Överreagerar jag?
På mitt barns förskola så har finns det ett fall av konstaterat skabb vilket vi fick veta för en vecka sedan. Efter att jag informerat mina föräldrar om detta så ställde de in morsdag fika (möjligtvis har dem något med mina syskon) och vill inte träffa oss för de är livrädda för chansen att få skabb.
Nästa vecka så fyller mitt ena syskon år och det ska vara utomhus och bara familjen. Vi får lov att komma men måste hålla avstånd. Det är lätt för oss vuxna men vet inte hur jag ska få mitt barn att förstå att hon inte får krama och vara nära sina morföräldrar. Så antagligen kommer vi strunta i firandet.
Det är även min födelsedag snart och antar att ingen kommer vilja träffa oss då heller. Är det fel av mig att bli lite ledsen och irriterad över att de undviker oss och beter sig som att vi är smittade. Skippar kanske födelsedagsfirande lite med för att jag är sur på dem. Det finns inget just nu som tyder på att vi skulle ha fått skabb men inkubationstiden kan vara upp till 10 veckor.
Jag förstår att man inte vill få skabb. Det är något som vi själva vill undvika med men det känns orimligt att undvika oss i 2 månader för att vi kanske är smittade. Nu har ingen sagt hur länge de vill hålla avstånd men om de nu bryr sig så mycket om detta så antar jag att det är under hela inkubationstiden.
Så är jag orimlig i hur jag känner? Borde jag vara mer förstående och inte vara sur?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2023-06-10 18:19Min familj har börjat umgås med oss igen. En annan släkting hade kollat upp skabb och informerat min mor att det smittar inte så bra via textil och man behöver har kroppskontakt under en längre tid. Så nu kan vi träffas utomhus och mitt barn får lov och kramas med dem igen även om det "klockas", så inte över 3 minuter. Men nu kan de alla leka och busa igen och tror alla är glada och relativt nöjda.
Jag kan ibland känna lite irritation fortfarande men det viktigaste är att mitt barn är glad och får umgås med sin familj/släkt. Min familj har även ställt upp för oss otroligt mycket både innan vi fick barn och nu efter så känner mycket tacksamhet. Detta är en orsak till varför jag kände mig lite skamsen över att jag var sur och irriterad.
Möjligtvis kommer jag inte berätta nästa gång det går något sådant här på förskolan om det inte är STOR chans att mitt barn får det.
