Hej
Gick mitt barn vid 40. Känner mig otrillräcklig o är så rädd att hon ska skämmas över att han en gammal mamma. Livrädd för att gå bort i förtid o så svårt att njuta av att jag fick en underbar liten flicka.
Har en 18 åring o funderar på om det är kontrasterna som får mig att känna så?Eller om ni andra äldre mammor oxå känner såhär. Rädd att komma utanför mär det gälker geenskap med andra föräldrar mm
Är ditt barn 18 nu? Eller har du precis fått barn?
Gemenskap med andra föräldrar är lite upp till dig att lösa. Det kan vara "genom barnet", att du deltar i skolan och i aktiviteter och där aktivt tar kontakt med andra. Eller bara att du försöker skapa kontakt med andra vuxna som kanske också råkar ha barn i samma ålder som du? Via jobbet, fritidsaktiviteter, föreningsliv etc.
Att få barn vid 40 är inget konstigt nu för tiden.
Min mamma var ungefär hälften så gammal när hon fick mig men det vara samma där, i början av 80-talet så var DET inget konstigt. Nu är det väldigt blandat om jag ska se till föräldrarna till mina barns vänner.
Bland vissa så är vi äldre, där är vårt barn det yngsta barnet medan de precis fått sitt första. Jag var 37 när han föddes.
Medan ibland kan jag känna mig väldigt ung som idag är strax över 40 och har ett barn i gymnasiet. Men om barnen är den gemensamma nämnaren så spelar inte MIN ålder någon roll utan då är vi helt enkelt vuxna med barn i samma ålder.
Det kanske inte är jättelätt att skaffa vänner som vuxen men det går. Man får värna de kontakter man har, vissa kanske kan utvecklas till en närmare vänskap.
Hade du tänkt samma sak om du var 35 och fick barn? Förmodligen inte.
Så stor skillnad är det inte på att vara 35 och 40. Det är bara 5 år.
Jag fick barn vid 40 och tänker i princip aldrig på det. Det som hände på förskolan var att jag blev vän med en väldigt ung mamma eftersom vi var lite utanför normen. De flesta var ju 30 och nygifta. Vi är fortfarande kompisar, hon är 32 och jag är 52. 
Våra barn är också väldigt nära vänner.
Fick också barn vid 40. Är vän med massa 33-35-åringar nu med barn, och den skillnaden är rätt försumbar, vi är i ungefär samma skede av livet märker jag.
Vilka olika världar vi lever i!
Jag, som bor i en storstad och mest umgås med akademiker, tycker att de som fått barn före trettio börjat tidigt. Men att få andra barnet efter fyrtio är inga konstigheter.
Hade du tänkt samma sak om du var 35 och fick barn? Förmodligen inte.
Så stor skillnad är det inte på att vara 35 och 40. Det är bara 5 år.
Jag fick barn vid 40 och tänker i princip aldrig på det. Det som hände på förskolan var att jag blev vän med en väldigt ung mamma eftersom vi var lite utanför normen. De flesta var ju 30 och nygifta. Vi är fortfarande kompisar, hon är 32 och jag är 52. Våra barn är också väldigt nära vänner.
Jag fick barn vid 36, det är bara 4 år innan 40., tycker du gör en större grej av det än vad det egentligen är.
TS, jag var 39 år när jag fick barn. Om någon kommenterat min ålder är det är omgivningen, jag tänker inte så mkt på det. Många vänner som sagt "men din förlossning var nog komplicerad för du var äldre när du fick barn, kroppen passar bättre att få barn när den är yngre" osv osv. Lite irriterande, men för det mesta är det lugnt.
Säkert är det så som du var inne på att du även har ett äldre barn. Men jag tycker att fördelen med att få barn när man är äldre är att man själv håller sig ung och alert, för man måste! Se det som en gåva att du dels fick ett barn i yngre ålder och dels fått ett i äldre ålder. Det är ju häftigt!
En annan fördel är att man är mer förankrad i sig själv, man växer inte upp med barnet och mognar med det, utan man är redan mogen själv. Tror man kan erbjuda stabilitet som förälder då.
Men jag kan tänka på det ibland att jag kanske ger mitt barn referat till min värld som kanske möjligen då är lite efter mot en yngres värld. Men jag ser det som att det finns olika fördelar med olika åldrar.
Sen är man väl bara så ung som man gör sig. Alla barn/tonåringer skäms väl för sina föräldrar. Är de äldre kanske det är pga det, annars är det nåt annat.
Nä, skammen du är rädd för att barnet ska känna är nog din! Fundera på varför du känner oro kring detta? Vad kan det vara? Dömande omgivning? Moraliserande inre röst? Be den flytta!
Du är inte äldre än du känner dig.
Har barn som är 16, 9 och minstingen är 7 månader, själv blev jag 45 knappt en månad efter han föddes.
Visst kan jag dö innan han blr 20 men samtidigt finns inga garantier för någon.
Jag tänker ät någorlunda bra och rör på dig så....
Strunta i vad alla tycker och tänker, sen tänker de oftast mindre än vad man tror.
Det är ju rätt många som får barn vid 40 så det är ju inget konstigt alls. Jag var betydligt äldre och visst tänker jag på det ibland. Fast för det mesta inte alls. Man är så gammal som man är när man får barn. För oss hade alternativet varit inga barn och det var uteslutet.
Jag pratade med några andra mammor på skolan igår och kände mig då faktiskt som en av dom. För oavsett vår ålder är vi ju mammor till barn i samma ålder. Att jag med råge kan vara mamma åt flera i sonens klass skiter jag i. Har andra problem med det är det just deras problem. Barn kan dessutom hitta hur många skäl som helst att skämmas för sina mammor utöver åldern. I tonåren är väl allas mammor skämmiga typ. 
Så härligt att läsa alla peppande kommentarer i detta diskussionsforum 😀🙏 Jag är själv 37 år och har kämpat i flera år att få vårt första barn, men har ännu inte lyckats och åldern stressar mig. Tack vare att läsa det ni skriver så fick jag lite mindre ångest och stess. Så tack till er, det är så upplyftande att läsa snälla och trevliga kommentarer. Trevlig helg från en som bara var tvungen att läsa i tråden!
Så härligt att läsa alla peppande kommentarer i detta diskussionsforum 😀🙏 Jag är själv 37 år och har kämpat i flera år att få vårt första barn, men har ännu inte lyckats och åldern stressar mig. Tack vare att läsa det ni skriver så fick jag lite mindre ångest och stess. Så tack till er, det är så upplyftande att läsa snälla och trevliga kommentarer. Trevlig helg från en som bara var tvungen att läsa i tråden!
Vare sig för att få behandling mot infertilitet eller att bli mamma. Vi kämpade i 10 år, men gav aldrig upp. Önskar dig stort lycka till och trevlig helg du med. 
Tack 🥹 Jag blev på riktigt tårögd av dina ord!
Vad härligt att det löste sig för er till slut! 🌺
Vare sig för att få behandling mot infertilitet eller att bli mamma. Vi kämpade i 10 år, men gav aldrig upp. Önskar dig stort lycka till och trevlig helg du med.
Tack 🥹 Jag blev på riktigt tårögd av dina ord!
Vad härligt att det löste sig för er till slut! 🌺
En fördel som jag märkt av att bli mamma sent är att jag faktiskt känner mig yngre än mina jämnåriga kollegor med och utan barn. Dels för att jag lär känna fler som är kanske 10 år yngre än mig än jag annars gjort, dels att jag kommer in i en värld av lek, utforskande och äventyr ur barns perspektiv nu - vilket faktiskt gör att jag känner mig yngre!
Jag har heller inga problem att fylla dagarna och nån allmän 40-årskris har jag helt enkelt inte tid med.
Hej
Gick mitt barn vid 40. Känner mig otrillräcklig o är så rädd att hon ska skämmas över att han en gammal mamma. Livrädd för att gå bort i förtid o så svårt att njuta av att jag fick en underbar liten flicka.
Har en 18 åring o funderar på om det är kontrasterna som får mig att känna så?Eller om ni andra äldre mammor oxå känner såhär. Rädd att komma utanför mär det gälker geenskap med andra föräldrar mm
Kidsen hittar alltid på något sätt att skämmas över sina föräldrar, är det inte ålder så är det något annat. Kanske klädstil, humor, hejdå-kramar eller bara existensen.
Ta det inte personligt, det skiljer sig inte så mycket i ålder på dig eller en 35-åring exempelvis, vilket är en ganska vanlig ålder att skaffa barn.