Hur träffar man nån ny som ensamstående mamma?

Inte alls. Skulle säga tvärtom. De flesta vill väl inte bli bonuspappa, oavsett ålder.

Tror du utgår från din världsbild, i din ålder.

Till TS vill jag säga:
50% av alla äktenskap går i skilsmässa, det finns många singelmän därute som redan har barn/inte har barn men är frånskilda!

Finns några som heter Hinge, Bumble osv

Annars testa happypancake 

Eller börja jobba i en mansdominerad bransch, typ teknikbransch, då tjänar du dessutom bättre 

Framför allt inte till 4 ungar. Det säger sig självt att tiden som hon kan satsa på mannen är minimal. Det finns bättre att hitta.

Män som direkt skriver "lust att ses? kanske inte är så fel ute då. Du får skriva som andra kvinnor gör, att de vill ses snabbt och inte ha mejlvänner.

Har jag missat något, är du ts eller varför svarar du som att det är dig folk ger råd till?

Ge upp Tinder. Det är få som läser profiler, det är till för snabba kontakter och sex. Testa Happy Pancake eller något istället. Jag tycker definitivt man ska vara öppen med att man har barn och vill ha fler för att det inte ska behöva bli långdragna chattar med personer som inte är intresserade av någon med barn. Kanske träffa en man som själv är småbarnsförälder och ta det långsamt framåt. En barnfri person tror jag inte är en hit när man själv har småbarn, de kommer inte att fatta.

Jag hade inte heller velat dejta en kvinna som är ensamstående med ett så litet barn. Av flera skäl.

- Det är avskräckande att det inte finns någon pappa i bilden. Vad hände egentligen (inget du ska svara på här utan jag menar att det är en fråga man ställer sig).

- Det är avskräckande att någon framstår som så desperat att hon måste ge sig ut i dejtingvärlden trots att hon har ett blöjbarn som hon dessutom har ensam vårdnad om. 

- Det är avskräckande att du redan är på jakt efter en ny pappa till ett nytt barn. 

- Man vill inte bli en bonusförälder, vilket man helt oundvikligt kommer att bli när man träffar någon med så små barn.

- Det går inte att dejta någon med småbarn på lika villkor om man själv inte har det. Svårt att vara spontan, känna sig fram och ta det lite planlöst när det finns barn vars behov alltid ska gå i första rummet. Det måste liksom bli seriöst väldigt fort om det ska vara något alls - och tar det slut kan det bli en stor sorg för både barn och förälderns partner att den relationen försvinner.

Nu säger jag absolut inte att du inte "får" träffa en ny partner, men jag skulle kanske inte rekommendera att man forcerar fram det.

 

Jag är inte ts men sitter i samma sits. Jag svarar de som vänder sig till mig och ställer följdfrågor där jag undrar något, precis som i vilken tråd som helst.

Ts har ETT barn, inte fyra.

Haha jaa lite bättre lön vore inte helt fel :) Testar HP nu, iaf bättre än Mötesplatsen.

Jag skulle gärna vara bonusmamma. Jag älskar barn. Finns säkert män som är som mig.

Jag har varit ensamstående. Jag har tre barn och två har diagnoser. Jag själv har också diagnos och är sjukskriven. Ett riktigt bottenskrap låter det som. Eller hur?! Aldrig nånsin trots detta har jag haft svårt att få män. Snarare tvärtom. De faller som furor och vill mer än mig. Jag vet inte vad hos mig det är de blir kära i men så är det iaf. Nu har jag en stadig sedan två år och han är kanon med barnen och avgudar mig. Jag förstår att jag haft tur. 

Been there, Done that. ALDRIG mer en ensamstående mamma.

Killar i 20 och 30-års åldern som inte har egna barn (jag drar inte alla över en kam nu men det gäller många) är ofta rädda eller tvekande inför bonuslivet? 

Killar i den åldern eller äldre som är ensamstående pappor är förbi det där stadiet och vet vad föräldraskap innebär att barnet/barnen alltid går först, att man får ge upp vissa saker, men framför allt att livet inte upphör med barn? 

Testa med att vara tydlig med att leta efter ensamstående pappor? Dom har ofta en annan förståelse och inställning, och fattar varför du inte alltid sätter dom i första rummet?