Lyrica

Är avsikten att du ska äta Lyrica + de andra preparaten? 

Jag vet inte riktigt än, möjligtvis att bupironet sätts ut, han skulle kontaktat mig idag men ikke.

Hej, med tanke på att du haft farmaka så pass länge, dels en potent antidepressiv behandling med kombo cipralex och mirtazapin dels en generell ångestdämpande medicin(buspiron som enl mig har tämligen blygsam effekt)så skulle jag fråga mig om ytterligare ett preparat är lösningen. 
Hur många psykoterapeutiska behandlingar har du fått/gjort?
Om "ingen" hade jag rekommenderat det.
Risken här är att alltför stort hopp sätts till läkemedel, både ditt och doktorns hopp. Om ni trots allt väljer att pröva ett nytt LM hade jag definitivt lagt upp en plan för att trappa ut ett av dem som bevisligen inte funkar.
Och, nej, jag är inte emot läkemedel, tvärtom, vid en del tillstånd är dom ofta helt avgörande, men ångestproblematik(social och generaliserad) lämpar sig väldigt väl för psykologinsats(...och... jag vet att LM är förstahandsval vid det senare tillståndet)
Sammanfattningsvis, nej, jag skulle inte rekommendera Lyrica. 
Mvh
.

Jag har gått kbt ett antal gånger i mitt liv, nu är den behandlingen på paus pga mitt mående försämrats avsevärt. Buspironet är utsatt och jag har fått lyrica 75mgx2 samt remitteras till öppenvården. Jag håller väl med att medicin inte är lösningen, det är snarare hjälpmedlet som tar mig upp ur hålet och kan ge mig chansen till ett normalt liv.

Ok. Remmiterad till öppenvården? Psykiatrin alltså?
Det är iaf rätt nivå med tanke på att du gjort x antal kbt och prövat flera LM. Det låter som om du f.n. är deprimerad, "tar mig upp ur hålet" och "avsevärt försämrad" tar jag som markörer för ett sänkt stämningsläge.
Här gäller det att tänka rätt, är det en depression som skall behandlas eller är det "ångest".
Fnns det faktorer i omgivningen som påverkar dig negativt?
Arbete? Pressas/Pressar du dig för hårt på jobbet?
Privat, finns det relationer som drar ned dig/påverkar dig negativt?

Jag vill fortsatt hävda att i ett långsiktigt perspektiv så är psykoterapi överlägset. Absolut kan läkemedel hjälpa men det finns ingen tablett i världen som tvättar bort livets "jävlighet"

Tillsvidare skulle jag, om jag var du, fortsätta exponera mig för vardagslivet och särskilt lägga fokus på aktiviteter knutna till barnen. Föräldraskapet är en liten guldgruva när det gäller att fila ned social ångest: hämta/lämna, skjutsa till träning, prata med andra föräldrar etc.

Jaja, nu blev det lite pratigt. Jag fattar att du inte mår bra. Viktigt att reda ut på vilket sätt illabefinnandet yttrar sig och om det finns skäl att ompröva ovanstående diagnoser.
Mvh.