Någon som lever med diagnosen dystymi?

Jag har levt med dystymi sedan jag var ungefär 9 år, så i snart 20 år nu. Jag fick diagnosen vid 16.

Jag har inte direkt fått någon hjälp av vården.De enda de hade att erbjuda var läkemedel och 10 omgångar kbt för att "lära känna sig själv". Jag tar inte läkemedel. Jag testade då i 10 månader men jag mådde sämre med än utan.

Det går upp och ner. Vissa daga är bättre än andra.

Jag mår bättre av att ha ordentliga rutiner, äta rätt för mig, ha djur omkring mig, lyssna på musik, röra på mig ordentligt varje dag, träna rejält ett par gånger i veckan och ha någon slags social interaktion varje dag, även om det är pyttelite. Om jag tummar på dessa glider måendet neråt extra mycket.

Vardagen går som måendet, upp och ner.

Har fått både bra och dålig hjälp/vård genom åren. Man är ganska utelämnad och mött de som bryr sig och de som varit ganska ointresserade av min situation.

Tar tre läkemedel och kommer snart sätta ut ett av dem för att testa ett annat.

Livet känns ofta väldigt märkligt och ibland overkligt. Som om det pågår, men att jag aldrig kommit in i det fullt ut.

Alkohol fungerar inte och jag använder heller inte tobak, Motion och aktivitet är såklart bra, stillasittande går sämre,

Tänker att någon form av motion är nästan ett måste. Är det dessutom gruppträning så kommer man dessutom lite i kontakt med andra människor.

Knepigt med mediciner. Finns de som gör en lugnare, men som samtidigt gör en tröttare och mindre aktiv.

Något läkemedel fungerar toppen för någon och sämre för någon annan. Individuellt.