Tvungen att göra slut fastän jag älskade henne
Hej!
Har samma innehåll på en annan tråd men tillåter anonyma kommentarer i denna!
Jag och mitt ex har varit ihop i ca 3 år (jag nyligen 19 och hon är 17 fyller 18 snart). Jag har en invandrarbakgrund och har bott i Sverige sedan 2014 och hon är svensk. Jag har anpassat mig in i det svenska samhället som det vore mitt riktiga hemland och fick klassens svenne i 9an och klassens svennebanan i gymnasiet. Jag har helt enkelt kommit in i det svenska samhället mycket väl. Men hur har det med att göra slut med någon man älskar att göra?
Jo, det är nämligen så att man inte får ha ett förhållande utanför äktenskap och det är min familj väldigt tydliga och hårda med (kristna). De kräver en tjej av samma tro och jag vet att många tycker att det är konstigt att de kräver det men så är det. Ändå har jag lyckats leva med mitt ex i hela 3 år utan att min familj visste något om det. Speciellt när vi bodde väldigt nära varandra. Jag och mitt ex trivdes bra med varandra och jag gjorde allt för få henne känna sig som alla andra flickvänner. Men det var väldigt svårt då jag inte kunde ta hem henne eller att hon aldrig fick träffa min familj. Jag levde i en sinnessjuk stress i 3 år om att bli upptäckt eller att min tjej tyckte att det var för jobbigt att hålla på och "gömma" vår relation. Mitt ex var en underbar person som alltid fick mig känna mig tillräcklig och krigade för vårt förhållande oavsett. Hon var väldigt snygg och det tyckte många med, men hon visade tydligt att hon var upptagen även om vi inte kunde gå ut med vår relation och hon gav mig alla bekräftelse jag behövde. En perfekt utsida med en vacker insida helt enkelt. Hennes föräldrar älskade mig och det gjorde jag. De var som mina föräldrar och stöttade mig genom allt.
Då kommer vi till den viktiga delen, hur och varför vi gjorde slut. Jag hade nyligen tagit studenten och fick diplom och stipendium osv och familjen var väldigt stolta. Jag skulle på studentresa någon dag efter. Men det oväntade hände när någon såg mig gå in till mitt ex hem och fick tanken att säga det till mina föräldrar (säkert en familjekompis) och då bröt helvetet ut rent ut sagt. Mina föräldrar reagerade väldigt hårt och villa klippa sin kontakt med mig etc, men på något jävla vis lyckades jag övertala de om att hon var en kompis jag blev kär i och ville ta avstånd från henne men visste inte hur. Jag satte de i en sådan situation där de förstod att alla kan bli kära osv. Jag sa att vi hade endast träffats i 3 månades och det gjorde vi medans hennes föräldrar var hemma. Jag blev förlåten och de sa att det är något jag får glömma och släppa helt. Jag åkte på studentresan utan att säga till mitt ex om vad som hände. Anledningen till det var att om jag berättade det så skulle hon förstå att det kommer bli slut och jag ville inte att hon ska tro att jag ska försöka gå vidare genom att ligga runt där på ett fest ställe.
Jag försökte hålla det inom mig men jag mådde så jävla skit så jag berättade för henne fyra dagar in i resan. Hon blev ledsen som förväntat och det gjorde jag med. Jag såg att beslutet om att göra slut var bäst. Jag vill inte leva mer i stress om att bli upptäckt samtligt som jag vill hennes bästa, jag ville inte hålla henne för mig själv där jag vet att det inte finns en framtid för oss. Jag försökte dricka mig bra mående under resten av resan men det hjälpte inget. Jag ska inte ha hybris eller så men jag ser rätt bra ut, är en 1.90 lång kille och med mörka drag och ganska muskulös som tjejer där uppskattade men jag var mitt ex trogen även om jag visste att det skulle bli slut. Jag tackade nej till alla som frågade om snap osv. Jag kom hem och vi träffades två gånger och gjorde slut på den andra. Vi gjorde det väldigt fint då hon förstod min situation och jag ville hennes bästa. Hon stöttade mitt beslut att välja min familj framför henne, och därför bestämde vi ihop att göra slut.
Vi ska på en konsert ihop om ca 3 månades då vi bokade för länge sedan och jag ville inte ha biljetterna för mig själv. Vi gjorde slut för ca 7 dagar sen och jag saknar henne enormt. Jag har svårt att glömma henne då det inte finns något fel att tänka positivt genom. Hur mår jag bra igen?
1. Jag skriver denna text för att personer som mig ska kunna relatera och förstå att det finns personer som går igenom samma sak, och för att jag ska veta om det finns någon som går/gick igenom samma sak.
2. Jag vill INTE att ni kritiserar min familj då det inte är deras fel. Det är vad de har blivit uppfostrade till och de är inte födda här för att ha svenska värderingar.
3. Jag vill endast ha hjälp med hur jag kan må bra igen utan att det bli "vi" igen. Hur jag kan fylla min tid med saker att göra. Och hur ska jag jobba med tanken om att jag inte får en likadan eller bättre tjej i framtiden? Vi har träffats efter vi gjorde slut, i stunden är det bra men när vi väl lämnar varandra så mår båda skit. Just nu har vi lovat varandra att vi inte kontaktar varandra och vi får se hur länge det håller.
Svara snälla på frågorna
Tack för mig!
