Jag har en ätstörning, men har vänner som är smalare…

Jag har tidigare i livet haft anorexia nervosa och har nu fått ett litet återfall.

Ligger precis på gränsen till undervikt, och kämpar gärnet på en ätstörningsklinik för att inte få ett lika stort återfall igen.

Går i dagvårdsbehandling, men skäms över att prata om det med mina vänner ( många av dom verkar också undvika samtalsämnet).
Anledningen till varför jag skäms är för att många av mina vänner är ?naturligt? väldigt smala och ligger på en vikt som för mig skulle vara direkt ohälsosam och farlig.

Hur accepterar jag mig och mina gener? 
och förstår att jag ändå är sjuk?