Hur undviker jag att vara otrogen?

Tack för så många fina och varierade svar! Jag vill också känna mig åtrådd och förstådd, mycket av det jag vill göra är sådant han också ville göra när vi träffades, en av anledningarna till att jag drogs till honom, men det har inte funnits rätt tid enligt honom. Främst är det dock att hitta sätt att få den fysiska njutningen fullt ut och då behövs även den mentala skjutsen, vilket är varför jag velat prova olika saker som kan hjälpa. En del vill han inte och det är förståeligt, jag kan inte tvinga honom till något han inte vill, men jag är trött på ursäkter till varför vi inte kan göra det han säger sig vilja prova. Jag är också trött på när han pratar ner de intressen jag har som han inte tycker om, det räcker med att han bara säger att det inte är något han vill, han behöver inte få mig att känna mig konstig för att jag nämnde det.

Framför allt vill jag att han tar sig tid att undersöka vad jag tycker om rent fysiskt, jag har många gånger testat något nytt, exempelvis en ny teknik vid oral-sex, och frågat vad han tyckte om det, men han vill att jag ska säga ut honom exakt vad han behöver göra. Jag vet inte alltid, vilket är varför jag vill att vi testar oss fram och kommunicerar. Tyvärr slutar han försöka om jag inte säger ?ooh det där är jättebra?, som att han ger upp efter första försöket.

Tyvärr hjälper inte onani, jag har svårt att föra mig själv  över gränsen såvida jag inte använder leksaker som kan fortsätta av sig själva, men jag vill också bli förd till orgasm, det är en närhet i det som jag saknar.

Jag är nästan hundra på att han inte får sitt någon annanstans, till att börja med så är han mycket hemma, sen så har han tillåtelse att vara med andra så länge han berättar om det så kan inte se någon anledning till varför han skulle gå bakom ryggen på mig.

Min psykolog säger att jag måste prata med honom och att vi kanske ska prova parterapi. Jag har försökt prata och jag har föreslagit parterapi. Jag har nu tagit beslutet att boka terapi först istället för att fråga denna gång och meddela honom, jag tror han kommer gå i så fall. Vårt liv är inte perfekt, men jag älskar honom och jag älskar det mesta av vårt liv tillsammans, vi förstår varandra på ett plan som jag inte hittat med någon annan, inte ens vänner, förutom just i sexlivet.

Om det inte funkar, så får jag ta tag i de jobbiga valen och hitta stöd att få medan jag tar besluten, förhoppningsvis hinner jag med detta innan jag impulsivt är otrogen.

Jag har väl aldrig skrivit att skiljsmässa är omöjligt? Jag har skrivit att det inte är ett bra alternativ, jag skrev dessutom i trådstarten att jag nämnt för honom att om det inte blev en ändring skulle jag behöva hitta tillfredställelse någon annanstans. Det känns som att du letar fel att peta på. Är det så att du ser otrohet som ett så stort övertramp att om någon ens tänker tanken måste det vara fel på personen?

#19 Jag vill inte gå in i detalj över min diagnos, men låt oss säga att den okontrollerad kan få mig göra impulsiva och dåliga beslut. Jag tar mitt ansvar genom att följa behandlingsplanen, så risken är minskad men den finns. Stress och andra saker kan ge den knuff som behövs för att jag ska ta det steget och sexuell frustration är även det en negativ känsla som kan bana in tankarna i dåliga riktningar. Hur mycket kontroll jag än får så kommer jag alltid behöva beakta episoder/återfall.

Han vill absolut inte ha trekant, oavsett kön. Han vill helt enkelt inte se mig med någon annan.

Han vill absolut inte ha trekant, oavsett kön. Han vill helt enkelt inte se mig med någon annan.

Jag lider med dig, TS! Jag hade också samma problem med min första fru, som jag också har mina barn med. Jag var frustrerad, jag tog upp och pratade om det gång på gång under flera år. Det blev lite bättre precis efter det men föll snart tillbaka i samma fåror.

Till slut tittade jag för djupt i en annan kvinnas ögon och var otrogen. Det avslöjades och det ledde till en process som ett par år senare slutade i skilsmässa. Barn under 10 år.

Det som var det märkliga var att när min otrohet avslöjades blev hon som förbytt. Hon blev plötsligt väldigt intresserad av sex och gjorde saker som hon tidigare nekat mig för att hon ogillat det, t.ex. oralsex. Det var som att hon plötsligt insåg att hon verkligen kunde förlora mig och det kändes som skit att det krävdes att jag skulle vara otrogen för att hon skulle se mig och mina behov och bjuda till i sängen.

Vi hade väldigt bra sex den sista tiden, men när jag väl börjat umgås med tankarna på skilsmässa så kände jag en sån lättnad eftersom det också var en massa annat som inte fungerade. Så jag drev på mot en skilsmässa.

Med ett annat långt förhållande bakom mig är jag nu i ett nytt. På ett sätt har vi väldigt bra sex. Som man så har jag glädjen att kunna tillfredsställa henne väldigt lätt. Hon går igång snabbt, hon får flera vaginalorgasmer och i princip kan jag bara genomföra ett samlag med fokus på egen njutning och så kommer hennes på köpet.

Men jag saknar ändå något. Det är väldigt sällan som hon tar initiativ, fast hon avvisar i princip aldrig mig när jag vill. Hon ogillar att ge oralsex men tar gärna emot. Hon är ganska passiv under sex, vilket kanske egentligen inte är så konstigt eftersom hon får sin njutning så lätt genom samlag.

Men hon fattar liksom inte att jag också vill känna mig åtrådd. Jag vill bli överraskad av att hon plötsligt förför mig, jag vill bli nedtryckt i sängen och riden eller att hon sätter sig över mig i en 69:a utan att jag ber om det.

Men jag har tvingats inse att det inte ingår i hennes personlighet att ta sexuella initiativ. Och med tidigare erfarenheter så vill jag inte riskera att prata sönder vårt sexliv. Vi har det så bra på alla andra sätt så jag vill inte förstöra den här relationen utan jag försöker nöja mig med att få vara den som tar alla initiativ och nöja mig med att sexet ser ungefär likadant ut varje gång efter ett mönster som vi utvecklat och som innebär att jag är den aktive och hon mest bara tar emot. Jag blir ju tillfredsställd rent sexuellt, så det kan ju ses som ett lyxproblem, men emotionellt är jag inte lika tillfredsställd.

Men jag har accepterat att det inte går att förändra människor i grunden, bara putsa lite på ytan, och min fru är inte den typen som klarar av att ta sexuella initiativ (mer än att antyda att hon tycker att det skulle vara trevligt med sex och sen få mig mig att göra jobbet).

Så detta är min poäng: Förmodligen kommer det aldrig att gå att ändra din man, kanske inte med mindre än att han får en rejäl chock, som i fallet med min första fru.

Hej
tack för inspark här, och som du har det i ditt nuvarande känner jag såklart igen.

Kommer ifrån ett förhållande som var sjukt sexig. Vi hade kvalitetssex 1 till 2 gånga per dag. Det vanilj, det bondage, det utmanande sex. Sexuellt var det så jättebra.
Men här ser vi ett exempel på, att sex inte klara av ett förhållande om den andra sida inte på plats. Att intellekt, vardagssysslor och alt annat inte går, då kommer sexet inte att underhålla en relation.

MEN, DET VAR SÅ HÄRLIGT OCH DET VAR DE BÄSTA 10 ÅREN SEXUELLT.

Därför tog det slut, och nu igenom de sista 6 åren varit tillsamman i en ny relation, var alt det som inte funkat i det förra funkar jättebra.
Men sexet. Det blivet lagom, det totalt motsatt.
Hon inaktiv, tager som din inte initiativ. 

Det som att jag ibland har sex med en docka. Ja klart jag mår att få henna till en orgasme, men om hon får, då är det slut. Hon orkar inte mera.
I det fall känner jag mig absolut inte tillfredsställande, och det ett problem - för jag.
Hon känner alt ok, bra sex, men?.

Liten exempel:
Ibland arrangerar jag en ?blind dinner? Jag gör mat, arrangerar och hon får inte kolla. Hon har ögonbindel på, och ser inte någonting als.
Det jag sorger hon får mat, jag smeker och om hon bindas till stolan, får hon kanske 2-3 orgasmer under middagen.
Ingenting till mig därefter.

Vill gärna testa olika saker, men Altid avbrutna för att hon bara klara av en orgasm, och inte energi till att fokusera på mig.

Men plötslig händer det. Om liten alkohol. Då kommer hon att aktiveras. Och ibland. TA MIG I RUMPAN. Då bliver jag så härlig kåt, och kan ha stånd i en timma utan problem, oavsett att jag, som några vill säga, är gammal.

Så ja, känner igen det du beskriver.

Rent krasst finns det bara tre alternativ.

1. Han slutar tycka synd om sig och börjar prata om er situation. Inget löser sig av att skjuta upp och/eller stoppa huvudet i sanden. Lösningen kan ligga i att han tar åt sig av kritik eller är öppen för alternativ.

2. Ni gör slut. Även om det inte är det bästa för er situation med barn och ett gemensamt liv är det faktiskt en utväg som de allra flesta tar, speciellt då ena parten är ovillig att ens prata om problemet eller hitta lösningar.

3. Du tar steget och är otrogen. Försöker att hålla det hemligt och balansera det med din vardag med alla risker det innebär både för er relation och ditt egna rykte/anseende.

Jag är inte i samma situation exakt men liknande. Klart du ska skaffa dig en älskare.. det gjorde jag  :)

3. Du tar steget och är otrogen. Försöker att hålla det hemligt och balansera det med din vardag med alla risker det innebär både för er relation och ditt egna rykte/anseende.