Snart utmattad förälder och nedstämd

Du har fått massa tips TS, men dessa tips kan till största del bara utföras om pappan avlastar dig.

Då får du vara mer tydlig i din frågeställning istället. Dvs -tips på hur får jag energi att axla jobb, hem och barn själva-

Jag har inget bra svar där. Kokain?

Gå ner i tid
Släpp kraven 
Gör veckomeny och storhandla. Då vet man vad som ska lagas och slipper alla svänger förbi affären efte hämtning när ni är trötta.
Har ni ekonomi för det, ha ä hemstad någon gång i veckan el varannan v. 
Be partner gå ner i tid och hjälpa till med hömtning/lämning
Förbered kvällen innan, ta fram kläder, duka bordet till frukost

Förstår att ni vill ha så korta dagar som möjligt på förskolan för ert barn och om ni båda trivs på era jobb vill man ju inte byta. Men med ett barn borde ju på kvällarna, efter att du hämtat och ni ätit middag tillsammans alla tre, du kunna få egen tid från ca18.30. Din man nattar och fixar sen det som behöver fixas hemma. Du kan träna, promenera, träffa en kompis.... Säg att du har 3 såna kvällar och din man 1 (om man tänker mån-tors). Även om man gör något så är man kanske hemma till kl21 och då kan man ha en halvtimme gemensamt, kolla på tv, ta en kopp te eller liknande.

På helgerna finns ju alla möjligheter att ge varandra återhämtningstid. Varsin sovmorgon, ett par timmar för träning. Och ett sätt att socialisera är ju också med kompisar som har barn. Ses på lekplatser, i skogen eller hemma hos varandra. Jag tyckte att umgänget med andra som hade barn var härligt, enkelt och man sågs ofta dagtid utomhus. Grilla eller ha med matsäck.

Förstår att du känner så här, men faktum är att med ett barn som ännu inte är i aktivitetsåldern är livet ganska enkelt. Visst behöver de inte ständig tillsyn när de blir äldre, men då kommer läxläsning, skjutsning, aktiviteter både i veckor och på helger. Och en viss tillsyn förstås ovanpå det.

Tänker att det dock beror på barn. Vårt barn har krävt väldigt mkt från start, tex. Nattningar som tagit timtal, barn som behövt konstant koll då det började försöka gå tidigt och ramlade lätt in i saker som man fick ligga steget före. Satt ned noll sekunder, alltid på upptäcksfärd. Att ta en sån kväll efter jobb gjorde att man var HELT slut, det var liksom tal om minutbevakning konstant. 

Ses med andra barn har vi testat ibland och det kan funka men det var minutövervakning och 100% kontroll varje sekund även där pga hur gärna barnet ville utmana sig själv. Grill hade tex aldrig någonsin funkat.

Vår lösning var att under den tiden helt enkelt köra Familjen Ab. En lämnade, en hämtade. Förlorad arbetstid arbetades in kvällar när en hade nattat och låg kvar med barnet (som sov oroligt och gärna rullade ur sängen) och den andre gick upp och jobbade. På helger lagade en storkok för veckan och en lekte med barnet. 

Superjobbigt ja, men en begränsad tid i livet av att minska andra aktiviteter. Ju äldre barnet blev, desto lättare har det blivit.

Men alla barn är inte likadana.

Förstår precis hur TS känner. 
Vi har ett barn och jobbar båda heltid, men min man pendlar och åker innan förskolan öppnar och skulle i princip kunna hämta precis innan stängning men om hans tåg är någon minut sent är det kört.

Nästan alla hämtningar och lämningar för mig alltså, långa dagar för lillan och inte mycket kväll för någon av oss när vi kommer hem. 
På helgerna försöker vi ta igen familjetid eftersom vi i stort sett inte har någon alls på veckodagarna. Dessutom är det alltid ärenden som behöver göras eller något som behöver fixas hemma. 

Mina råd till ts som gör det lite lättare för oss är: om ni brukar äta tillsammans är det ok att ibland putta i den lilla något snabbt och äta i lugn och ro när denne somnat. Vi brukar ofta ha rester som bara är att värma, eller korv med bröd eller nudlar. 
Köp hämtmat nån dag i veckan eller är ute ( behöver inte vara restaurang utan korvmojen funkar skitbra också)

När jag planerar in att träffa vänner eller aw eller något, gör vi det på vardagar och min man slutar någon timme tidigare för att kunna hämta. Behöver alltså planeras i tid och man får vara beredd på att tiden behöver jobbas igen och därmed ännu längre dagar ibland för honom.
Men på så sätt får vi helgerna tillsammans.

Jo, min partner gör allt han kan. Han har också ett rätt låst jobb egentligen, och kommer ofta hem senare än mig. Men han gör allt han kan för att lämna och hämta barn omväxlande, hämtar han tidigt tar han en sen kväll sen och jobbar in sina timmar. Har också ställt in mkt annat för att vi ska kunna dela på ansvaret så mycket som det går. 

Min kommentar var mer att en del barn inte funkar som den jag kommenterade på beskrev, så alternativet då kanske är att ts partner måste byta jobb under småbarnsåren tex för stt de ska kunna dela på det som nu mest faller på ts. Jag hade inte pallat ts sits och att bara ta med barnet på kompisbesök eller ta sena kompiskvällar hade jag aldrig orkat, det hade inte givit någon avkoppling.

Ja, men du lär behöva hjälp för att komma dit.

Sluta ta på dig fler måsten än du faktiskt måste. Släpp kontrollen och se att den person du valt att skaffa barn med faktiskt också klarar av att ta hand om dem. Kanske inte på samma sätt som du, men på ett alldeles utmärkt eget sätt.

Du gräver din egen grav med dina måsten, och de är sällan måsten. Det är oro och ångest som du hanterar med att skapa dig kontroll över alla situationer så att ingenting någonsin inte går som du tänkt.

Antingen börjar du nu, eller så blir du tvingad när kroppen slår bakut. För det är inte frågan om om du kommer bränna ut dig utan när du kommer bränna ut dig. 

Din man måste också stötta dig i detta och inte backa när du börjar lägga dig i utan helt enkelt säga att han klarar sig själv och be dig gå därifrån. 

Du kan ju välja att inte lyssna eftersom just du såklart är undantaget, den som trots allt klarar det här, men det är du nog inte. 

Var precis som du men sen blev jag sängliggande i nästan 8 månader när kroppen till slut sade ifrån och behövde hjälp med allt. Hjärndimma och total apati. Och vet du vad? Min man har lyckats hålla liv i samtliga barn och hålla mig över vattenytan trots att jag förr inte ens klarade av att låta honom koka ägg i fred.

Din sambo kan ju gå ner i arbetstid. 

Måste ni båda jobba heltid? Det är fruktansvärt jobbigt när man har småbarn. Din man kan väl gå ner i tid så du slipper ha alla lämningar och hämtningar? Har du provanställning är det ju svårt. Men kan du sikta på att jobba mindre så fort du får fast? 

Om ni båda verkligen måste ha heltid, fundera på sånt som kan underlätta åt andra hållet. Matkassar, hemkörning av mat, städhjälp, barnvakt etc.

Och man måste absolut inte fundera på syskon då ens barn bara är 1,5 år. Jag har 4 respektive 6 år mellan mina barn. Det blir mycket enklare att ha flera barn om man låter den ena växa till sig lite först.

Varför kan inte din gubbe gå ner i arbetstid? Alternativt byta jobb så han antingen kan jobba hemifrån vissa dagar eller kan skippa pendlingen. Er situation låter helt ohållbar, ställ krav på att han steppar upp och tar sitt föräldraansvar så att du kan fokusera på ditt nya jobb. Ingen gynnas av om du går in i väggen och där kommer du hamna om du inte sätter stopp nu.

Häng inte upp dig på att folk pratar om jämställdhet, fast du ville ha tips på återhämtning. Att försöka använda återhämtning som metod i din situation är som att sätta plåster på ett sår. Det människor pratar om kring jämställdhet är inte politiskt, det handlar om att förhindra att såret uppstår!

Jag och min man har haft liknande grundförutsättningar som ni fast jag har varit Ledig en dag i veckan. Att vara hemma en dag var inte främst för min skull utan för barnen. Det är långa dagar för små barn på förskolan och jag ville ge dem chans till återhämtning mitt i veckan. Jag är fullt medveten om att inte alla har denna möjligheten och lägger ingen värdering i det. Problemet för mig var att de andra dagarna var precis så stressiga som du beskriver.

Vi löste det såhär:
En dag i veckan hämtar min man, han jobbar in tiden senare under veckan/ helgen när det passar. Han hämtar dem vid 14 denna dag, vilket kortar dagen för barnen. Detta gör att jag kan jobba extra länge denna dag (om jag vill) eller så kan jag boka klipptid, fika på stan eller vad jag nu är sugen på. Jag kan släppa barnen. 

Beroende på vad för jobb din man har, kan ni göra något liknande? Om han inte kan jobba in sin tid eller jobba hemma någon kväll så kanske han kan gå ner i tid 10% t ex. Jag tänker att det kanske är svårare för dig med en provanställning. 

Kan du gå ner i arbetstid hade jag gjort det ett tag. Inte värr att bli utbränd.. eller du och din man dela på att gå ned i tid .

Och man kan ju också stanna vid ett barn och inse sina begränsningar. Men inte alla verkar kunna det tyvärr.