Plötsligt bonusbarn på heltid

Fast det där håller ju inte. Situationer ändras. Det finns fler parter här som vi inte vet alls vad som hänt eller varför situationen gällande barnens boende ändrats. Kanske personen blivit sjuk, blivit av med jobbet, eller måste resa bort en tid, eller så vill helt enkelt barnen vara närmare sin förälder. Kan vara vad som helst. Men livet pågår och saker ändras. Inget kan vara skrivet i sten. Man behöver se till att ha ekonomi och annat förberett om man inte klarar oförutsedda förändringar. Kanske inte flytta ihop alls om man inte är beredd på ändringar. 

Fast det gäller väl båda parter? Den som ändrar avtalet har ett stort ansvar i sådana här fall, att se till att den andra parten får ett bra boende i så fall. Även om det innebär att bidra med en miljon till kontantinsatsen. Anser jag. 

Nej det är inte okej att bara bestämma över den andres huvud.
Hade det gällt mig, så hade jag sagt nej. Skulle de ändå flytta in, så hade de fått vänta tills jag hittat ny bostad.

Alltså, man är ju förälder till 100% även om barnen bara bor på 50%.

Nu har det ju framkommit att det är dina barn som vill bo med dig till 100% och det är din (manlige) sambo som känner sig lite förfördelad och att han inte blivit tillfrågad. 

Å ena sidan så har du/ni tidigare pratat om att det KAN ske att barnen vill bo med dig till 100% så på så vis så "kan" han inte klaga. Å andra sidan verkar det nu vara ett faktum och då har du (med barnen) bestämt att det blir så och sambon känner sig utesluten. 

Jag kan förstå er båda. Självklart ska barnen få komma och bo på heltid men jag kan även förstå din sambo att han hade velat få vara med i samtalet innan det blev ett faktum. Nu har han blivit överrumplad, även om han vetat om att det kan ske, och därmed så blir det lite sur stämning. 

Nu framgår det inte hur länge ni varit sambos vilket kanske också kan spela in i det hela. Har ni varit det en kortare tid eller under flera år. Finns det fler barn i konstellationen? 

Hos oss hade det varit precis så. Ingen av oss hade haft råd att bo kvar ensam, så huset hade fått säljas innan några särkullar kunnat flytta in hos sin pappa. Dessutom så hade det fått fixas ihop ett schema hur de gemensamma barnen skulle bo.
Så det är inte bara för särkullarna att flytta in, det hade dragit ganska mycket med sig innan det varit aktuellt.

Ja det är okej. Den dagen man blir ihop med någon som har barn får man räkna med att det alltid kan ändras - resten av livet. Att de vill bo heltid, de vill bo strödagar eller andra system. 

Fast i det här fallet har ts skrivit att bonusföräldern redan innan de blev sambo visste om att barnen ville flytta till mamman på heltid på grund av att de inte trivs hos pappan.

Aldrig att jag flyttar. Det var en kamp att få lägenhet så jag kunde ta mig loss från deras pappa. Jag var skeptisk till att flytta ihop så tidigt, men han ville så gärna. Det här är barnens hem också och han har vetat hela tiden att de antagligen kommer bo här på heltid förr eller senare. Barnen är väldigt självgående och det är lite bråk dem emellan, finns inga direkta skäl till att säga nej annat än att han helt enkelt inte vill... och ja, då står det honom fritt att flytta. Minns inte exakt vad jag sa, dialogen var lugn, men konstaterande. De flyttar in på heltid.

Har han vetat det hela tiden men ändå vill flytta ihop så är det väl inte så mycket att diskutera. Vilket konstig fråga att ställa, om det är OK att det som han redan visste antagligen skulle hända, händer.

Då antar jag att ni avtalat tydligt vad som gäller med bostaden, om den inte var din från början och han flyttade in hos dig. 

Anonym Inte ok:

Att man inte vill ha andras barn på heltid kan jag förstå, men då ska man inte flytta ihop med någon som har barn. Saker och ting kan ändras.

Anonym XXX:

Samma svar till dig. Vill man inte bo med barn, ska man inte flytta ihop med någon med barn. Då är det bättre att vara särbo. Bostadsbrist är ingen ursäkt, man måste se till att ha en plan B.

Men SJÄLVKLART är det förälderns ansvar också. TS borde inte ha gått med på att låta nya mannen flytta in så snart. Särskilt inte med tanke på vad hon har varit med om med sitt ex. Hon borde ha varit försiktigare. De borde ha fortsatt som särbo. Han å andra sidan får skylla sig själv, som tjatade sig till att flytta in hos en singelmamma, vars barn han redan visste kanske ville bo där på heltid.

Så vad vill du med tråden? Ha medhåll i att du ska sparka ut honom och låta honom lösa sitt nya boende själv?

Exakt så hade jag också resonerat.
Aldrig i livet att jag skulle bo med andras ungar på heltid.

Att bara kalla det för "bonus" är för mig obegripligt.
Men så har jag hållt jag mig från män med minderåriga ungar också under en lång tid.

Lever i en relation med en barnlös man och mina barn är vuxna och utflugna.

Det kan man fråga sig. Det verkar ju inte finnas någonting att diskutera.

Och trådstarten är väldigt skev. Inte tillfrågad? Varför skriva ut det? Varför skulle det vara relevant att nämna att han inte är tillfrågad om något som han redan var införstådd med men ändå aktivt valt att gå vidare? Det framställs ju som att det här var en överraskning som sambon blev helt överkörd med. Han har ju redan accepterat premisserna eftersom han ändå ville flytta ihop. Finns ju inget att tillfråga om, han har ju redan gett svaret. Eller är det sambon som nu anklagar mamman om att inte tillfråga honom? Det borde i så fall stå i trådstarten.