Nytt jobb och sjukskrivning?

Jag har tyvärr ingen erfarenhet av att behöva sjukskriva mig från en helt ny tjänst; däremot har jag mycket lång och mycket gedigen erfarenhet av att ha en svår ÄS, och vill därför understryka att om det är så att du har en allvarlig ÄS så är det inget du blir frisk från bara så där, genom att gå en tidsbegränsad behandling, så glöm det där med att "bli bra så snabbt som möjligt". Hur jag än formulerar det här låter det snorkigt och otrevligt - det är absolut inte så jag menar det; det jag menar är att det är jätteviktigt att både du, din nya arbetsgivare och din övriga omgivning förstår att detta är något du antagligen kommer att behöva lägga mycket tid och energi på, under en lång tid framöver. Om du öht ska ha en chans att få bukt med detta måste du lägga all stress över att prestera i en behandling åt sidan. Du kan inte hjälpa att du är sjuk, och detta måste arbetsgivaren förstå och respektera. Ingen hade ju fått för sig att klandra en nyanställd som precis efter det att den anställts får ett cancerbesked, och säga att 'det är inte ok att du sjukskriver dig under en längre period - du måste se till att bli frisk snabbt från den där cancern', eller hur? Det hade ju varit fullständigt absurt. Att drabbas av psykisk ohälsa är inte det minsta annorlunda, även om det tyvärr inte är alla som fatar och/eller respekterar det.

Jag önskar dig all lycka till 

Förtydligande: "tyvärr" pga att jag därmed inte kan svara på din fråga - naturligtvis är det inte "tyvärr" att jag inte behövt sjukskriva mig från en ny anställning!

Tack snälla för ditt svar, det gjorde mig så mycket lugnare.
Jag har dragits med alla typer av ätstörningar sedan väldigt tidig ålder och har för första gången nu motivation och kraft till att faktiskt ta till mig den här behandlingen på riktigt.
Och som du säger så hade det ju naturligtvis varit självklart för en arbetsgivare om jag hade kommit med ett cancerbesked, men jag tror att rädslan ligger i just att de inte ska förstå, det är ju dock inte mitt fel. 

Det krockar och känns så extremt opassande att min sjukdom ännu en gång valt att blomma upp, och ibland ifrågasätter jag om jag inte bara kan vända det på en dag, och så provar jag och så inser jag hur sjuk jag faktiskt är. 

Jag ska låta det ta tid den här gången, andra gånger har jag hoppat av, många gånger redan innan hälften av behandlingstiden. 
Jag får tänka att gör jag detta fullt ut nu så är chansen större till att jag inte får återfall och inte behöver vara borta mer från arbetslivet. 

Tack 💜

Risken är stor att arbetsgivaren blir arg för att du inte var ärlig från början men det är inget du kan göra något åt nu. Allt du kan göra är att säga som det är och får du inte vara kvar får du försöka se det från den ljusa sidan då har du mer tid och energi att fokusera på din behandling. 

Jag har råkat ut för samma sak, i mitt fall valde jag att kontakta arbetsgivaren och tackade nej till tjänsten. Kontraktet var inte påskrivet än så det var inga problem och de var förstående. 

Hoppas du mår bättre snart 

Helt rätt tänkt och resonerat!! Och jag är glad att mitt svar kunde vara lite till hjälp 

All kärlek och styrka! 

Jag vet inte hur det har varit för dig med jag antar att inte den allvarliga ätstörningen dykt upp över en natt?? Men det är så sjukt som systemet är idag! Själv har jag fått från läkare/AF/FK att jag ska gå en utredning om min arbetskapacitet. Men lik fan måste jag söka jobb under tiden, också på order från AF! Jag är livrädd att hamna i din situation, att krita på för en anställning mest för att man måste och sen få ett beslut från läkare/FK/AF att det inte alls är vad som är bäst för ens (re)habilitering och så står man där och har lovat en arbetsgivare en massa saker! Samt att man själv sätter sig i en jäkla sits så fort man kritar på något, det är oftast uppsägningstid etc om det nu visar sig att man är "för frisk för att vara sjuk och för sjuk för att vara frisk".
Jag önskar dig all lycka och om jobbet känns rätt så kanske de kan ordna så du kommer in där lite undan för undan? Att jobbet blir ett led i din rehabiliteringsprocess!

Eller så äter du bara och gör det jobb du ansökt om

Ja men eller hur!? Fattar inte varför folk som har nån form av sjukdom inte bara kan  ta bort sjukdomen och göra rätt för sig! Just nu är jag speciellt irriterad på min kompis bror som fått en ögonsjukdom som enligt honom gör att han inte kan jobba pga nedsatt syn - jag fattar verkligen inte varför han inte bara ser till att se ordentligt! För att inte tala om min kollega som drabbats av narkolepsi - helt sjukt att hon inte bara ser till att sova ordentligt på natten! Riktigt störigt att det finns så många människor som låter en sjukdom styra över dem på det här sättet!

Inte riktigt samma sak, men en nyanställd kollega till mig för några år sedan visade sig ha annan allvarlig psykisk ohälsa. Hen hade suicidtankar, samt försökte även ta sitt liv. Vi som närmsta kollegor var djupt chockade och fick stöd av företagshälsan- men aldrig att varken vi eller arbetsgivaren var arga. Vi kände bara en djup sympati för kollegan som såklart blev sjukskriven ganska tidigt i sin anställning. Arbetsgivaren var villig att försöka anpassa en bra återgång, men för att få en mindre stressig miljö sökte kollegan samma typ av jobb men i en lugnare typ av miljö. Jag vet mycket om det då jag satt som facklig då och arbetsgivaren  ville vara tydlig att de inte manövrerade bort kollegan. Kollegan fick självklart goda referenser då arbetsgivaren såg att hen hade utfört sitt jobb väl om hen var frisk. 

Jag hade kollegan på fika en del efter hen slutade och vi ses via yrkessammanhang ibland - hen är nu friskare och fungerar bra på sin nuvarande arbetsplats. 

Det är såklart så att det blir besvärligt för arbetsgivaren om du har typen av jobb som måste ersättas med vikarie. Men helt krasst får de ju tugga i sig det. Samtidigt har jag blivit erbjuden arbete bara 3 månader innan förlossning, rätt person är man villig att vänta på..

Hahaha, det här var fan det bästa jag läst på länge! Tack, "Anonym Ana" för att du gjorde min dag! 

TS - jag kan bara instämma i det som övriga vettiga i tråden sagt, och hoppas att du inte tar åt dig av Anonym J:s inlägg; hen vill ju uppenbart bara provocera, alternativt att hen faktiskt är så totalt borta så hen faktiskt inte fattar vad det handlar om - oavsett vilket inget att bry sig om!