När ska man få tänka på sig själv?
Känns inte som någon förstår hur dåligt jag mår och hur sjuk jag har blivit. Jag har försökt förneka och bara köra på men jag är riktigt psykiskt sjuk.
För några år sedan gick jag in i en djup depression som jag inte ville erkänna för mig själv. Tog lång tid innan jag sökte hjälp. Fick utskrivet antidepp och gick på det ett tag tills jag kände mig bättre. Var aldrig sjukskriven under tiden och har alltid jobbat på som vanligt och försökt dölja mitt mående. Nu har det dock blivit så mycket värre och vet inte om jag har både utmattningssyndrom och depression.
Jag har tankar på d*den varje dag, ångest så fort jag lämnar hemmet för att gå till jobbet och såhär har det varit i ca 5 månader. Jag har sagt upp mig från en fast tjänst men en lön som jag klarar mig bra. Jag har inte hittat något nytt jobb men söker för fullt. Har varit på en arbetsintervju och blivit kontaktad från ett annat ställe. Dock känns allt så meningslöst och känner att jag lika gärna kan skita i det eftersom jag mår som jag mår.
Något som får mig att må ännu mer dåligt är att ingen verkar förstå hur illa det här. Min mamma tycker det är katastrof att jag bara sa upp mig och får hela tiden höra att det bara är att bita i det sura äpplet. Men att jag knappt orkar eller vill l*va längre verkar inte gå in hos henne. Hon vill inte se det. Jag ska tänka på allt annan än mig själv.
Hur ska jag få henne att förstå? Går det ens när man försökt gång på gång? Jag har sökt hjälp igen från vården och sagt ärligt hur jag känner varje dag men får bara utskrivet antidepp och sen är det inte mer med det.