Bryta upp något som egentligen fungerar bra

Som du själv är inne lite på.. hur kul är du själv att leva med? Ni har ju båda lika mycket ansvar för att driva relationen framåt . Hur stor är din del i att äktenskapet känns trist? 

Det är inget fel på att vilja rå sig själv även inom ett förhållande men det måste ju också finnas en vilja att ge och ta samt kompromissa i ett äktenskap. Kommunikation är jätteviktigt , hur ska han annars kunna uppfylla dina önskemål? Och tvärtom.. 

Börja med att prata med varandra. Säg vad du saknar mellan er och se vad han svarar.

Rådgivning för dig själv kan ju vara en idé innan du tar några drastiska beslut. Ibland kan ju tomhet,tysthet och tristess bero på andra orsaker man inte alltid tänker på så det är ju bättre att rota runt i livet innan man kanske tar förhastade beslut. 

Om man inte kommunicerar med varann är det kanske inte så konstigt om relationen dör? Varför valde du din nuvarande partner, om ni är så olika? 

Du verkar ha svårt att bestämma dig för vad du behöver och vill ha ut av livet och en relation. Utan klarhet har du gett dig in i ett andra äktenskap....

Sedan verkar ni båda brista i att vårda er relation och den kärlek som en gång fanns.

Jag tänker att du kanske vara särbo, men då är frågan vad ert förhållande ska grunda sig på när det varken finns kärlek, samliv eller gemensamma sociala behov.

Singel kanske då...
Men du uttrycker ändå behov av någon form av relation...

Men det som verkar halta mest allvarligt i ert förhållande är bristen på kompromisser mellan era olika behov.
Kompromiss mellan att ni går ut ihop, han går ut med vänner, du umgås med dina vänner, ni bjuder hem både dina och hans vänner, ni båda har egentid med egna intressen. Men ert torftiga förhållande kanske inte gör det värt att kompromissa längre.

Min slutsats är att du måste komma fram till det jag inleder detta inlägg med, vilket ingen här kan hjälpa dig med. Sedan får du utgå från det och göra vad som krävs.

Jag tycker du låter väldigt velig. Du skriver att du längtar efter en kärleksrelation men samtidigt så avvisar du alla hans försök att umgås med dig. Hur ska du ha det egentligen? Sex 2ggr per år är ju katastrof, och att du är den som avvisar. Vill du inte ha sex eller vill du inte ha sex med honom? Och du känner behov att öppna dig men har slutat för att han inte gör samma sak tillbaka. Människor är olika och hur ska han kunna få chansen om du inte ger honom den?

Du kanske passar bättre som singel och ha en särbo du träffar när du känner för det? 

Nu är det svårt att döma er efter ett inlägg så ta det jag skriver med en nypa salt. Men som du skriver tycker jag mer synd om maken. 

Köp en husvagn och slå upp den på camping. Åk dit då och och ladda batterierna. Om du aldrig vill gå ut och göra saker med din man så kommer han att tröttna. Det bästa är att göra slut om du inte har ork eller  viljan att umgås med honom. Var glad att han vill göra saker med dig. Många hör slut för att deras bättte hälft aldrig vill göra något.

Jag är velig. Senaste åren är det jag som tagit initiativet och vi har pratat om att han också behöver ta initiativ men inget händer så nu har jag slutat också. Jag avvisade honom förut för kanske 4 år sedan för att jag tyckte han inte tog in hur jag ville ha det sexuellt utan blev kränkt av att han inte kunde läsa av mig. När jag pratade om det blev han tyst och sur och det var uppenbart att han inte uppskattade min feedback. Och ja jag försökte göra det på ett sätt som inte tryckte ner vad han gör utan mer hur jag skulle vilja ha det.

Han är också supersnäll men också ganska osjälvständig och vill ha min åsikt i allt vilket är tröttsamt och förmodligen det som gör att jag vill ha space.

Om ett sätt att försöka nå fram.i kommunikation inte fungerar så får man testa andra sätt tills man når fram.

Att båda lägger ner löser inga problem alls utan skapar bara fler problem och fler frustrationer. 

Det handlar inte om att få sin vilja fram utan att kunna mötas i förståelse och kompromiss.  Och kompromissa handlar om att nå fram till en lösning som båda känner är gott nog. 

Om du vill ha sex med honom så ha då sex och njut av närheten och det intima och använd ord, händer och kropp för att kommunicera där och då.  Hur ska han kunna lära sig om han inte får chansen att testa sig fram och förstå vad du menar? Att lära sig nytt inom sex kräver tålamod, övning och massa tid. Och det gäller ju även dig. Du kan inte begära att han ska prestera som du vill efter lite prat och några gånger av avvisande... eller hur? Hur ska han kunna det liksom...

Samma gäller initiativ till annat . Ge honom uppdrag att fixa . Hjälp honom att bli mer självständig istället för att bli sur och  lägga ner och avvisa allt. 

Du säger att ni har det bra ihop , fokusera på dom bra bitarna och ta till er det som faktiskt fungerar. Kanske fundera extra noga över vad som funkar och ta med det som hjälp till dom bitar som funkar dåligt. Vissa saker klarar ju ni faktiskt av tillsammans, hur kommer det sig? 

Kom ihåg ni är ett team och inte varandras fiender...

Superfina tips, ska lägga ner stoltheten och gräva djupt och försöka lite till. Jag har mycket att förlora och tror mycket av min vilja till att rå mig själv är lite flyktbeteende. Människor är så jobbiga

Med det sagt så är du själv en av dom jobbiga människorna....right?  

Flyktbeteende är något du bör jobba med givetvis. Du har ju nu lärt dig genom två äktenskap att det inte fungerar att fly så fort något är lite besvärligt.... det är ju inte så man löser sina vuxna problem.  Och en tanke.. att försöka fly från dig själv resulterade ju i att du gifte dig en gång till...

Det var dock helt rätt att jag skilde mig första gången. Kan vara det bästa jag gjort och jag var lika velig då. Borde gått tidigare så jag är snarare en som står ut än tar beslut. 

Men om ert förhållande egentligen är bra, varför inte koncentrera dig på det som är bra?

För om det som är dåligt är så dåligt att det överskuggar det som är bra, då har ni inget bra förhållande. 

 självklart kan skilsmässan vara bra för dig men min tanke var nog lite att om du är en velig person som alltid väljer att fly från olika saker så kanske det även betyder att du faktiskt flydde IN i dessa äktenskap istället för att ta itu med dig själv och anledningen till att du har flyktbeteende.  
Du kan nog behöva läsa på om aknytningsmönster och lära dig andra sätt att tackla vardagens jobbigheter istället för att bli triggad och fly. 

Snälla du, separera omgående. Inte för din skull, men för din mans skull. Var inte egoistisk. Han förtjänar någon som uppskattar honom och kan dela livets goda med honom. Som bonus får du hur mycket egen tid du vill.
En del män kämpar på ända in i kaklet ibland på sitt eget vid, i tro och hopp om att allt ska bli bättre. Enda resultatet är två olyckliga människor. Ju längre du drar ut på det, desto mer knäckt blir han initialt, tills han fattar att det var nog det bästa som hänt på länge.
Hoppas du finner vad du söker.