Hur länge orkar man trotsig 13 åring

Du orkar så länge det behövs.
Diagnoser är ingen ursäkt för dåligt uppförande.

Det finns hjälp att få. Har ni ingen kontakt på Bup. Annars finns ju familjecentralen och socialen. Många blir skrämda av ta in socialen i sina liv, men dom har ungdomsbehandlare som brukar vara duktiga på att prata med folk. Socialen är till för att hjälpa, inte själpa

prata med ungdomar skulle det stå 

Sök hjälp, både för hennes skull men även för din egen. Ta hjälp av pappan, övrig släkt t ex. 

Har en fd kollega som hade problem med sin tonåring. Då fick de hjälp av pappans syster. Systern och hennes man bodde hos min kollega en helg då och då och kollegan bodde hos systern med resten sv familjen. Då fick de andrum och avlastning och kunde ladda batterierna. 

Så var inte rädd för att be om hjälp, både proffesionellt men även bland familj och vänner. 

Man orkar bara, för att man måste.

Men, det låter som att hon inte alls mår bra om hon håller på med destruktiva aktiviteter och smiter ut hemifrån. Har du kontakt med habilitering, vården, socialtjänsten? detta måste du ju snarast få ordning på.

Hon är ingen trotsig 13-åringe, det är ju rop på hjälp, hon behöver stöd och vägledning.

Idag bröt hon ihop, påverkade av E jag bröt ihop. 

vi har inte kommit in på BUP än vi väntar på medicinsk rådgivni g.
hon mår inte bra- hon hatar sin pappa men saknar sin pappa. hon hamnar i fel umgänge- 

hon har alltid vart världens finaste tjej fram till 12 års ålder då vände det och inget nytt hände i våra liv. 

Jag kommer så klart ta hjälp Har tagit kontakt med socialtjänsten 

klart man orkar men när säger som egen kropp STOPP

Be om hjälp överallt. Det där är ju mycket för vem som helst. Ligg på och kämpa för att ni båda ska få den hjälp som behövs.

Det är okej att bryta ihop och inte orka varje sekund, men sen får man ta nya tag.

Hon är fortfarande världens finaste tjej, hon ÄR inte jobbig, hon HAR det jobbigt. Försök tänka så när det är som tyngst.

Bra att ni är på gång att få hjälp och stöd, det är verkligen förfärligt att man ska behöva vänta så länge på det. 

Försök att ta hand om dig mellan varven så att du orkar. 

Vi kom till soc på möte 28juli. handläggaren var hård men rättvis, jag bröt i hop min dotter bröt i hop. Men hon var ärlig, svarade på frågor. 

det blir så klart en utredning men de sista två veckorna har hon varit hemma, brutit med det dåliga umgänge. jag försöker välja strider. nu väntar bara på tid till BUP för add medicin hon måste göra drogtester innan. Det känns som några tunga stenar lättat.

Toppen, nu är ni på rätt spår.
Fortsätt att be om hjälp och ev avlastning.
Skolan börjar snart, kontakta tex kurator så de har en plan för henne.

Lägg inte fokus på betyg och 100 % närvaro. Viktigast är att hon successivt ökar närvaro. Vi började med att befinna sig på skolan utan tvång på lektionsnärvaro. 
Två dagar i veckan var han ledig. Det var viktigare med ett levande barn än slutbetyg. Slutligen gick han alla dagar med anpassat schema. Snabbspolat till nu så går han BA heltid utan anpassning. 

Hon börjar imorgon - förväntansful. På fredag ska vi till BUP
haft möte med skolan så vi har tagit bort spanskan.
och hon ska få sgå till liten klass i en del ämnen. Om två veckor har vi möte igen för att se hur det funkar. 

hon kämpar - har hittar tillbaka till gamla vänner och det känns som min dotter är på väg tillbaka

add o autism gör att hon svänger massor i humöret men det lever jag gärna med. 

denna sommar har vart rent för jävlig men jag känner hopp????