Vän vill inte umgås pga att jag är gravid

Jag är inte det minsta ledsen för att min vän inte delar min lycka, herregud, det är inte det jag skrivit alls. Det är naturligtvis inget jag förväntar mig. Utan det faktum att hon inte vill vara en del av mitt liv alls tills hon känner för det igen. Vi behöver över huvud taget inte ens beröra ämnet om min graviditet osv, men att hon inte kan tänka sig att finnas där för mig i andra situationer. Vi är fler med sorg, av andra orsaker. Men medan min mamma ligger på hospice har jag ändå kunnat finnas där sena kvällar och tidiga morgonpromenader för att hon ska har behövt prata, gråta och reflektera. Att nu då säga att hon kommer försvinna tills vidare, nej det kommer faktiskt inte bara okej att komma tillbaka om ett par månader, om ett år eller fem. 

Ja där är vi olika.
För mig är vänskap att både kunna finnas i glädje och i sorg...Det är för mig att vara del i varandras liv...
Min bästa vän blev gravid (som genom ett mirakel) precis när jag på allvar förstod att det var kört för min del....Att få glädjas med henne räddade mig ur min egen sorg...

Men alla är vi olika..

Jag hade heller aldrig accepterat en vän som valsade in och ut ur mitt liv på helt egna premisser och att jag bara skulle stå stand by. Ditt liv är också viktigt ts. Jag hade möjligtvis haft mer förståelse om hon inte hade barn alls, men hon har ett barn. Fine, då får hon säga upp vänskapen om du inte betyder mer än så för henne, men då får hon också finna sig i att vänskapen tar slut där, för alltid. Att ha sorg är en sak, det får man ha, men att förvänta sig att hela världen ska gå ner på knä och göra avkall på sin egen familjebildning är ju hutlöst. Låt mig gissa att hon inte var särskilt empatisk under alla dina år med sekundär barnlöshet?

Gör så du, så passar jag på att anmäla dig och dina inlägg så länge.

Nej. Inte helt oempatisk, men den situationen hade hon då svårt att sätta sig in i, eftersom jag redan hade ett barn. Och det säger jag inte så mycket om, fattar att man kanske inte greppar det förrän man är i den situationen själv. Grejen här är ju att jag varit i hennes situation, i många år, och som sagt så fattar jag att detta är tufft. Men jag kan inte riktigt se vilken vänskap vi kan ha om hon bara försvinner och sen dyker upp igen någon gång i framtiden. Ska då allt vara som vanligt? Ska hon aldrig vara en del av mina barns liv? Eller om hon lyckas övertala sin man till ett barn till, eller skaffar barn med någon annan, är vi vänner igen då?

Jag hade ärligt talat blitt arg och sagt att jag inte kommer sitta och vänta på henne. Att om min Lycka inte är värd något i hennes ögon så är det ingen hälsosam vänskap.

Jag är inte arg, men besviken. Och jag hade varit helt ok med att inte ens prata om min graviditet, och när jag blir större skulle det vara helt ok att bara prata på telefon om hon ville. Men det är väl bara att inse att det tar slut här, jag kommer ju inte kunna gömma mitt andra barn för all framtid.

Som du beskriver henne så verkar hon vara väldigt ego-centrerad och överdramatisk. Förstår att du är ledsen att er vänskap är på väg att ta slut, men handen på hjärtat- är hon verkligen en vän som ger lika mycket som hon tar? 

Riktiga vänner blir glada för ens skull. Inte att man missunnsam. 

Jag har varit på båda sidor, på sätt och vis. Efter en abort som jag verkligen inte ville genomgå så var jag helt livrädd att någon i min närhet skulle bli gravid för jag förstod inte hur jag skulle klara av att hantera min egen sorg då. Efter ca 7 mån såg livet annorlunda ut och då blev jag gravid på nytt. Lyckan var total, men min närmsta vän valde då att bryta kontakten pga att hon själv hade en så stark längtan. Såklart respekterade jag det, fastän jag också blev väldigt ledsen. Det var ju då jag behövde en vän. Men jag kan inte klandra någon då jag själv hade agerat likadant. Nu när bebisen är lite större har vi fått upp kontakten igen. Och min egen erfarenhet är att det är gravidtiden och den första bebistiden som är värst. Jag tycker din vän är väldigt modig som vågar säga till. Hör med henne om ni kan ha tex sms kontakt så länge ni inte pratar något om barn eller graviditet. För mig hade det fungerat, men alla är ju olika ❤️