Bonusföräldrar, vänjer man sig vid att hålla tyst?
Hej!
Lever i en särborelation sedan 2 år drygt.
5 barn inblandade, varav 3 är mina och 2 av de mina är så gott som utflugna medan sladdisen är i ålder med hans barn.
Vi umgås mycket med hans 2 och min yngsta tillsammans
Vi har väldigt lika grundvärderingar i det mesta kring barnen och särskilt när det gäller vardagsaker och "smågrejer".
Uppförande, regler i hemmet ,hjälpa till, ansvar och skyldigheter osv. De är mellan 10 och 13 år gamla.
Så långt nemas problemas
MEN
Sen kan det dyka upp saker i hans hantering kring sina barn som går så oerhört emot vad jag tycker.
Och jag vill hålla tyst. Och jag håller tyst.
Men många ggr känns det som att jag ser verkligheten bättre än honom och skulle kunna förhindra skeenden, om jag "la mig i"
Tex
Hans äldsta har haft tungt med skolan i år. Hög frånvaro. Detta stressar honom enormt och han försöker på alla vis.
Hot bedjande osv.
Och mutor.
Sonen är smart, tar mutor, bättrar sig en v, återfall.