Fler som inte kan vara gravid och bära ett barn

Har ingen livmoder. Visst suger det, gett upp mycket av vad andra anser vara ett normalt liv :/

Alkoholen är verkligen inte din vän i detta. Passa dig jävligt noga,

Att ta till flaskan hjälper ju föga. Hur gör du vid motgångar om du blir förälder? 

Barn är ingen garanti för ett perfekt och lyckat liv, i många fall tvärtom faktiskt, även om få vill erkänna det. Ju fortare du inser det desto bättre. 

Är TS verkligen en lämplig förälder? Hon talar om ett "skitland", har ett språkbruk som inte vore lämpligt om man har barn och dessutom tar hon till flaskan! Jag undrar om tråden är seriös, svårt att tro det. 

Om vi bortser från surrogatprocessen vilket jag inte stöttar är inte ett språkbruk när man genomgår en traumatiska upplevelse inte direkt viktigt att peta till någon för. Kan vi inte vara snällare än så? När man känner att allt är förlorat tar många till olika saker som skadar i längden vilket inte behöver vara något skulle påverka om det blir barn. Tänker inte bedöma trådens seriositet men idiotiskt att slänga skit om såna saker när vi inte vet ett skit alls.

Kärnfrågan är kontroversiell men den avser jag inte att kommentera utan endast sättet varpå TS beskriver sin frustration. Språket är grovt, könsord, den sista meningen i trådstarten är mycket stötande. Inte ens undermedvetet, inte ens i djup sorg eller i trauma kan man bringa dessa invektiv över sina läppar, en normal bildad människa äger inte sådana uttryck. Nu vill TS bli förälder och ska som sådan bli en förebild för ett barn, ska barnet behöva höra dylika kraftuttryck om det till exempel har varit olydigt? Att känna sorg över ett misslyckande är mänskligt och naturligt, men att ge sina känslor så primitiva uttryck gör att jag ifrågasätter tråden.

Adoptera?? 

Alkohol när man har svårt hjärtfel låter verkligen inte som en bra idé:( 

Oj. Vi lever inte ens på samma planet om du förvånas över sånt språk. Inte konstigt, inte ovanligt. Ilska. Du har ingen aning om hur denne faktiskt pratar. Löjligt.

Du kan verkligen aldrig ha varit i djup sorg eller trauma. Ett enda könsord är inte onormalt, snarare HELT normalt när man känner att livet verkligen inte varit snällt.

Viss skillnad på att uttrycka sig med kraftuttryck om man känner att man inte får bära ett barn och hela livet kanske blir ett annat än man vill - mot att hs ett olydigt barn.

Tack till er som förstår! Det är skillnad på att uttrycka sig i ord här på fl och hur man är i verkligheten. Jag tar ofta faktiskt flera dagar i veckan hand om min systerdotter på 2 år, hon älskar mig och jag älskar henne och hon gråter när hon lämnar mig. 

Men ja jag är i stor sorg och skriver opassande saker men det betyder inte att jag är en stor skit som inte är en lämplig förälder. Du som skriver detta bevisar bara på att du aldrig varit i mina skor någon gång någonsin och det ska du vara glad för.

Jag har alltid levt sunt och tänkt på min hälsa extra noga pga mitt hjärtfel men jag har kommit till en punkt där jag inte orkar bry mig längre, jag mår för dåligt, jag skiter i allt och jag kan lika gärna dö.
Jag har kämpat så länge länge och har alltid tänkt att det blir bra tillslut men nu orkar jag inte mer för det blir aldrig bra. Återigen tack till alla som inte målar upp mig som världens sämsta människa för att jag inte orkar ha god ton längre och bete mig civiliserat.

Förstår att allt känns piss och det är okej, all styrka till dig TS. Vad var det för provresultat som gjorde att ni inte fick surrogat godkänt? Kan ni prova andra länder? Är adoption ett alternativ?

Skit i idioten som kommenterar ditt språk för övrigt, bara löjligt av hen!

En bekant till mig var surrogatmamma inom Sverige privat. Går det inte via andra länder eller adoption kanske det är ett alternativ.
Vad mig anbelangar får du använda vilket språk du vill. Vet själv vad ofrivillig barnlöshet innebär eftersom jag själv varit där. Och ja, vi funderade på surrogatmamma på den tiden. Vill man ha barn så vill man.

Är surrogatmödrarskap lagligt i Sverige? Eller är det skillnad om det är privat?

Det är inte tillåtet via vården, men går få till privat. Då måste den biologiska mamman avsäga sig föräldraskapet till pappan. Och efter det kan pappans fru/partner adoptera barnet och därmed bli förälder.

👍 Tack för svar