningar, uppstår. Man ska göra något som egentligen kan gynna en, men kanske upplever en instinktiv rädsla för det. I mitt fall kanske jag helt enkelt är för enkelspårig eller dum för att förstå det farliga med havet alla gånger, samtidigt som jag tydligen kan bli rädd för sådant jag inte borde bli det för, som till och med kan gynna mig. Ja, du märker kanske på mina resonemang att jag är lite, så där som jag är. Förlåt långrandigheten, bara att hoppa över om det blev tradigt.

Riktigt bra formulerat. Mitt påstående utgick från att mod är en subjektsberoende egenskap. Om vi har en egenskap som vi betecknar som E, är den subjektsberoende om och endast om E8x)<->S(x, E), där S(x,E) innebär att egenskapen E endast existerar i relation till x, alltså beroende av subjektets uppfattning. Om mod är subjektsberoende, är då övriga egenskaper det med, så som vikt, avstånd med mera? Är det något vi skapar eller upptäcker? Om vi kallar upplevelser för A och en subjektsoberoende värld för B, så är sannolikheten då av nödvändighet lägre eller lika stor som sannolikheten är för antingen A eller B. Det leder alltså till P(A&B)<P(A), där A är givet och B är en teori. Man skulle förstås kunna förklara A som en produkt av B, vilket bara innebär att vi inte kan förklara B, vilket leder oss vidare till att både A och B inte kan förklaras. Men hittills har B inte kunnat förklara A. Jag tar gärna den debatten med, vad vi skapar respektive upptäcker.

Skulle detta innebära att du hänvisar till mod som en subjektsoberoende, rent av objektiv egenskap? Nej, inte då, istället hänvisar du till en intersubjektivitet. Ett leende är alltid ett leende, vi delar samma grundförståelse för många företeelser, eftersom vi har ett likadant, vad vi skulle kunna beteckna som användargränssnitt. Mod tarvar alltså en referenspunkt i form av subjekt och kan alltså, som du skrev, vara både mod och feghet samtidigt, utifrån ovan givna premisser. Snyggt balanserat!

Jag blev sugen på att spinna vidare på ovanstående resonemang. Intersubjektiv subjektsberoende. Om man skulle befinna sig på savannen och en sabeltandad tiger skulle dyka upp och ryta, då hade vi reagerat genom spända muskler, ökad puls och smalare synfält och tagit till flykten. Upplevelserna och reaktionerna hade lett till ett adaptivt beteende, något som hade gynnat oss. Hade man befunnit sig hemma i lugn och ro och samma, eller liknande rekationer hade uppstått, hade de varit ogynnsamma och kunnat betecknas som ångestproblematik. Kanske samma sak då, vad vi kanske kan kalla för feltolkningar, uppstår. Man ska göra något som egentligen kan gynna en, men kanske upplever en instinktiv rädsla för det. I mitt fall kanske jag helt enkelt är för enkelspårig eller dum för att förstå det farliga med havet alla gånger, samtidigt som jag tydligen kan bli rädd för sådant jag inte borde bli det för, som till och med kan gynna mig. Ja, du märker kanske på mina resonemang att jag är lite, så där som jag är. Förlåt långrandigheten, bara att hoppa över om det blev tradigt.

Det är en intressant diskussion som jag kommer dela upp i några olika svar. En joker i leken, förutom mod och rädsla, är dumdristighet. När är man så modig att man är dum? Är man det alltid eller bara om man borde ha vetat bättre? I vårt försök att närma oss mod och rädsla, subjektivt eller objektivt, så tycks det ännu mer diffust. Orden är inte så självklara längre som när vi började och när de går över i siffror så blir det till ett främmande språk av tecken för mig. Men att språket är främmande hindrar inte att jag kan diskutera kring det. Vår diskussion har nu komprimerats till en säkerligen rätt och riktig formel och det får mig att fundera över om vi ens hade behövt få det andra sagt. Nu finna det ju fler poänger med att diskutera än själva slutresultatet och det är diskussionen i sig. Den kan vara spännande, lärorik och intressant. Men det är fascinerande hur något så lång kan bli något så kort och ändå innehålla all information som är nödvändig för att säga samma sak, i alla fall om man kan språket. Det får mig att tänka på litteraturens kortformat. En dikt eller roman som är en enda mening. Kan den vara lika komprimerad som din formel och säga allt som som en längre text säger, om inte i ord så i känsla. Jag ska leta upp en text där något långt blev något kort, precis som den här diskussionen vs formeln. Kanske är formlerna för logiken, vad dikterna är för litteraturen. Jag känner att jag tappade tråden lite som vanligt, men hoppas du har överseende med det 🧶

Det är en intressant diskussion som jag kommer dela upp i några olika svar. En joker i leken, förutom mod och rädsla, är dumdristighet. När är man så modig att man är dum? Är man det alltid eller bara om man borde ha vetat bättre? I vårt försök att närma oss mod och rädsla, subjektivt eller objektivt, så tycks det ännu mer diffust. Orden är inte så självklara längre som när vi började och när de går över i siffror så blir det till ett främmande språk av tecken för mig. Men att språket är främmande hindrar inte att jag kan diskutera kring det. Vår diskussion har nu komprimerats till en säkerligen rätt och riktig formel och det får mig att fundera över om vi ens hade behövt få det andra sagt. Nu finna det ju fler poänger med att diskutera än själva slutresultatet och det är diskussionen i sig. Den kan vara spännande, lärorik och intressant. Men det är fascinerande hur något så lång kan bli något så kort och ändå innehålla all information som är nödvändig för att säga samma sak, i alla fall om man kan språket. Det får mig att tänka på litteraturens kortformat. En dikt eller roman som är en enda mening. Kan den vara lika komprimerad som din formel och säga allt som som en längre text säger, om inte i ord så i känsla. Jag ska leta upp en text där något långt blev något kort, precis som den här diskussionen vs formeln. Kanske är formlerna för logiken, vad dikterna är för litteraturen. Jag känner att jag tappade tråden lite som vanligt, men hoppas du har överseende med det 🧶

Ja, i slutet kommer du in på dumdristighet i relation till rädsla och mod och hur vet man vad som är vad? Att åka nedför ett berg utan att bromsa en enda gång borde höra till den första kategorin, men anledningen till det är inte bara att det är farligt utan också meningslöst. Vi har inget att vinna på ett sådant mod och riskerar att hamna i diket om vi har tur och på sjukhuset om vi har otur. Eller dö om det vill sig riktigt illa. Fast spännande vore det! En ensamsegling till Island är också farlig, men har fler positiva upplevelser som väger upp risken man ändå tar. Kanske är det det som avgör om det är värt priset och om det ska ses som dumdristigt eller ej? Göran Kropp höll på att stryka med uppe på världens högsta berg, men gjorde inte det. Äventyret gick från skit till elit och han blev världskändis över en natt så han kunde få pengar till att utföra nya modiga eller dumdristiga äventyr. Vilket det är blir man kanske säker på först i efterhand när man ser resultatet av den svåra balansgången mellan mod och rädsla.

Här har du en väldigt kompakt novell av Hemingway!

Till salu: barnskor, aldrig använda.

På tal om det jag skrev om formler!

Konst uppstår i och med en betraktare, som antingen kan vara utomstående eller konstens skapare. Men i det här fallet uppstod konstens förändringar och dess materiella tillstånd, i och med besökarna. Därmed ändrades även representationerna. De hela gipsfigurerna kontra de söndersmulade representerar två olika företeelser. Tankeväckande verk må jag säga! Fast temat är självklart tråkigt som sådant, men det är medtaget i beräkningen, och reaktionerna från en del av besökarna berättar ju det också. Du är uppenbart påhittig, eftersom du kom på idén och lyckades nå fram till besökarna med den!

Ibland kan man resonera sig runt svårigheter, eller så leder de till nya uppfinningar.

En gång fick jag en mycket oväntad inbjudan. Jag fick se en konstsamlares privata samlingar och där fanns ett skrin som aldrig blivit öppnat. Tror han sade att det finns sju sådana skrin i hela världen (men det var många många år sedan så det kan lika gärna ha varit 7000 om mitt minne är kass), men åter till skrinet. Ett helt vanligt skrin hade blivit ett ovanligt skrin. Hade det rört sig om en människa hade folk förmodligen tyckt att hen gjort sig märkvärdig, men nu var det ju ett skrin. Det kliade i fingrarna av lust efter att få öppna det och se vad som fanns inuti, men vi lät skrinet förbli oöppnat och på så vis behöll det magin. Såklart måste skrinet ha blivit öppnat en gång i tiden om något placerats inuti, men inte sedan dess. Anledningen till att jag tog upp skrinet var att jag misstänker att du hade tyckt om det, för det var ett filosofiskt verk på sätt och vis. Kul att du tycker mitt verk var tankeväckande! Det gör mig stolt att höra 🤩

Tråden fyller snart två år! Det är en imponerande livslängd för en tråd och en sällan skådad artrikedom när det gäller inläggen. Jag bläddrade tillbaka och kikade på gamla inlägg för att se hur det hela började. Det var spännande läsning! 🥳🎂🌸

Tack för den! Här är det kanske egentligen det oskrivna som framkommer. Kanske ville författaren ta fasta på läsarnas associationer. Ja, det är ju en novell baserat på ett enkelt påstående. Kanske ska man inte lägga till något mer, utan endast se till vad där står och låta det vara bra så.

En formalisering visar på den logiska giltigheten hos ett resonemang. Vårt språk är en förutsättning för att kunna göra det. Sedan finns det inom logiken något som heter atomära satser, som inte går att dela upp desto mer, det är motsvarigheterna till naturliga språks enkla påståenden. Men det krävs alltså någonting att formalisera. Så en logisk formalisering kan inte ersätta en diskussion, inte ens om man skulle bortse från sociala och övriga aspekter. 

Tillägg: P: fultextad är här om 42 miljoner år, P: fultextad är inte här om 42 miljoner år, S: solen är varm. Är det här resonemanget logiskt giltigt? Ja, det är det faktiskt, det finns ingen möjlig situation där premisserna är sanna men slutsatsen falsk, det vet vi på grund av motsägande premisser. Bara för att visa att man kan fåna sig med logik med, utan att komma fram till något informativt så att säga. Sedan kan man förstås gå in på logiska paradoxer. Exempelvis: det här påståendet är falskt. Det gör ju att det är sant. Det går att djupdyka i det med så klart.

Alternativt kan vi se backåkningen som en orsak att utveckla väl avvägda cyklar med lika väl avvägda stöd. Räkna ut backarnas lutning och vinklar med mera, för att göra så säkra och effektiva produkter som möjligt för att lyckas. Uppfinningarna kanske i sin tur kommer till pass i andra sammanhang och den tekniska utvecklingen har tagit några steg framåt. Fast jag hade inte velat vara backpilot, jag är nog för feg. Jag har ålat över en frusen råk en gång, det vågade jag baserat på just uträkningar och en näve dumdristighet. En båt däremot är ju, enligt mig, en relativt säker plats många gånger. Att överge ett fartyg är bland de absolut sista nödlösningarna att ta till. Men om vi tar exempelvis fallskärmshoppning, där hade jag tackat nej med stora bokstäver. De som kan det där, kanske hade förklarat hut säkert det är.

Baserat på sannolikhetsuträkningar kan vi bedöma risker och avgöra om det är modigt eller dumdristigt, eller? Ja, riskerna kan vi bedöma, men huruvida det är modigt eller dumdristigt bara delvis kanske. För vi har minst två faktorer till, och det är vad riskerna innebär, samt upplevelserna av det. Jag lever ganska farligt just nu, sett till en del statistiska sannolikheter för riktigt obehagliga konsekvenser. Det är jag rädd för. Det finns en potentiell lösning, som jag inte har vågat mig på, men som jag kommer att försöka ge mig på snart. Rädd för något som kan gynna mig, men också har potential att föra med sig obehag. Rädsla kan leda till både passivitet och ageranden. Uppenbarligen är inte rädslan heller alltid funktionell.

En skriftlig exkursion i livets böljande skiftningar. En minnelse om dess ombytlighet. En ordens och uttryckens karonka som förenas med förundrans enkla ristningar på e-runsten. Enkelhetens komplexitet. Kanske borde man fortsätta författa det här på finsk runometer, ett versmått som bland annat nationaleposet Kalevala och dess systerverk Kanteletar är författade på. Men då det är förlagt i Sverige så kanske drottkvätt med sitt fornnordiska ursprung hade varit lämpligt. Du ska ta åt dig då du själv bidragit till artrikedom.

Vilken tur då att vår långa diskussion kunde formaliseras, men att den ändå var nödvändig för att formaliseringen skulle kunna ske. Det hade varit förargligt annars, efter alla bokstäver vi omsorgsfullt placerat efter varandra för att få sagt just det vi ville ha sagt ☺️

Ja, det återstår att se om Fultextad är här om 42 miljoner år! Annars möts jag kanske av Fintextad istället och hon är säkert inte lika trevlig 🤩 Intressant exempel där med den logiska paradoxen! Här kommer en logisk knepighet till: Nu sticker jag till Blåkulla på påsklov. Om det vore sant så skulle jag ju redan vara borta i samma stund som jag skrev ordet nu. Samtidigt förlåter vi dagligen sådana vita lögner och utvidgar ordet nu till snart och liknande saker.

Strax ska jag ha påsklov och jag kommer att hålla mig på marken och inte ägna mig åt någon häxritt på kvast. Så kan man också uttrycka det, men det låter ju inte lika festligt 🥳

Om det var du som hade byggt cykeln så hade jag vågat mig på ett försök! Kanske hade detta blivit lika omtalat som Göran Kropps bergsbestigning och kanske hade vi rentav lättat från marken. Men du har rätt i att vi skulle göra vårt bästa för att lyckas om vi skulle ge oss på en sådan sak! Att åla över en frusen råk hade nog fått mig att tuppa av av rädsla. Jag är väldigt rädd för att hamna under isen och trillade faktiskt ner i vattnet till midjan en gång. Då gav jag inte ett ljud ifrån mig, utan lade mig framåt och hasade upp. Fallskärmshoppning känns otäckt på så vis att det är fritt fall rakt ner i marken om det går riktigt fel! Dessutom har man tid att fundera på saken på vägen ner 😱

Det finns olika försvarsmekanismer när det gäller rädsla. Fight, flight, freeze och fawn. Kanske stämmer någon av dessa in på hur du hanterar din rädsla för anfall i relation till medicin? Om man inte gör något alls kan man i alla fall inte göra saken värre. Så långt är det logiskt, men det kan fortfarande bli värre och har inte möjlighet att bli bättre. Men att inte ta medicin kan ses som ett logiskt säkert kort om man ser till försvarsmekanismer. Ofta behöver man tid för att bearbeta saker och tänka i nya banor och då är det viktigt att inte vara för hård mot sig själv. Du valde inte att bli sjuk och kan inte heller hjälpa det, kom ihåg det. Du är jättestark som kämpar på och jag hoppas att du får en lugn och fin påsk på så vis och en händelserik annars! 🌸

Jag visste inte att Kalevala var författat på finsk runometer, men häxan Louhi och Väinemöinen med kantelen känner jag till. Häftiga karaktärer! Tackar så mycket! Det känns skönt att ha bidragit till artrikedomen här i tråden ☺️ Och på tal om artrikedom, så ska jag bege mig till en vitsippsdal nu i påsk där mina möss Dag och Natt ligger begravda 🐁🐀