Sover inte barn som har adhd?

Vad är NPF? 

Vi körde också bärsele. Det enda som funkade. Övergick sen till att barnet somnade i förälderns famn, sen bredvid förälder i förälderns säng, sen med föräldern i barnets säng och till sist i egen säng med förälder i rummet. Där är vi nu. Får se hur länge det behövs. Jag vet barn (med npf) som behövt det upp i tidiga tonåren. 

Men TS, du kan bortse från det här med ADHD nu. Det kan precis lika gärna vara så att ni behöver ta bort sömnen på dagen eller ge lite stadigare kvällsmål tex. 

Låt barnet skrika sig till sömns, så somnar barnet till slut.

www.aftonbladet.se/relationer/a/5VGe36/lat-babyn-skrika-sig-till-somns

Turas om varannan natt. En del barn är sådär och det tar ibland några år innan de sover bättre. Det är den bistra sanningen. 

En del barn är så och vårt ena barn var det. Slutade runt 1,5 års ålder där det plötsligt blev bättre natt för natt och vid 3-årsåldern som ett "normalt" barn. 

Kan tillägga att det barnet inte har npf men vårt andra som har det var mindre jobbig med sömn som småbarn (där kom problemen med sömn snarare i skolåldern). 

Om barnet sover på dagen så testa att sluta med det och se om det hjälper. Sedan så vet jag att min son sover mycket bättre om han får sova i min säng. Kan ju vara mardrömmar som väcker.

Är du säker på att ditt barn är vaken då och inte bara drömmer?

Förstår att det är jobbigt. För sömn behöver man för att kunna fungera ordentligt.

Min son har misstänkt adhd & jag har adhd också. Men vi sover bra vissa perioder och sämre andra perioder. Sonen har även nattskräck periodvis.

Finns ju även vitt brus & avslappningsmusik som kan hjälpa. Vi gillar att lyssna på en meditation som heter: lek med delfinerna. 

Sedan är ju bara ditt barn 1 år. Det händer otroligt mycket mellan ett och två år. Så försök att ha tålamod. 🌻🌻

Min son sov oroligt fram tills 1,5 årsåldern. Där någonstans slutade jag med vilan morgon/em. Han fick sova mellan 10-12 ca. 

Om han någon gång sover efter 12:30 eller längre än 2 h på dagen så är det omöjligt att få honom att sova på kvällen och när han väl somnar sover han oroligt med många uppvaknande och vaknar dessutom tidigt. 

Sömnbristen är såklart fruktansvärd men jag tänkte hela tiden att det kommer bli bättre och vissa helger tog mina föräldrar sonen så att jag fick sova (är ensamstående)

Jag började jobba när sonen var 14 månader och det fungerade faktiskt bra trots att jag kanske bara sov några få timmar och sällan flera timmar på rad. 

Det är fortfarande tufft med sömnen eftersom man som förälder vaknar av minsta lilla. Det som gör att jag orkar är att jag ibland får avlastning och får en helg för mig själv. 

Kan det vara så att han är i ett utvecklingssprång? Det finns ett som sätter igång strax efter 1års dagen. Min son (17 månader) får alltid ändrat sömnmönster och extra närhetsbehov när han är i ett av de 10 sprången (googla wonder weeks för mer info). Han äter också på nätterna när de pågår, inte annars.

Ett utvecklingssprång pågår ju oftast i flera veckor, och ibland byts de perioderna av, av att tänder är på gång. Eller växtvärk, eller annan sjukdom som gör att det är svårt att sova för ett litet barn. Sker det efter varandra, kan det säkert kännas som att det är ett konstant sömnmönster.

Förstår att det är jobbigt med sömnbristen, men det kanske hjälper lite i din relation till honom att tänka att det måste vara väldigt jobbigt för honom med? En liten bebis som kämpar med allt nytt som ska upptäckas och läras i livet. 

Läste också nyligen att övertrötthet gör att barn får svårt att sova längre perioder, att de vaknar istället för att gå över i djupsömnen.
Kanske behöver din son längre dagsvilor? Min son sov 1h förmiddag och 1,5h eftermiddag vid den åldern. 

Lycka till och hoppas du och din son får sova gott snart!