Så här ser jag på det: Det är oftast så här otrohet kommer fram eller att den som blir anklagad för otrohet håller dörren på glänt för andra. Att man antar att vissa regler gäller i en relation såvida inte uttalat annat. Smussel är en sak, steg 1 till vad han gjort för fel. Sen kan han inte erkänna det, steg 2 vad han gjort ytterligare fel.
Hade han varit öppen med vad han gjort hade TS aldrig blivit misstänksam, anat något från första början och inte börjat söka efter bevis bakom hans rygg. Förr utan den här tekniken gjorde man på andra sätt för att få reda på det. Det första felet är ändå han som har gjort, sen har TS gjort sitt fel (i syfte att få veta). Vem har gjort mest fel här? Tycker jag är TS pojkvän OM de tidigare pratat om, kommit överens om vad för slags relation de har, vilket jag antar att de gjort, och att man ska vara trogen. Vissa kan försvara sig med att bara för att de inte säger något, tar fram det till ljuset, så har de inte ljugit, men varför då inte säga något om det? Lika regler ska gälla för båda. Handlar om ömsesidig respekt. Att han nekar till att det är han som gjort detta gör att kanske den lilla, lilla chans han hade att reparera skadan blir ett minne blott.
TS, lämna. Det här kommer bara bryta ner dig om du stannar. Du kommer må dåligt. Du ska inte acceptera de här villkoren i en relation om du inte är som han är. Han ska ha någon som är som han är, eller vara singel, då han inte uppvisar någon ånger, skuld, ansvarstagande, empati eller respekt för dig. Du ska hålla dig till din nivå, kvalité av tjej som du är i ett förhållande, finns massor av killar där ute som också är trogna och som är relationsmaterial som uppskattar någon som dig. Få inte han att tro att han skulle representera alla killar och att detta är något du bara måste kompromissa med, leva med. Det är inte sant. Du är en ung kvinna och i början av ditt vuxenliv och kärleksliv, det här kom till en dålig start, men du kan förändra det genom att inte acceptera det något mer och gå vidare.
Jag har själv varit i en relation där vi började inse var för sig att vi inte var rätt för varandra. Innan vi hade pratat om att göra slut valde han bakom min rygg att via tekniken ändra sin relationsstatus. Fegt. Hämnd-begär? Jag vet inte. Jag lät honom aldrig veta vad jag visste, det var den sista spiken i kistan för mig. Efteråt fick jag frågan om jag inte var ledsen, hade hjärtesorg. Det hade jag inte. Jag hade sörjt färdigt under själva relationen och såg honom glasklart för den han var då. Fanns inga tvivel hos mig. Jag vet att vi hade inte varat, vi var fel för varann, men den självrespekten hade jag i alla fall och den respekten hade jag för honom medan vi fortfarande var ett par (dock ett par som glidit ifrån varandra) att inte göra så. Bara för att man är arg och ledsen över en relations svårigheter, misslyckande, att det nog kommer ta slut, ursäktar det inte att man själv bär sig åt så bakom ens flickväns/pojkväns rygg. Det finns inga ursäkter nog för hans agerande. Bort med han.
