Flytta till sthlm med barn, svår ångest.
Har någon flyttat till Sthlm från mindre ort med lite större barn? Min man jobbar i Stockholm och har veckopendlat. Jag har kämpat med att hålla ihop livet som typ ensamstående med ett stort gammalt hus på en mindre ort några timmar från Sthlm, två barn och ett jobb där jag inte trivts. Det slutade i våras med sjukskrivning för djup depression där jag övervägde att avsluta livet. Fick bra hjälp med medicin och terapi. Men det var en rejäl kris och nu måste familjen tänka om, fundera på hur vi ska göra istället.
Jag känner att jag inte orkar med huset. Orkar inte klippa gräset och klippa äppelträden. Det är bara en massa fästingar i trädgården. Orkar inte gå ut med hunden i regnet. Orkar inte dammsuga en massa våningar. Orkar inte köra bil långt varje morgon för att lämna barnen på skolan. Vi har ingen möjlighet att få hjälp från mor- eller farföräldrar då alla bor i Sthlm. Det bor inga andra familjer i närheten och vi har aldrig haft barnvakt ens några timmar. Jag har känt mig väldigt ensam och isolerad.
Tanken börjar mogna att flytta tillbaks till Stockholm, där vi kommer ifrån. Men det känns så svårt att lämna det så kallade idylliska livet på liten ort för en lägenhet i stan. Vi kommer hamna rakt i Stockholmselitismen och friskolorna med glädjebetyg, allt det där som vi lämnade när barnen var små.
Vi kommer att behöva göra oss av med så mycket möbler och saker. Men det gör inget. Vi har varit lyckliga på vår lilla ort i flera år men jag vet inte om jag klarar ensamheten längre. Är det någon som gjort samma resa dvs från liten ort till stockholm? Hur blev det för barnen? Hur illa är det att slita upp dem från sin trygga skola och vänner?
Jag känner mig som en hemsk mamma som inte klarar av att ge dem ett fint liv. Men det går inte. Jag mår så dåligt här. Hoppas ni förstår.