Jag är rädd.. Och jag undrar vad som händer.. Blir allt bara svart? Jag hade så gärna velat se mina barn växa upp. Yngsta är bara1,5 år.. Han kommer inte ens förstå, antagligen känna sig övergiven.
Vad tror ni händer efter döden? Och hur känns det? Tror ni att jag kommer kunna se mina barn? Eller kommer jag inte finnas mer alls? Hur kommer mina barn klara av det?
Jag skulle inte kalla det för religion, utan snarare syn på livet. Vi har alla någon form att se på livet, vare sig man kallas för religös eller atiest.
Ingen skall behöva "sluta dra in" sitt sätt att se livet på. Alla ska kunna åskåda livet på det sätt de uppfattar det. Acceptans och respekt bör genomsyra oss i våra diskussioner.
Hej min fina vän, först vill jag skicka dig världens största kärlekshälsning. Hoppas det är ok med dig och ditt mode trots omständigheterna.
Som tidigare sagt, RING EFTER HJÄLP om det handlar om självmordtankar. Jag lovar att det blir värre efter ett självmord.
Mitt svar svart på vitt: livet är ett prov, precis som i skolan. När livet tar slut, och döden är framme så är det som att man lämnar in sitt prov.
Den vi lämnar provet till är den stora kraften som har skapat allt, och initierade allt liv.
Har man gjort som skaparen bad om, så blir allt efter döden fint och glädjande, du kommer inte längta tillbaka till detta liv 🙂
Har man inte gjort vad skapaåren bett om, så blir det tufft efter döden. Det blir straff och elände, och man kommer vilja återgå till livet för att rätta till sina misstag, men då är det tyvärr för sent.
Efter döden kommer ett evigt liv, som inte är likt vårt liv här på jorden. Hur det eviga livet ser ut, beror som sagt enbart på hur livet på jorden har spenderats.
En människa som har gjort rätt för sig i jordelivet och lyssnat på den skapande kraften, bör inte känna ångest inför döden. Man kan alltid rätta till sina misstag och få godkänt på sitt prov, även om man enbart har lite kvar till döden. Hoppet finns.
Det var min syn på livet, som jag är övertygad om att den stämmer. Men jag respekterar alla andra syn och åsikter.
Kram kram kram min fina vän ❤️
Hej ts, vad fint du skriver. Tack för att vi får läsa dina innersta tankar.
Jag tror att när vi dör så är vi väntade och välkomna när vi tar klivet över till andra sidan. Exakt vad som väntar vet jag såklart inte. Men jag skulle benämna det kärlek, ljus och värme. Jag har inga problem att använda "Gud" som namn på detta.
Det finns inga krav på dig eller mig bara en stor famn som fångar upp oss och älskar oss precis som vi är.
Hej TS!
Du kommer få se dina barn växa upp och du kommer inte vara ensam. Någon möter dig och allt kommer bli bra.
Det här är en fin text som säger så mycket, så tror jag, att det som händer efter döden går inre ens föreställa sig.
Sagan om tvillingarna
Det hände sig en gång att två barn kom till samtidigt i en livmoder.
Veckorna gick och tvillingarna växte. De sade: - Är det inte fantastiskt
att vi har blivit skapade? Är det inte härligt att leva?
Tillsammans började de utforska världen. De letade sig fram till
navelsträngen som gav dem liv och de sjöng av lycka.
- Så stor är vår mors kärlek att hon delar sitt liv med oss!
Efter hand som veckorna blev till månader märkte tvillingarna hur de förändrades.
- Vad betyder det, frågade den ene.
- Det betyder att vår tid i den här världen snart är slut, svarade den andre.
- Men jag vill inte lämna den här världen. Jag vill alltid vara här.
- Du har inget val? men kanske finns det ett liv efter födelsen?
- Hur skulle det se ut? Då måste vi ju lämna navelsträngen och utan
den kan vi ju inte leva. Dessutom har vi sett tecken på att det varit
andra här före oss och ingen av dem har kommit tillbaka.
- Har du någon gång sett vår mor? Kanske existerar hon bara i vår
fantasi? Kanske har vi bara hittat på henne för att trösta oss?
Så gick dagarna, fyllda av ångest och oro. Till slut var tiden inne då de skulle födas.
I det ögonblick som tvillingarna lämnade sitt moderliv och såg dagsljuset
öppnades deras ögon och de rördes till tårar. För den syn som mötte
dem var större och vackrare än de någonsin kunnat föreställa sig!
Hej, jag vet inte alls vad som händer eller inte händer efter döden. Jag tror att det som vi uppfattar som jaget kommer att upplösas, men inte alls omöjligt att medvetandet fortsätter att finnas. Är universum oändligt och evigt finns kanske möjligheten att allt upprepas oändligt antal gånger. I så fall kommer du att finnas oändligt många gånger. Du är inte heller en fristående bit av universum, är universum oändligt och evigt kommer du också att vara det då du uppgår i det. Med dessa ord önskar jag dig frid.
Det här är en fin text som säger så mycket, så tror jag, att det som händer efter döden går inre ens föreställa sig.
Sagan om tvillingarna
Det hände sig en gång att två barn kom till samtidigt i en livmoder.
Veckorna gick och tvillingarna växte. De sade: - Är det inte fantastiskt
att vi har blivit skapade? Är det inte härligt att leva?
Tillsammans började de utforska världen. De letade sig fram till
navelsträngen som gav dem liv och de sjöng av lycka.
- Så stor är vår mors kärlek att hon delar sitt liv med oss!
Efter hand som veckorna blev till månader märkte tvillingarna hur de förändrades.
- Vad betyder det, frågade den ene.
- Det betyder att vår tid i den här världen snart är slut, svarade den andre.
- Men jag vill inte lämna den här världen. Jag vill alltid vara här.
- Du har inget val? men kanske finns det ett liv efter födelsen?
- Hur skulle det se ut? Då måste vi ju lämna navelsträngen och utan
den kan vi ju inte leva. Dessutom har vi sett tecken på att det varit
andra här före oss och ingen av dem har kommit tillbaka.
- Har du någon gång sett vår mor? Kanske existerar hon bara i vår
fantasi? Kanske har vi bara hittat på henne för att trösta oss?
Så gick dagarna, fyllda av ångest och oro. Till slut var tiden inne då de skulle födas.
I det ögonblick som tvillingarna lämnade sitt moderliv och såg dagsljuset
öppnades deras ögon och de rördes till tårar. För den syn som mötte
dem var större och vackrare än de någonsin kunnat föreställa sig!
Jag är ledsen att du drabbas av detta. Jag har själv fyra barn, varav ett är 1 år och fyra månader.
Jag känner att jag måste stanna upp och svara dig.
Jag är kristen. Så jag tror att vi möts igen i himlen.
Många kommer inte hålla med mig, men jag skulle rekommendera dig att kontakta någon hos närmsta kyrka. Jag själv har erfarenheter från pingstkyrkor under min uppväxt och upp till vuxen ålder och har bara haft bra erfarenheter.
Dom kommer absolut att vilja ge dig svar på dina djupa frågor om livet och livet efter detta. Åtminstone folk i pingstkyrkor brukar vara väldigt öppna och välkomnande och varma. Det gäller säkert många andra kyrkosamfund också. (Finns rätt många).
Jag har på äldre dar (är över 30) blivit mindre stensäker på exakt vilken teologi som är rätt (rätt tolkning av bibeln) men det viktigaste brukar de flesta kristna vara överens om: vem som skapade världen, att Gud älskar oss, vad han vill med oss och vad som händer i detta liv och vad som händer i evigheten.
Jag tror du skulle finna mycket tröst och uppmuntran.
Jag hoppas du inte är ensam i detta.
Kramar!!
Kära du, om jag ändå hade några kloka ord att skriva...
Jag hoppas innerligt att det finns något efter detta och att du får se dina barn igen. Önskar att jag kunde ge dig en kram