Familj efter 12 år
Jag och min sambo har varit tillsammans i snart 13 år.
Jag och min sambo har varit tillsammans i snart 13 år.
Det kanske bara är jag. Men jag tänker att det här kan va din chans att få barn. Kanske ska du låta barnfrågan avgöra?
Det kanske bara är jag. Men jag tänker att det här kan va din chans att få barn. Kanske ska du låta barnfrågan avgöra?
Det kanske bara är jag. Men jag tänker att det här kan va din chans att få barn. Kanske ska du låta barnfrågan avgöra?
Om ni har problem i relationen nu så blir det 100 gånger värre när ni fått barn. Det kommer inte bli en bra miljö för ett barn att växa upp i och du kommer må fruktansvärt dåligt över att du utsätter eventuella barn för era bråk. Eftersom ni kommer ha delad vårdnad blir det mycket svårare för dig att separera. Lämna honom nu och krångla inte till det.
Att skaffa barn ska väl göras för att man vill, inte för att undvika separation, eller för att X antal år gått.
Personligen hade jag hellre startat en familj med någon annan. Det kanske är dumt, men jag tänker att 3-5 år är en lämplig tid att vänta. Inte över 10 år.
Du är så pass gammal nu, att jag tror att du har lämnat beslutet att bryta upp till för sent i livet. Fertiliteten börjar minska runt 32, vid 35 dippar den rejält, och sedan går den raskt nedåt för varje år. Vid 42 ska man ha stor tur om man både blir gravid och går hela vägen till ett friskt och levande barn. (Det är dom som lyckas i högre åldrar som man ser, övriga tiger och lider. Nuförtiden använder många av de äldre mammorna dessutom donerade ägg och IVF, men det avslöjar de aldrig. Det ger en falsk bild av att det går självklart lätt att skaffa barn runt 40, och ännu senare.)
Det kan ta tid att träffa en ny man - och det måste både vara en man som är bra pappamaterial, och som vill ha barn inom en inte alltför avlägsen framtid. Män i den åldern som är lämpliga för dig, har ofta redan de barn som de vill ha, eller alternativt så är de helt på det klara med att de inte vill ha några. Förutom då, att få män i den åldern är singlar.
Och sedan behöver man vara tillsammans (helst bo ihop) i minst två år innan man blir gravid, för att vara säker på vem han är, hur han är, hur han reagerar i olika situationer. För din egen skull men främst för barnets skull. Pappors rättigheter till sina barn är ju mycket starka i Sverige. Om du skiljer dig från mannen, blir du tvungen att lämna ut barnet till honom på umgänge - han och barnet ensamma. Tänk Tintin-fallet t.ex.!
Så om vi säger att du går nu, sedan träffar du en man om två år, och två år senare börjar du försöka bli gravid. På grund av din ålder, så tar det ett år. Då är du 39. I så fall får du ett barn, men med stor sannolikhet inte två. Och ett barn också bara om allt går i lås på vägen.
Mannen du har känner du åtminstone. Han låter inte så kul ärligt talat, men du vet i alla fall att det fungerar att leva med honom, och att han inte är någon galning eller fullkomlig idiot. Många kvinnor som lämnar sina män för att söka Drömprinsen, upptäcker nämligen att det bara finns grodor därute... den ena värre än den andra.
Du måste nog göra klart för dig hur stark din barnlängtan är. Är den stark, så bör du stanna och sätta igång med Familjen AB nu. För du har nästan ingen tid kvar att vinka på. Men om du även kan tänka dig ett liv utan barn, så ska du gå.
Han reagerade på ett sätt som jag inte alls hade väntat mig och då blev det väldigt svårt att lämna. Sen dess så har han fyllt mitt huvud med massor av kärlek, omtanke och drömmar.
Och det är ju som (XXX) skriver, honom känner jag och jag vet hur han är. Det är praktiskt och vardagligt, en trygghet som man vet hur den fungerar. Jag har bara varit singel under ett par korta stunder och aldrig bott själv.
Har man en partner som bryter ihop och inte accepterar en seperation så blir man direkt matad med känslor, allt för att man ska bli svag och inte lämna. Det är också svårt att gå runt och vara sur och arg när man också bara vill krypa in och bli omfamnad och få kärlek.
Han reagerade på ett sätt som jag inte alls hade väntat mig och då blev det väldigt svårt att lämna. Sen dess så har han fyllt mitt huvud med massor av kärlek, omtanke och drömmar.
Och det är ju som (XXX) skriver, honom känner jag och jag vet hur han är. Det är praktiskt och vardagligt, en trygghet som man vet hur den fungerar. Jag har bara varit singel under ett par korta stunder och aldrig bott själv.
Har man en partner som bryter ihop och inte accepterar en seperation så blir man direkt matad med känslor, allt för att man ska bli svag och inte lämna. Det är också svårt att gå runt och vara sur och arg när man också bara vill krypa in och bli omfamnad och få kärlek.
Så du ska skaffa barn nu, med mannen som slår dig? Hur tänker du egentligen? Har du ingen familj, kollega, chef, släkting att ta stöd av?
Han reagerade på ett sätt som jag inte alls hade väntat mig och då blev det väldigt svårt att lämna. Sen dess så har han fyllt mitt huvud med massor av kärlek, omtanke och drömmar.
Och det är ju som (XXX) skriver, honom känner jag och jag vet hur han är. Det är praktiskt och vardagligt, en trygghet som man vet hur den fungerar. Jag har bara varit singel under ett par korta stunder och aldrig bott själv.
Har man en partner som bryter ihop och inte accepterar en seperation så blir man direkt matad med känslor, allt för att man ska bli svag och inte lämna. Det är också svårt att gå runt och vara sur och arg när man också bara vill krypa in och bli omfamnad och få kärlek.
Han reagerade på ett sätt som jag inte alls hade väntat mig och då blev det väldigt svårt att lämna. Sen dess så har han fyllt mitt huvud med massor av kärlek, omtanke och drömmar.
Och det är ju som (XXX) skriver, honom känner jag och jag vet hur han är. Det är praktiskt och vardagligt, en trygghet som man vet hur den fungerar. Jag har bara varit singel under ett par korta stunder och aldrig bott själv.
Har man en partner som bryter ihop och inte accepterar en seperation så blir man direkt matad med känslor, allt för att man ska bli svag och inte lämna. Det är också svårt att gå runt och vara sur och arg när man också bara vill krypa in och bli omfamnad och få kärlek.
Du ska stå fast vid ditt beslut att lämna. Att få barn med en person man har en dålig relation med är riktigt, riktigt, riktigt dumt. Då förstör man nämligen inte bara sitt eget liv utan även livet för ett litet barn.
Du är medberoende som de andra skriver. Du måste lämna.
allt det där med barn mm är bara för att få dig att stanna och kommer bara göra ert liv tillsammans värre. Vill du ha barn så skaffa det på egenhand... sen efter du lämnat honom,Då slipper du bli psykiskt misshandlas resten av livet av denna man (vilket han kommer göra även om du lämnar honom senare då ni måste ha kontakt angående barnet). Ingen sån här relation blir bättre, varken av barn eller "uppvaknande från hans sida".
stå fast vid ditt beslut att lämna.
Det är illa nog att du vill utsätta dig själv för misshandel.. och kalla honom kärleksfull..
MEN.. utsätt inte ett barn för detta! Såna här fall borde kunna orosanmälas innan katastrofen är ett faktum..
Han reagerade på ett sätt som jag inte alls hade väntat mig och då blev det väldigt svårt att lämna. Sen dess så har han fyllt mitt huvud med massor av kärlek, omtanke och drömmar.
Och det är ju som (XXX) skriver, honom känner jag och jag vet hur han är. Det är praktiskt och vardagligt, en trygghet som man vet hur den fungerar. Jag har bara varit singel under ett par korta stunder och aldrig bott själv.
Har man en partner som bryter ihop och inte accepterar en seperation så blir man direkt matad med känslor, allt för att man ska bli svag och inte lämna. Det är också svårt att gå runt och vara sur och arg när man också bara vill krypa in och bli omfamnad och få kärlek.
Du kommer kunna skaffa barn ingen fara. Du kan frysa ner ägg så snart som möjligt och sedan leta man eller bli gravid genom sperma donator. Men du ska ju definitivt inte vara kvar med en man som misshandlar dig gode Gud. Eller skaffa barn med honom. Bättre att du går och tar vara på ditt liv och dig själv.