Var/ är 40- och 50-talisterna den sista "duktiga" generationen?
När jag var barn och i tonåren var det ju ofta just 40- och 50-talister som satt på många chefsposter och vad handledare på arbetsplatser. Det var även de vuxna som gärna tillrättavisade oss yngre och skulle lära oss hur man gjorde saker på "rätt sätt", och ofta ville de även ses som moraliska föredömen, inte sena med att påtala vad vi gjorde fel och hur vi skulle uppträda för att bli bemötta med acceptans och respekt.
Jag upplever inte att samma sorts mentalitet finns hos 60-talister och senare generationer. De har mer av låt gå-attityd och har väl en mer psykologisk förståelse för människors svagheter, tillkortakommanden och brister.
Men ibland kan jag faktiskt sakna dessa människors moral (ibland kanske bara påklistrad dock) och tillrättavisningar. När jag var barn och i tonåren kändes det som en sorts trygghet att de fanns där och kunde tala om hur saker och ting funkade. Som lite äldre har jag insett att de faktiskt hade rätt i mycket, särskilt om man ser till hur samhället ser ut idag, med en påtaglig egoism och strävan efter att kunna göra precis som man vill utan pekpinnar. Frihet är givetvis bra, men det ska vara frihet under ansvar.
Någon mer som haft eller har samma tankar?