Tränar ni någonsin era barn på att vara med utan skärm?

Vi ser nog helt olika verkligheter :) jag har en 4-åring och 2 1.5 åringar. 1.5 åringarna har ju aldrig skärm för de är för små för att förstå :) de kan få kolla babblarna någon kort stund ibland på TV:n med oss (som en rolig aktivitet). Storebror har paddan när han ska bajsa, samt när vi nattar tvillingarna (som är i en fas av att de vill ha varsin förälder) eftersom 4-åringen vill gå och lägga sig efter twinsen. Annars har de aldrig skärm. Ser heller aldrig någon annan som ger skärm i sådana situationer du beskriver heller. Ingen av mina vänner använder skräm på det sättet heller. Kanske handlar om vart man bor? Eller vilken ålder barnen är i? Men med små barn tänker jag under 10. på resor har vi med paddan till storebror, mest för han har mycket spring i benen. dock börjar vi ju aldrig med det utan mer när han börjar störa medpassagerarna så får han sitta en stund/när han blir för trött. Twinsen har inte fått sitta med paddan då heller. Däremot har vi ju alltid med massor av aktiviteter - så skulle inte säga att de har tråkigt. Men när vi åkte långa bilresor när jag var liten fick vi alltid packa varsin väska med leksaker, målarböcker och böcker. Så då hade vi ju inte heller tråkigt 

Jag håller med, det är supermärkligt med de föräldrar som är totalt restriktiva i kompissammanhang för jag tror verkligen deras barn blir utanför. 

Fast egentligen? Varför behöver man en ipad för att kunna gå på toa? Tycker du inte själv att det låter rätt märkligt att säga det som en självklarhet?

Sådana påståenden har jag lite svårt att tro på. Användningen av just saker som incheckningar är gjorde så enkla som möjligt, så att alla som är villiga att göra det klarar av att göra det - även 90åringar som aldrig har haft en dator eller mobiltelefon.

Någon hade aldrig sett det jag beskrev i Ts.

Idag var jag på Ica maxi. En förälder handlar med en bebis i babyskydd och storasyskonet (3-4 år?)  sittandes i vagnen med en skärm? 

Å nej.....var på en gruppresa förra månaden. Vi var tre personer som fick hjälpa övriga 27 att checka in. De var i åldrarna 50-80 och helt lost .....vanligt utbildat folk med mobiltelefoner. Lärare, sjuksköterskor, läkare, några veterinärer. 

Jag tror att väldigt få tänker att barnen ska vara helt skärmfria hela barndomen. Men det du beskriver har jag sett på nära håll. En väns barn hade varsin platta, för att de skulle roa sig i vagnen. Barnen var då 1,5 år och knappt tre år. En grannes barn, som är två och tre år, har också varsin platta som de glor i så fort de är ute. 

På väg till vårt ena barns förskola möter vi kompisar som står på ståbräda eller sitter i vagnen med en mobil med tecknat framför sig. Då handlar det om promenad på omkring fem minuter. 

De här barnen får inte direkt grundförutsättningar för att lära sig ha tråkigt och roa sig själva.

Finns 2 lösningar på dina problem, första äta senare så "slipper" du alla "jobbiga" barn eller stanna hemma och ät där.
Problemet löst...
Sverige är minst barnvänliga land i Europa. Tack å lov har man flyttat från denna obarnvänliga land till ett land som inte ser barn som ett problem utan som en del av familjen, även på restauranger....Med eller utan iPad eller iPhone...

Ja här tänker jag också att de barnen som exempelvis sitter i vagnen med paddan/mobilen också missar en stor chans till lärande. Jag menar när jag är ute med mina barn pratar vi ju om det vi ser allmänbildning egentligen. De barnen som sitter med skärmen missar ju det.

Mina barn har ganska fritt vad gäller tv-tid, mest för att de faktiskt sällan sitter länge vid tv:n, skärmarna finns inget behov av när de är riktigt små och introducerar man det inte då är inte behovet av dem lika stort sen heller för barnen har lärt sig hur man sysselsätter sig utan skärmen på ett annat sätt och att uppskatta det... Upplever jag.

Vi testade att ha en surfplatta när barnen var mindre, men det blev bara tjafs om det, de var för små för att reglera det själva och fastnade och blev gnälliga när tiden var slut. Tv:n ger mer utrymme för annat, ofta börjar de pilla med något och sedan är leken i full gång och de har glömt bort tvn. Tvn är inte så svårt att avbryta, Medan en platta ger respons på det man gör och man fastnar där. 

Äldsta barnen har en egen telefon numera, men den ligger mest i hans rum, än så länge är behovet av mobil inte stort just för kommunikation med vänner osv. 

Haha, middagen senast på en restaurang där jag noterade ett barn med skärm var väl ca kl 20. Vet inte hur sent jag måste äta...

Det är ju PRECIS detta tråden handlar om. Även om vissa inte fattar det och ska invända alla möjliga försvarstal. Varför gör man så här??

Jag tycker det viktigaste är att man följer forskningen och inte per automatik tror att all ny teknik är dålig och inte heller att all ny teknik är bra.
Forskningen visar att den yngsta generationen är den första generationen som har sämre tekniska kunskaper än föregående generation.
Detta beror bland annat på att teknik som iPad och iPhone är allt för avskalad från den bakomliggande tekniken som driver enheten.
Våra barn har inga "paddor", men fick redan i tidig ålder bekanta sig med stationära datorer som inte är Mac vilket har gjort att de har mycket höger teknisk kompetens än sina iPad klasskamrater som bara vet hur man köper mynt i Candy Crush.

Sedan låter det oroväckande att man använder tekniken för att få tyst på sina barn. Det påminner om hur gamlingar berättar att de minsann fick en klunk starksprit när de grät som barn. 

Det är faktiskt upp till dig då, inte up till andra. Du som stör dig och har problemet med det haha

Jag har en snart vuxen tonåring som inte alls är intresserad av att sitta framför en skärm.
När jag fick barn då skulle tvn eller datorn användas som barnvakt, vilket vi vägrade, då fick vi höra att vårt barn inte skulle hänga med i utvecklingen eller vad som pratades om på dagis.
Vi var mycke ute o hemma plockades det tillsammans. Lagade jag mat så fick jag köket omorganiserat under tiden tex, detta tyckte dem omkring oss var märkligt.
Varför satte vi inte vår bebis i en stol framför tvn istället?
Lekplatserna va ofta tomma, dock inte lika tomma som nu.
När ipad o appar på telefonerna kom, då började föräldrar o barn försvinna helt från lekplatserna för föräldern satt på en bänk stirrandes i telefonen o barnen de blev till sist ståendes bredvid sin förälder för de tittade ju inte, ännu mindre lekte med barnet. Jag vet inte hur många gånger jag fick rusa för att ta emot ett barn som föll ner från en klätterställning för att föräldern satt klistrad med telefonen.
En ipad köpte vi till 7-årsdagen men den användes sällan, det va roligare att va ute. En mobil köptes till 11-årsdagen men den användes egentligen bara till att spela in mobbingen som pågick i skolan.
I dag klagas det från folk i vår omgivning, på hur deras barn bara sitter vid datorn/telefonen o hur barnen bara sitter på sina rum med stängd dörr o vi får höra att vi har tur som har ett barn som vill umgås med oss, vill hitta på saker o inte har vredesutbrott jämt.
Tur?!?! Vi satte inte vårt barn framför en skärm, så enkelt är det.

När jag växte upp då var det ungar ute överallt, på lekparker o på gatorna, från tidig morgon till sen kväll o lekte.
Alla föräldrar hade inte koll på sina barn...mina struntade helt i vart jag var...men det fanns vuxna ute som höll koll o som hjälpte till. Men sen när jag var i mitten av tonåren, då kom datorn o tvn fick fler kanaler...någon mer än jag som minns när tefaten började ploppa upp på hustaken?....o barnen förvann mer o mer.
Mina föräldrar skaffade inte dator eller tefat fråns jag flyttade hemifrån som 18-åring o då hade fanns det knappt några barn/ungdomar ute längre på samma sätt o de vuxna de stod/satt inte längre ute o pratade med sina grannar.
De flesta som växte upp på 80-talet, fick grunden lagd för skärm-missbruk som nu pågår generation efter generation.
Folk kan inte längre umgås o det är otäckt att se hur ögonen konstant söker sig till mobilen.
Jag är allvarlig oroad för framtiden, dock är jag tacksam för de val vi gjorde då, som nu inte ger oss de problem som är så vanligt hos de skärm-missbrukande familjerna.

Vad var så komplicerad?