• Anonym (Siv)

    Svärmor förstör mitt liv

    Här kommer ännu en tråd om en galen svärmor som lyckas förstör sin son och svärdotters liv. 


    Jag och min sambo har varit tillsammans i 7 år, vi är gifta och har ett barn ihop och jag har ett sedan innan. 
    Jag ska försöka göra en lång historia kort.. Redan när jag precis hade träffat min man varnade han mig för henne och berättade att hon inte är helt mentalt frisk. Idag har vi har starka misstankar om att hon har någon narcisstisk störning men i början berodde alla hennes problem på att hon "har levt ett så svårt liv" och det är bara synd om henne så därför måste man bita ihop. När min man var barn bodde svärmor med en man där de slog varandra mycket och det var våldsamma bråk dagligen. Min man blev uppmanad som barn att inte berätta för sin pappa om det helvete han levde i som barn och han fick rollen som psykolog tidigt till sin Mamma. Den rollen har han tyvärr än idag och hon är extremt besatt utav honom. Hon har ett väldigt manipulativt beteende och får honom att tycka synd om henne, trots att inget händer henne. Hela hans släkt går på tår runt omkring henne och alla vet om hur hon är men ingen sätter ner foten, och inte heller min man. För vår del började det eskalerar efter ca 1 år efter att kag och min man träffats. Då letade vi hus och hon blev som helt uppslukad av detta. Alla hus jag var intresserad av hatade hon och rinde till min man hela tiden för att se till så att det inte blev de husen. Hon skickade mängder med annonser på hus som vi båda inte var intresserade av och varje gång vi berättadd för henne att vi inte ville kolla på "hennes hus" behövdes minst 3-4 timmar (ibland dagar) för att kunna redogöra för henne varför. Detta sättet håller i sig. Hon kan inte acceptera våra beslut och varje gång måste min man resogöra för henne om våra beslut, om precis allt. Klädersval till barnen, mat till barnen, hur vi sover, vad vi gör på semstern, vilka transportmedel vi väljer, städning, trädgård, vårt val av att skaffa hund (hon är jätte rädd för hundar så varje gång försöker hon få mig "att förstå" hur farliga hundar är och hur oansvariga vi är mot barnen för att vi utsätter dem för så stor fara) mitt val av utbildning, när jag tränar osv osv.. Hon kommer också hem oinbjuden och stannar hela dagen. Då pratar hon KONSTANT, hon bryr sig inte ens om att få ett svar och avbryter oftast innan någon ens har hunnit svara. Hon har dessutom bara tre samtalsämnen, hur fantastiskt ryssland är, hur fantastiskt hockey är och cancer. Det leder till att när hon är här pratar jag och min man inte med varandra eftersom hon blir arg eftersom hon inte får prata. Hon har också favoriserat det ena barnen och behandlar henne som em bebis, trots att hon är 4 år. Hon bär på henne hela tiden, pratar med en sjukt gaggig röst och matar henne. Hon ger henne också olika sjukdomsdiagnoser, trots att hon är helt frisk, varje gång hon är här vilket gör våra barn rädda. Hon ljuger också för dem och försöker få sin vilja igenom genom våra barn, eftersom hon inte kan acceptera ett nej eller kanske. När hon är här klipper hon dessutom ner mina växter (kan inte ha växter eftersom det gör att det finns mer fästingar som kam döda barnen, jag är väldigt oansvarit som inte inser det), byter mattor, ändrar gardiner, möblerar om och organisera om i köket, hallen, bland kläder i garderoberna, ändrar plats på lampor osv. Ibland har hon även åkt hit och gjort det när vi inte varit här. Vi har sagt till henne att sluta men då blir hon arg och får det till att jag är korkad som inte förstår att hennes sätt är det absolut bästa och enda sättet. Jag är även en hemsk människa som manipulera hennes son så att han inte vågar säga till mig att vi måste göra på hennes sätt. Dessutom ringer hon alla hon känner och berätta detta (tur var vet ju alla hur hon är så ingen blir påverkad men det tar så himla mycket energi från oss alla). När hon kommer hit så kan hon också gå rakt förbi mig och säga till min man att de måste diskutera saker, då låser hon in sig med honom och ältar hockey, hennes väldigt sjuka kärlek för Ryssland eller cancer. Min man mår också väldigt dåligt över att behöva föra hennes eviga ältande men han har "inte hjärta" att säga till henne eftersom hon uppebart har en störnign och har haft en jobbig upplevelse i sitt liv. Hon vill ses hela tiden och en gång i veckam minst, ibland blir det 3-4 gånger på en vecka som hon nässlar sig in utan att vi godkänner det. Till exempel har hon vägarna förbi och ska bara lämna något, och då också stanna hela dagen. Hon kör mycket med "min familj och du" - stilen i alla lägen vilket äcklar mig eftersom jag inte vill ha henne i mitt liv alls. Mår så sjukt dåligt av henne att jag de senaste 3 månaderna har varit sjukskriven pågrund av utmattning eftersom hon är så stor del av vårt liv. Jag vill leva med min man och orka vara en bra mamma och göra ett bra jobb på jobbet men hon tar all min energi. Min man och jag har ett jätte bra förhållande för övrigt och jag älskar honom jätte mycket men hon börja bli för mycket för mig. Min man förstår min känslor men vill inte bryta med henne, vilket visar på att vår familj inte är viktigast. Jag har sagt att jag inte klara mer och att hon inte kan komma hit mer men att han och barnen kan träffa henne (även fast jag inte är helt trygg med att barnen är hos henne eftersom hon manipulerar dem och har massa galna sjukdomsdiagnoser till vårt barn och behandlar dom allmänt konstigt), men detta gjorde ju såklart min man väldigt ledsen. Även fast han säger att han förstår så blir det ändå till att det är jag som gör fel som inte kan se hur synd det är om henne och hur ledsen det får honom att bli när jag säger så. Alla bråk vi har haft har handlat om henne och ja kan inte se hur detta kan lösa sig. Just nu har min man semester i 4 veckor och 5 dagar av semestern är de iväg på en resa tillsammans. Jag var inbjuden men var inte så sugen på att följa med och höra hennes gaggande och bli kritiserard för allt jag gör. Dessutom blir hon ofta mer manisk i sådana här tillfällen när det händer något utöver det vanliga vilket gör henne ännu värre. Min man säger att han har förståelse för att jag inte ville följa med men på något sätt är ja ändå the "bad wife" som inte "kan bortse från min och svärmors konflikt" så att "barnen kan få en kul upplevelse". Kan inte se hur vårt förhållande att kan fungera men är rädd för att lämna eftersom jag är rädd att hon på något sätt tar barnen ifrån mig.. Just nu är både min man och kag deprimerande pågrund av henne, ändå är det värt att ha kvar henne i våra liv enligt min man. 
  • Svar på tråden Svärmor förstör mitt liv
  • Anonym (Ui)

    Jag hade lämnat den familjen för längesen, för mina barns skull. 

  • Anonym (GD)

    Det enda som är begripligt är att hon är mer intresserad av sitt barnbarn än ditt barn sedan innan.
    Det hade jag också varit.

    I övrig... not so much.

    (orkade inte läsa hela långa texten, men tror inte det behövs.)

  • erikaABC

    Ts, beställ tid på familjerådgivning. Det här klarar ni inte ut själva. 

  • Anonym (normalisering)

    Din man har växt upp med henne och även om han inser att hon är knäpp så har han ändå genomgått någon form av normaliseringsprocess där han inte till fullo ser allvaret i den misshandelssituation han befinner sig i mot sin mamma. 

    Jag hoppas att du kan få med honom på familjerådgivning och att han med hjälp av det kan komma till insikt om att han behöver skydda sina barn från sin mamma på det sättet som han själv borde ha blivit skyddad från henne som barn. 

  • Mymlan82

    Jag skulle satsa på något av detta, för det är så pass allvarligt att det inte kan ligga på ert ansvar att reda ut det med en så uppenbart sjuk människa:
     
    × Ringa Soc anonymt för att få råd från dem.
    x Ringa polisen och rådgöra. Psykisk misshandel är ju också olagligt. 
    x Prata med läkaren som sjukskrivit dig. På hälsocentralen där jag jobbar åker de ibland hem till folk med akut psykisk ohälsa och omhändertar hen enligt LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård). Det låter som hon är en solklar kandidat för detta. Kanske går det att ringa och prata med någon inom öppenpsykiatrin också och få råd hur ni ska göra - de lär ha varit med om liknande innan.

    Framför allt: om din man älskar sin mamma så måste han ju ändå vilja att hon får hjälp. Hon mår ju inte heller bra! Antipsykotisk medicin, lugnande, någonting borde kunna hjälpa henne. Ni löser inte detta hur ni än pratar med henne, hon är sjuk och behöver medicinsk hjälp. 

    Om hon inte kan ta hand om sig själv o hemmet ser illa ut kan ni också socanmäla henne så man den vägen får upp ögonen för hennes hjälpbehov. 

    Lycka till!

  • Goneril

    Trots att det hela är lite tragiskt kunde jag inte låta bli att småle åt TS beskrivning av en fullständigt manisk tant som tar sig för att styra och ställa i andras hem. Det jag undrar är om någon alltid är hemma så att hon kan komma in, när som helst? Är det inte så att ni arbetar under dagarna? Då borde hon ju inte kunna komma in. Någon nyckel till ert hus ska hon inte ha, den får hon lämna tillbaka. Hon ska ringa innan hon dyker upp och kolla att det är OK. Jag hade nog satt mig vid datorn eller börjat arbeta med något, vad som helst, putsa fönster eller dammsuga, och bett henne hjälpa till. När hon kommer med sina påståenden hade jag bara sagt " Hm, Hm, jaja" och nickat. Sedan hade jag sagt: "Snart kommer min kompis, han vill visa sin nya pitbull-terrier så då kanske det är säkrast att du åker hem". 

  • Anonym (Kii)

    Det är din man som måste sätta stopp, arma stackare. Som du beskriver det låter han henne hålla på så här. Vem vet, kanske är det för att han vet vad som händer om han gör henne arg? 

  • Anonym (Siv)

    Tack för alla svar. Det var väldigt behövligt att ventilera mig och var ganska bra att skriva ner det (finns ju massa mer händelser men en ganska nära summering av det hela).
    Senaste veckorna har varit väldigt tunga. Min man tyckte att det var det känslomässigt svåraste han har behövt höra när jag sa att hon inte ka komma hit mer pågrund av att jag mår för dåligt av henne och att jag inte är villig att lägga all min energi jag har på henne. Jag ser det som: varför hålla fast vid en relation när det bara gör en illa, oavsett om det är svärmor eller någon annan... Jag har som mål att må så bra som möjligt i mitt liv och det blir minst sagt svårt när situationen är som det är med svärmor. Jag och min man har bestämt att försöka med parterapi. Ska föröska att inte ha några förväntningar alls om det utan bara ta det som det kommer, kanske blir det bra eller så blir det inte det. Känns som rätt beslut just nu iaf. Just nu är det väldigt stelt här hemma mellan mig och min man, men ska försöka släppa detta nu för nu har vi gjort en del saker som kan göra situationen bättre. Dags för annat fokus och försöka göra stämningen bättre här hemma. Hur allt utvecklas med dessa åtgärder märker vi helt enkelt..
    Tack igen!

  • nihka
    Anonym (Siv) skrev 2023-07-01 16:35:16 följande:

    Tack för alla svar. Det var väldigt behövligt att ventilera mig och var ganska bra att skriva ner det (finns ju massa mer händelser men en ganska nära summering av det hela).
    Senaste veckorna har varit väldigt tunga. Min man tyckte att det var det känslomässigt svåraste han har behövt höra när jag sa att hon inte ka komma hit mer pågrund av att jag mår för dåligt av henne och att jag inte är villig att lägga all min energi jag har på henne. Jag ser det som: varför hålla fast vid en relation när det bara gör en illa, oavsett om det är svärmor eller någon annan... Jag har som mål att må så bra som möjligt i mitt liv och det blir minst sagt svårt när situationen är som det är med svärmor. Jag och min man har bestämt att försöka med parterapi. Ska föröska att inte ha några förväntningar alls om det utan bara ta det som det kommer, kanske blir det bra eller så blir det inte det. Känns som rätt beslut just nu iaf. Just nu är det väldigt stelt här hemma mellan mig och min man, men ska försöka släppa detta nu för nu har vi gjort en del saker som kan göra situationen bättre. Dags för annat fokus och försöka göra stämningen bättre här hemma. Hur allt utvecklas med dessa åtgärder märker vi helt enkelt..
    Tack igen!


    Om din man tar detta på rätt sätt kanske han också inser att det inte heller är optimalt för hur han mår att ha en så oerhört kontrollerande mamma.

    Det är också viktigt att han inte rapporterar till sin mamma om det som sägs under er parterapi. Parterapi, inte trioterapi för garanterat kommer hon att vilja pumpa honom. Så ta upp med din man innan ni ens börjar att det verkligen är er terapi och att han kanske inte ens ska berätta för mamma att ni går. Lycka till!
    Om du vill få tillbaka min röst Kristersson, får du ge SD foten!
  • Agda90
    Anonym (Siv) skrev 2023-07-01 16:35:16 följande:

    Tack för alla svar. Det var väldigt behövligt att ventilera mig och var ganska bra att skriva ner det (finns ju massa mer händelser men en ganska nära summering av det hela).
    Senaste veckorna har varit väldigt tunga. Min man tyckte att det var det känslomässigt svåraste han har behövt höra när jag sa att hon inte ka komma hit mer pågrund av att jag mår för dåligt av henne och att jag inte är villig att lägga all min energi jag har på henne. Jag ser det som: varför hålla fast vid en relation när det bara gör en illa, oavsett om det är svärmor eller någon annan... Jag har som mål att må så bra som möjligt i mitt liv och det blir minst sagt svårt när situationen är som det är med svärmor. Jag och min man har bestämt att försöka med parterapi. Ska föröska att inte ha några förväntningar alls om det utan bara ta det som det kommer, kanske blir det bra eller så blir det inte det. Känns som rätt beslut just nu iaf. Just nu är det väldigt stelt här hemma mellan mig och min man, men ska försöka släppa detta nu för nu har vi gjort en del saker som kan göra situationen bättre. Dags för annat fokus och försöka göra stämningen bättre här hemma. Hur allt utvecklas med dessa åtgärder märker vi helt enkelt..
    Tack igen!


    Vad bra att ni har tagit tag i det här även om det känns jobbigt.
    En sak som jag tycker du ska ta upp på terapin är att din man skulle må bra av att gå i terapi själv. Han har ett jäkla bagage med sig från sin barndom och det spökar fortfarande. Han kan ju inte sätta ner foten mot sin mamma utan låter henne köra över alla. Han behöver släppa sin mamma och våga stänga dörren för henne. 

    Terapi är ingen magisk lösning men det är en väldigt bra start!
    Om det inte klickar med din ni börjar gå till så leta rätt på någon annan. Med rätt terapeut kan terapi vara en fantastisk nyckel till bättre mående!
Svar på tråden Svärmor förstör mitt liv