ångest av att lämna 13 månaders på förskola

Jag var ensamstående med sonen och drog ut på föräldraledigheten i det längsta, pluggade på distans etc.. Det var ekonomiskt tufft men det är ju en relativt kort tid. Om du verkligen inte vill lämna barnet på förskola så kan ni nog lösa det ekonomiskt och ändå hinna spara ihop till ett startkapital. 

Jag växte upp med föräldrar som prioriterade jobbet och ville inte göra så själv utan verkligen ta vara på tiden med sonen som går så fort. 

Jag såg till att sonen kom till en dagmamma i stället när det väl var dags. Det kändes mycket tryggare och hon var helt underbar.  Då hade dagmammorna egna köer men jag vet inte hur det är numera. Jag ringde helt enkelt runt till dagmammor i mitt område. 

Min yngsta dotter fick börja på förskola när hon var 13 månader för jag började plugga, men pappan kunde jobba mycket hemifrån så hon behövde bara gå 4-5 timmar fyra dagar i veckan. Jag tycker det var för tidigt att lämna henne, hon hade precis lärt sig gå och kunde inte prata alls ännu. Äldre dottern var 1,5 år när hon började förskolan och det var perfekt. Hon ville träffa andra barn och leka.

Dagmammor har minskat drastiskt. I stan jag bor i mitt område fanns EN. Jag känner själv att en liten förskola varit helt optimalt, som följer en läroplan och det finns en del uppstyrt men där pedagogerna hat tid att lära kånna alla barnen.

Ja absolut, jag har inget emot förskolor men jag bor i Stockholm och det var långa köer till de mindre förskolorna och de som tog emot hade alldeles för stora barngrupper. 

Sonen gick på förskola senare och det var tyvärr en hemsk upplevelse så det blev dagmamma igen. 

Det här var länge sedan nu så jag vet inte hur många dagmammor det finns och om de får ha egna köer. 

Jag vet inte varför folk i tråden tänker att det tillför något att skriva hur länge de var hemma med sina barn. Endast de som var hemma ungefär lika länge som ta har ju någon relevant input. Hur ni har prioriterat utan att koppla det till ts frågeställning är ju helt irrelevant. 

Jag hade också ångest för att lämna, särskilt vårt första barn, med det andra hade man ju lärt sig att det funkar. Jag tror det är värre för dig än för ditt barn. Jag antar att ni försökt att vara hemma så länge som möjligt och nu är gränsen nådd. Det är ju egentligen inget med det, i andra länder börjar man jobba långt innan vi gör det och det går bra för dem också, på en övergripande nivå. Försök att släppa tankarna, ibland kommer kanske ditt barn att vara ledset men det kan hända oavsett vilken ålder barnet skolas in. 

Jag som har goda erfarenheter av små förskolor tycker dagmammor låter lite, eh, oreglerat. Men du kanske menar sådana som ändå har läroplan mm? Har bara så olika erfarenheter av dagmammor - en del bra jag vet om, en del där man undrar vad barnen egentligen gjorde om dagarna. Men det kan ju också  ändrats.

De dagmammor sonen gick hos samarbetade med andra dagmammor i området och hade gemensamma pedagogiska aktiviteter i en särskild lokal. Jag tror att dagmammor har krav på sig att följa läroplanen. 

Dagmammorna i vårt område hade egna hemsidor där de beskrev inriktningen på sin verksamhet och föräldrarna fick veckobrev om genomförda och planerade aktiviteter. 

En positiv sak med dagmammor är att de har en åldersblandad grupp så de yngre barnen lär sig också av de äldre. Det finns ingen mobbing eller annat dåligt beteende eftersom dagmamman är närvarande hela tiden. Det kan man verkligen inte säga om förskolan som sonen gick på senare. 

Tvärtom fick jag veta precis vad sonen hade gjort under dagen när jag hämtade honom hos dagmamman. Ibland när jag hämtade honom på förskolan så visste de inte ens var han var någonstans och jag fick bara någon allmän kommentar om dagen. 

Återigen har jag inget emot förskolor, mina vänner har varit nöjda med sina barns förskolor, utan jag skriver bara om våra erfarenheter. 

 

Min äldsta lämnade jag redan vid 13 månader men då inte heltid. Det var 4 dagar i veckan 9-16. och många lediga dagar under året. Det funkade ok men med nästa barn valde vi att vara hemma till 18 månader. 

Verkar finnas många föräldrar idag med ångest. Här är en link till  Ångestföreningen i Stockholm. Det finns behandling.

www.angest-stockholm.se/soka-behandling/

Jag ska skola in mitt femte barn på förskola i augusti, och det är precis samma ångestkänslor som för mina andra fyra.
Mitt äldsta barn började inskolningen dagen efter hen fyllt 1 år.   Den inskolningen gick hur lätt som helst.   Hen gick 5-6 timmar om dagen.  Jag var helt ensamstående och föräldrapenningen var slut.
Två barn har börjat förskola vid 18 månader, det var svårare.  
Ett barn började när hen fyllt 2 år, det var också svårt.
Mina barn har inte gått heltid mer än ett par korta perioder på ett par månader, då jobbet krävde det. 
Nu ska min minsta bebis börja förskola i augusti,  och jag är inte alls redo för det!  
Hon kommer vara 18 månader, men hon är så mammig, hon ammar fortfarande och hänger med mig hela dagarna, hon är med på allt jag gör, och vi är väldigt tajta.

Om jag var du skulle jag göra allt som är rimligt för att förkorta dagarna på förskolan, iaf första halvåret. 

Du har ju rätt att gå ner till deltid på jobbet om du har små barn.
Kanske prova det,  ni kan ju dra ner på annat i hushållet.