Hur lämnar man nån med ev personlighetsstörning?
Hej.
Vi har vart tillsammans i 2.5år. Vi träffades på jobbet och allt var jättebra i 5 månader, sen kom första flippen.
Vi höll vår relation diskret, men denna kväll på en aw gick vi ut med att vi var ett par. Mot kvällens slut kallar han mig äcklig, hora och drar iväg, då han fått för sig att jag är intressad av en annan kollega. Man kan tycka att jag borde lämnat här, men det gjorde jag inte.
Det går ett tag och så kommer nästa flipp. Så har det vart fram till förra sommaren Han hotar att lämna i varje tjaffs, anklagar mig för div saker, ett tillfälle när jag var ledsen fick jag höra hur jobbigt det var för han och han vill åka hem, för att jag inte ville stå och kramas på affären när han ville trösta mig där. Min hund fick kramper och jag var rädd och orolig i väntan på utredning, han blev arg för att det tog fokus ifrån honom. Han tar upp att han vill att vi försöker få barn och 9 månader senare ångrar han sig, han känner sig för gammal.
Sist ställde jag en fråga på fel sätt, kvällen slutade även med att jag var dum som inte satte på mig en klänning jag först tänkt ha, men valde annat när jag hörde vad vi skulle göra och kände mig obekväm med klädvalet till aktiviteten. Han fyllde ju år och jag vet hur mycket han går i gång på mig i sidenkläder. Som slutpoäng så var jag också sjuk som inte bara vill ha filmromantiskt sex som han tycker man ska ha.
Idag har jag insett hur mycket det har påverkat och förändrat mig. Jag letar och tänker ut strategier för att han inte ska kunna bli sur och attackera.
Detta sker oftast i samband med alkohol så jag tackar nej till inbjudningar där detta kan inkluderas. Går det inte vill jag åka hem tidigt. Jag har slutat vara mitt skojsamma jag, är tyst och tillbakadragen bla.
Han har börjat fatta vart jag är på väg, han säger att han fått panikattacker och gråtit i telefonen när vi pratat, han vill förändras. En del av mig vill försöka, jag älskar honom trots allt, och jag ser att han verkligen försöker. Men känner samtidigt att vi nått vägs ände. Tillit finns inte längre.
Jag kan inte sätta fingret på det, men något gör mig samtidigt rädd, att lämnar jag honom på ett ?felaktigt? sätt kan det ge negativa konsekvenser tex på jobbet. Han är trevlig och charmig, och har fått tidigare relationer att låta som att han blivit utsatt för div hemskheter. Men idag tvivlar jag på om detta är hela sanningen då hans ungvuxna son uttryckt att han är van att hans pappa agerar så här, och att pappa upplever saker på sitt sätt när det gäller sonens mamma.
Så hjälp, hur kan jag ta mig ur det här på ett bra sätt?